Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Även om det inte tillhör ämnet måste jag kommentera. Självklart har vi en fri vilja, det exempel du, Emilio, tar upp stöder denna tes. Personen har en fri vilja att fatta beslut, han tar beslut utefter den information han har, självklart. Hur skulle annars beslut tas? Ja, det skulle vara instinkt i såfall.

Man styrs av information och värderingar. Denna person ansåg att reklamen var bra, men en annan tycker att den är dålig och röstar kanske blankt, eftersom båda partier är lika vidriga. Om man inte hade fri vilja skulle båda dessa personer rösta på nazistpartiet på grund av deras reklam.

Kanske är intresset för det här ämnet så stort att vi borde starta en ny tråd om det?

Den personen som tycker reklamen är dålig tycker att reklamen är dålig eftersom han inte har informationen/kunskapen för att tycka den är bra. Det handlar inte bara om den informationen man fick i vallokalen, utan du måste förstå att dessa två personer har olika kunskaper och erfarenheter från den dag de föddes, och det påverkar så klart deras beslut.

I de exempel jag gav så hade personen inga tidigare erfarenheter om något parti och var rätt så neutral. å valda därför nazistpartier eftersom han ut ifrån hans tidigare kunskaper höll med om de nazistpartiet stod för.

Japp, personen tänker över sina värderingar och kunskaper och fattar ett beslut. Jag förstår inte vad i det hela som betyder att han saknar fri vilja men det är faktiskt rätt onödigt för oss att diskutera eftersom vi verkar ha olika uppfattning om vad fri vilja är, därför kommer vi inte längre nu.

Om du gör ett beslut som baserar sig på din tidigare erfarenheter och kunskaper så kan inte det vara ett beslut som är fritt, efter som det styrs av det som du tidigare upplevt, eller hur? Din omgivning har påverkat vilka kunskaper du har i dig och därför är dom med i ditt beslut. Därför är beslutet inte fritt. håller du med?

Svara i den nya tråden jag gör.

Hmm. Huvuddelen av nyhetssändningarna handlar om Phuket. Snyftarhistorier, och kritikhistorier, avlöser varandra. Och jag tröttnar på det. Visst vet jag att 3500 saknade svenskar, kanske lika många döda, är en hemsk siffra. Mitt problem är att jag vill veta mer om vågens globala verkning. Knappt någon sändning kommer från Indien eller Sri Lanka. Acek, där flest människor dog, lyser av sin frånvaro. De enda raporterna handlar om satelitbilder och överlevande fiskare. Är det så svårt att visa läget i Acek? Eller bryr sig ingen svensk om områden där få svenskar dog?

Tja. En katastrof blir aldrig större än vad media gör den till. Igår hörde jag en tv-reporter referera flodvågen som den moderna tidens värsta katastrof. Konstigt, med tanke på att omkring 500 000 människor dog i Kina 1976. Har det nya milleniet redan satt sina spår?

Katastrofen väcker verkligen känslor. Den har till och med väckt mina. (Jag är, faktiskt, halvt cynisk). Känslor om sysslolöshet drabbar mig när jag ser alla sändningar. Jag vill, som sagt, dit och hjälpa till. Fast sorgen finns självklart i mig. Nyss betraktade jag gottlännnigen Pigges snyftarhistoria. Det måste vara svårt att åka hem ensam, när 4 personer åkte till Thailand.

Ja, hela den historia är ett klart bevis på att de allra flesta i grund och botten egentligen är nationalister. Så fort en egens folk skadas är det den morderna tidens största katatsof. Att de säger att det är århundradets värsta, ja det är¨ett lurigt sättt att gardera sig för så mycket naturkatastrofer har inte hänt under detta århundrade, men sanningen är ju den att det faktiskt inte vad jag vet är den värsta katastrofen i modern historia:

Kina 1976, ett kraftigt jordskalv drabbar staden Tangshan och 242 000 dör.
Iran 1990, en jordbävning som kräver 50 000 människors liv.
Indien 1993, en jordbävning kräver över 50 000 dödsoffer och massor av skadade.
Kina 1998 Yangtze översvämmades 250 miljoner människor påverkades i ett område stort som Skandinavien plus danmark.
Pakistan 1970 Cyklon med 15m tsunami över 400 000 döda
Bangladesh 1991 Cyklon dödar 300 000.

Visserligen är väl den här katastrofen värre en flera av de ovan nämnda men dessa har jag knappt hört talas om heller.

Det kan vara den värsta svenska katastrofen. Någon i DN skrev att vi måste gå tillbaka till Poltava för att hitta fler döda svenskar i ett tillfälle. Äntligen en påläst journalist.

Jag skrev ju att katastrofen inte är den värsta katastrofen under modern tid. Den är dock århundradets värsta katastrof. Man kan faktiskt se den som årtusendets värsta katastrof. Äntligen kan media förstora upp en katastrofs verkningar och fortfarande skriva sanning (Carola i hulliganbråk - när hon knappt var med).

Nej, det gjorde du kanske inte men det skriver medierna. Min kritik riktades mest mot dessa. Att de skriver århundradets värsta är, enligt mig, oerhört osmakligt. Det ger en känslan av 1900-talets värsta katastrof, om de skulle skriva årtusendets, ja det skulle vara värre helt enkelt. Jag blir faktiskt förbannad när de gör på detta sätt, spär på nationalismen får oss att tro på en lögn, för sanningen är att vi ligger närmast 1900-talet just nu, om man ska prata om århundratets värsta katastrof, drygt fyra in på det, då vill man bara sälja på andras olycka.

Ingen av er som hört talas om begreppet närhetsprincipen? Självklart blir ens reaktioner på en katastrof inte lika starka om du ser på nyheterna att x antal personer har dött i ett land du knappt vet vart det ligger, medans i andra fallet ser på nyheterna om en liknande katastrof i Thailand, dit du vet att en kollega/kompis/lärare/familj pratat om i månader om hur underbart det ska bli att komma iväg från kalla Sverige. Helt plötsligt känns inte katastrofen långt avlägset, inte bara skrämmande nära, utan helt inpå en själv.
Som Fëanor uttryckte det:

Klart som fan att kvällspressen slår på stora ljungeltrumman när de ser chansen att sälja lösex i massor, så har det alltid varit och kommer fortsätta att vara. Sen att journalister ofta varken vet vad de skriver om eller ser några problem i att förvränga texter för att sälja mer borde väl inte vara något nytt?

Självklart känner jag till den principen. Eftersom jag sympatiserar med alla skadade, och inte bara med svenskarna, reagerar jag på att svenskarna "stjäl" alla nyhetsminutrar. Och det har jag självklart alla rätt till. Faktiskt började jag reagera över katastrofen när jag först hörde om den skyhöga dödssiffran. Redan då var 22 000 avlidna en enorm siffra. Att svenskar saknades berörde mig självklart mindre än vad den totala dödssiffran gjorde. Då behöver inte mer ord tas från min mun. Okej?

Jag förstår att de måste sälja sina tidningar. (Jag försvarar till och med det, även om det inte riktigt kom fram i mina inlägg.) Av den anledning läser jag helst morgontidningar.

Har varit borta från internetuppkoppling några dagar och ser att allt jag skulle vilja säga i den diskussion om empati som visst uppstod efter min reaktion på Feanors (sorry, får inte dit "prickarna" på det här lånade tangentbordet.) syn på medkänsla redan är sagt. Men eftersom du, Feanor, ställde en fråga till mig vill jag ändå svara. Nu handlade det visserligen inte om vad man kan göra för de drabbade, utan förmågan till en grundläggande mänsklig egenskap, som jag ser det. Men bortsett från det är mitt svar på din fråga följande: Det hjälper de drabbade om du skänker ekonomiskt bidrag till någon hjälporganisation, så som andra redan tipsat dig om. Din empati skulle också kunna göra dem gott om du någon dag skulle möta någon av de drabbade (t.ex. de hemkomna svenskarna) och denne skulle vara i behov av ett tålmodigt öra eller liknande.

Det gör inget. Prickarna sitter endast där för att poängtera för engelsktalande läsare att e och a skall uttalas separat. På svenska är de onödiga.



Det har Jag redan gjort.

I Indonesien har ca 80 000 dött men där fanns i princip inga turister. I Sri Lanka och Thailand har det tillsammans dött ca 30 000, där fanns det turister. I svensk tv har inte Indonesien nämnts knappt men Sri Lanka och framförallt Thailand pratas det om hela tiden.

Håller inte med. Har sett ett flertal nyhetssändningar sedan katastrofen inträffade, och jag har sett många reportage och fått mycket information även från Indonesien. Den upplevda bristen på information kan troligen bero på att vi har fått se fler bilder från Thailand, vilket väl antagligen beror på
1) det ofattbart stora antal svenskar som befann sig där
2) att det (i och med det stora antalet turister) fanns fler kameror som kunde dokumentera händelsen där...

Jag tycker att Indonesien inte har fått en tredjedel av uppmärksamheten som Sri Lanka/Thailand har fått i svensk media.