Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Förutsatt att du menar olagliga avrättningar så är svaret ja. Som det klart och tydligt fastställdes i Nürnbergrättegångarna så är att följa order ingen ursäkt för brott. Anledningen till att man inte straffade och avrättade alla människor som förbrutit sig under kriget är att man isåfall skulle ha varit tvungen att begå ännu ett folkmord. Därför avrättade man bara ledarna. En symbolisk avrättning.

Det du säger tycker jag är alldeles för hårddraget. Att förlora någon nära och kär kan under en kort period leda till hämndtankar men en majoritet tycker jag istället visar på fullt logiskt/empatiskt tänkande bara de får lugna ner sig. Jag tror att under en kort period skulle jag liksom er vilja hämnas men efter ett tag så hoppas jag och tror jag att jag skulle lugna mig.

Men detta skiljer sig ju ganska mycket emellan kulturer vilket visar att kan man lära sig att vara "godare."
Här i Sverige efter Anna Lindh mordet var det ju ytterst lite hat i exempelvis medieraporteringen och ute bland folket. Flera inslag i media gick ju på linjen att det var synd om Mihalovich (stavning) och att det var psykiatrins fel att han begick mordet. Tänk er hur rapporteringen skulle gå till i exempelvis USA eller England efter ett liknande mord på en populär politiker.

Jag håller inte alls med dig om att det är detta som påvisas. Att förlora en när och kär skulle möjligen även få mig att förespråka dödsstraff (även om jag faktiskt inte tror det, jag är inte direkt hämndlysten av mig, men jag vet faktiskt inte), men det skulle bero på det faktum att plötslig sorg beroende på ond bråd död kan få vem som helst att känslomässigt och intellektuellt kantra överstyr, och inte på brist på empati, tankar om människors olika värde, eller en icke-rationalistisk syn på dödsstraffet. Jag tycker tankegången känns häpnadsväckande absurd.

Jag menade inte att de i frågan på grund av sorg ändrar sig endast för stunden utan att de ändrar sig permanent då de faktiskt har insett hur det känns att råka ut för något dylikt och därför slutligen får förståelse för vad andra människor som har genomgått liknande saker har upplevt, vilket isåfall stöder det Jag skrev om brist på empati, tankar om människors olika värde samt en icke-rationalistisk syn på dödsstraffet hos dödsstraffsmotståndare i allmänhet.



Eller så kanske det svenska folket var äcklade över det faktum att mordet på den lilla flickan som skedde samma dag som mordet på Anna Lindh knappt fick någon uppmärksamhet alls. Personligen så ansåg Jag mordet på flickan vara mycket värre. Mijailovic, galen eller ej, hade ju åtminstone ett motiv.

Det är ju en skillnad på Sveriges utrikesminister och en liten flicka
detta får jag dock inte in i att det skulle varit mer hat utan mordet.
Killen som dödade den lilla flickan också ett liknande motiv båda var ju psykiskt sjuka.

Angående ditt översta så kan jag efter ditt klargörande isåfall påpeka att det går emot min uppfattning. De personer som här i Sverige blir utsatta för något så tragiskt som ett mord. Märker jag i rapporteringen inte är särdeles hämndlystna utan mera sorgsna och söker förståelse för att det kunde hända inte hämnd på förövaren.

Det håller jag fortfarande inte med om.

De flesta som begår mord eller våldshandlingar lider av någon slags psykisk sjukdom - en fullt frisk människa gör inte något sådant. Alltså tycker jag att det är fel att ta livet av någon som på grund av sin sjukdom begår en sådan handling, oavsett hur fruktansvärd handlingen är. Det är orättvist, inte minst mot den psykiskt sjuka.

Inte gällande människovärdet. Men så är det i dagens samhälle. Kända människor värderas mycket mer. Mikael Ljungberg är ett utmärkt exempel. Massor av människor lider av psykiska problem i Sverige och många av dessa tar livet av sig, men ändå negligeras psykvården utav bara helvete. Men nu, när en känd människa har tagit livet av sig på grund av psykproblem, först nu börjar folk på allvar tala om att förbättra psykvården.



Att de var psykiskt sjuka är inget motiv. Mijailovics motiv var, såvitt Jag förstod det, att Anna Lindh hade stött och därmed gjort sig medskyldig till USA:s krigsförbrytelser i Jugoslavien (flygbombningar är enligt Mig ej legitim krigsföring) som dödade en massa civila.




Det behöver du inte heller. Folk får tycka vad de vill. Jag är inte helt övertygad om det själv, bortsett från det sista, nämligen att folk i allmänhet har en irrationell syn på dödsstraff. Resten är endast en teori, som Jag finner ganska sannolik och som ni tydligen finner helt osannolik.

Det skulle vara väldigt intressant att få veta varifrån denna mycket populära missuppfattning kommer ifrån.

Man måste ju också ha i åtanke att innehållet i en tex. tidning utgörs av vad som säljer bra. En artikel på tre sidor om Mikael Ljungbergs död säljer nog mer (tyvärr) än en artikel om en helt okänd patients död. Det beror ju även på vilken tidning som skriver om händelsen. Expressen och Aftonbladet smällde upp stora sidor om Mikaels död, vilket DN inte gjorde. Kvällstidningarna har ju ett mycket större behov att locka till sig läsare än dagstidningarna, eftersom de inte har prenumeranter.

Då måste jag fråga dig om du, Fëanor (för jag antar att du är fullt frisk), skulle kunna tänka dig att döda en liten flicka?
Det jag menar är bara att folk som mördar (enligt vad jag anser) inte är fullt friska. En fullt frisk person som du och jag går inte ut och hugger ihjäl en pojke när han är på väg till skolan.

Intressant! Det hade jag faktiskt inte hört förut. Det enda jag minns var att man i början var väldigt osäker på om motivet var politiskt eller inte.

Inte gällande människovärdet men detta är ett teoretiskt begrepp. I verkligheten har vi alla ett behov av att rangordan personer. Det är vår utveckling som lett fram till detta solidariska ord "lika människovärde." Jägargrupper kunde inte vara lika nogräknade. I den gruppen var en bra jägare mycket mera värd än ett litet barn/gamling.

Jag vet inte hur det är med dig men när jag var riktigt liten (6-7) år så brukade jag barnsligt naivt sitta och prata med exempelvis min pappa om vem jag skulle rädda om ett hus brann och jag bara fick rädda en person av två. Ett litet barn eller en gammal person. Alltid blev svaret det lilla barnet eftersom det var mest rättvist. Det var litet och hade inte upplevt så mycket. Den gamla hade ju redan levt sitt liv och skulle snart dö ändå. Detta ser jag inget problem i fortfarande och jag skulle tveklöst gå för den lilla även idag om jag var tvungen.

(Om exemplet gällt Anna Lindh eller den lilla flickan blir det genast svårare.)

Självklart inte. Men Jag anser inte att det är en fråga om psykisk hälsa i de flesta fall. Hur kan du automatiskt anse att en mördare är psykiskt sjuk? De enda mördare som är sjuka är de som inte är medvetna om vad de har gjort. Resten har med vett och vilja berövat en annan människa livet för sin egen vinnings skull och är därför fullt ansvariga för det.



Det stod i någon tidning att Mijailovic hade sagt det. Jag kommer inte ihåg vilken tidning dock men Jag vet att det stod någonstans då Jag minns att det ökade Min förståelse för Mijailovic (och minskade Min tro på att han var sjuk) då Jag själv nämligen var väldigt engagerad i Jugoslavienfrågan vilket också var anledning till att Jag själv ogillade Anna Lindh.

Förvisso är det så det fungerar i samhället, men det innebär inte att det är rätt.