Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har en tjejkompis som förra veckan skrev ett väldigt allvarligt sms till mig. Hon skrev att hon har tröttnat på livet och att hon inte vill leva längre. Jag tvingades ringa upp henne och tänka igenom varje ord för att inte förvärra det hela. Det visade sig, som jag trodde, att det är hennes pojkvän som har skapat förutsättningarna till hennes mörka tankar. Han har nämligen gjort slut 6-7 gånger, och hållit henne kvar i samma förhållande i mer eller mindre ett år. Och under dessa 12-14 månader har jag och en tjejkompis försökt övertyga min icke-livsglada kompis om att han inte är bra för henne eftersom han av olika skäl har visat sig vara en dålig pojkvän (han har, enligt starka rykten, varit otrogen; gjort slut flera gånger; inte kunnat göra det tillräckligt starkt; brytit löften med mera). Därför var det en väldigt stor besvikelse att läsa sms:et eftersom jag har försökt att få henne att inse lösningen för sig själv. Så det enda som jag kan göra är att lyssna igenom hennes känslor och inte säga åt henne hur hon ska göra, eftersom det bara kommer att göra att hennes självkänsla sjunker eftersom hon då kommer att upprepa att alla säger hur hon ska göra men att hon inte gör detta och märker att hon gör fel.

Hon vet att förhållandet är dåligt för henne. Men hon hävdar att hon aldrig kommer att vara lycklig igen om detta förhållande tar slut. Och för att stärka sin beslutsamhet ytterligare sade hon att inte heller hennes pojkvän kommer att vara lycklig av att göra slut (vilket inte stämmer om rykterna stämmer). Därför säger hon att det är han som ska göra slut eftersom hon inte vill göra det. Men han kommer inte göra slut förren han åker hem till sig - nästa sommar. Och innan dess kan vad som helst hända. Hon kan till exempel bestämma sig för att ta sitt liv. Och eftersom hon har gått så långt att skriva den varningen till mig måste man vara lugn och behärskad.

Detta är delvis svårt för mig eftersom detta är en tjej som jag har varit mer eller mindre intresserad av (jag valde till och med den perfekta platsen i det perfekta tilllfället för att göra henne medveten om detta. Men hon tänkte fortfarande på hennes pojkvän och använde detta perfekta tillfälle till att beklaga sig ytterligare - vilket hon alltid gör)

Så om ni någon gång läser en kommentar om fientlighet kring tjejer som väljer spänning framför säkerhet är sannorlikheten stor att besvikelsen, känslokvalen och min moraliska plikt [eftersom det var jag som fick SMS:et, och att ett sådant meddelande är - enligt uppgift - en varning som man ska ta allvarligt på] gör sig uttryckt på följande sätt.

Så hemskt Aderyn! Du är genomsnäll som ställer upp på henne och lyssnar på hennes klagan. Det är definitivt ett rop på hjälp om hon skriver så till dig men samtidigt är det just det, ett rop på hjälp. Personer som verkligen vill ta livet av sig gör sällan något väsen av det utan bara gör det. Så var extra uppmärksam om hon plötsligt tvärvänder och verkar helt glad och bekymmersfri för det är inget bra tecken.

Naturligtvis kommer hon att bli lycklig igen utan sin pojkvän. När man är yngre så tror mna att vissa starka känslor kommer att hålla i sig för evigt och att man aldrig kommer att umgås eller möta några andra personer än dem man känner just nu. Det är bara väldigt svårt att förklara för någon som känner så att de har fel. Tid tid tid. Du är stark som orkar hjälpa henne. En eloge.

Tack Älva för dina ord! Jag klarar mig; detta gör mig bara starkare. Men frågan är om hon klarar det. Jag tror dock inte att hon kan klara av detta på egen hand. Därför är jag inne på att tala om för henne att hennes förslag till lösning är det enda rätta; att åka hem till sin mamma och glömma livet i denna stad. Hon kommer inte klara sig på egen hand.

Men det är en svår balansgång. Antagligen ska man säga åt henne hur hon ska göra, tvinga henne att göra det, eller försöka få henne att själv inse hur hon ska göra. Som proffesionell psykolog skulle det sista svaret vara det enda rätta, eftersom det är det som man får betalt för. Men som privatperson med ett eget liv måste man balansera allt ytterligare, eftersom man inte får betalt för att göra något av dem. Som exempel på detta ska man hantera detta på ett sådant sätt att man inte har något ansvar för hennes beslut. Detta är en brasklapp i fall att meddelandet blir allvar. För detta är hennes liv och hennes beslut och ingen människa ska ta ansvar för andra människors beslut, förutom vid manipulation. Men inte bara det; man måste, som medmänniska, peka ut lösningen för henne. Men då går man över gränsen och sysslar med manipulation, och då blir man ansvarig för hennes beslut. Så, som sagt är detta en utmanande balansgång.

Jag vet att hon kommer att bli lycklig utan honom. Men utmaningen ligger i att få henne att inse detta utan att säga åt henne hur hon ska göra, eftersom detta är vad jag tror att problemets kärna ligger i. Hon är 23 men på grund av hennes minst sagt överbeskyddande mor har hon ännu inte trätt in i vuxenheten ännu.

Jag har länge undrat hur det skulle te sig att hamna i en sådan situation. Faktiskt har jag gått så långt som att drömma mig till detta under en tid som jag kände att jag ville ha utmaningar för att på så sätt bli starkare. Nu har ju denna utmaning kommit så nu har jag bara ett val; att hjälpa henne så gott det går samtidigt som jag gör mig starkare.

Man kan ju också lägga fram förslag, sen är det upp till personen att ta det som passar bäst i situationen och dagsformen. ibland är personer så nere och handlingsförlamade att en annan människa måste gå in och styra till det är dags att släppa taget och personen kan stå på egna ben. Särkilt de med dålig självkänsla behöver den här typen av uppmärksamhet och beslutsamhet från sin omgivning.

Imorgon åker vi och köper en tyg till en klockärmsklänning .
Jag förstår ärligt inte varför klänningen som är färdig i butiken är storlek 44 . Det är nästan överdrivet stort dom kunde väll ha den i olika storlekar så att man slipper sy själv. Jag kommer säkert få sy en själv och då kan man inte annat än förvänta sig att den blir ful och ojämn.

Jag är riktigt nervös just nu. Det beror på att jag som skribent på min studentkårs tidning ska intervjua Rikard Wolff imorgon. Han ringde mig nämligen idag och vi bestämde tid till att äta lunch på något ställe. Detta är intressant eftersom jag inte vet hur man ska göra med intervjuer i lunchtillfällen och sådant. Om det vore en vanlig, enkel intervju skulle jag klara mig eftersom bandspelaren skulle vara obligatorisk. Men nu, vid en lunch, vet jag inte hur reglerna är. Det verkar som att jag ska fråga och han ska svara. Men eftersom dett är en lunch kommer detta verka längre än de minutrarna som jag är van vid - vilket gör att jag kanske inte får använda bandspelaren. Och jag ogillar att anteckna alla svaren. Men jag får se. Jag är van vid intervjuer och jag vet hur man gör, så jag får se. Dock blir detta något att skriva i min personliga dagbok.

Blev hemskickad för att jag svimmade på dans lektionen ..
Jag måste börja äta någonting annars kan fallet gå illa nästa gång..

När jag endå är hemma så funderar jag att börja på mitt Bildprojekt!
Vi bygger nämligen små hus där nu ..har länge funderat på att bygga en kopia av Minas tirith men jag är så långt bort från konstnärlig som man kan vara.
Det enda jag kan är rita av saker

Hej. Den tjejen som skrev meddelandet förrförra veckan mår bra. Hon är fortfarande upprörd, men ok. Tyvärr har upprördheten drabbat mig eftersom hennes bortskämda manér visade hennes rätta jag. Hon frågade nämligen om hon skulle kunna få en sak av mig. Eftersom det var alltför dyrt, och att hon skulle fråga om samma sak nästkommande dag, tvekade jag så länge att hon tog det som ett nej och stormade ifrån. Senare på dagen, när jag pratade med henne igen, vände hon ryggen till och försäkrade om att hon jobbade. Den lögnen dog bort ganska precis då jag steg utanför dörren, då hon började prata på sitt irriterande höga manér med en av hennes grannar.

Jag är så jävla upprörd av detta. Inte så att hon är barnsligt bortkommen trots sina 23 år, utan för att hon, under denna nödsituation, visade sitt rätta jag. Jag duger enbart till att bli utnyttjad. Jag har försökt få henne under ett år, och gett henne tjänster, lyssnat på ALLA hennes problem (till och med om en viss måntlig cykel) och varit tålmodig med alla hänns kortkommanden. Men nu, när hon har bevisat att jag enbart duger till att bli överkörd av hennes bortskämda lustar har jag bestämt att göra det jag borde göra för 10 månader sen; säga upp kontakten med henne.

Hon beter sig som många tjejer gör i tonåren. Plockar ut en kille som lyssnar på hennes problem om mens, killar och allt mellan himmel och jord men som inte har för avsikt att vara med den killen över huvud taget. Säg upp kontakten du Aderyn, det blir minst smärtsamt då och så slipper du känna dig ledsen för att en kompis är elak mot dig eftersom det då inte är någon kompis längre. Om några år är hon kanske mognare men just nu verkar hon inte vara något att ha.

Att bli sviken av vänner är ju något som de flesta går igenom och man gör sig av emd en del "vampyrer" med tiden och det bästa är att ha några få, riktigt nära vänner och vara noga med att välja nya.

Tack för svaret Älva.

Upprördheten kommer alltid när jag märker att ett tilltänkt kap inte blev av, så det är bara för mig att bita ihop.

Jag har länge funderat på att säga upp kontakten av ovanstående skäl, men av den anledning att hon bor så nära mig (i samma korridorshus) har jag valt att skjuta upp detta till dess att hon flyttar iväg. Men hon har bara påskyndat detta, så hon får skylla sig själv.

Sånt händer. Förut var jag rädd för att få uppleva sådana känslor. Nu tänker jag bara på att det som inte dödar en stärker en.

Kan denna dag bli bättre? Fick VG i svenska och VG i engelska eftersom att jag fått sån otroligt bra karisma det enda som återstår enligt läraren är att jag måste lämna in snyggare arbeten..Sa inte ett ljud på lektionerna förut men nu pratar jag så mycket så dom andra i klassen känner inte igen mig. Det är lycka ! att få höjda betyg är nästan det bästa som finns.

En annan sak som hände var att jag gjorde Franska provet och det gick otroligt bra men på vägen ut så kommer små förvirrade sjuor fram till en och frågar om jag kan skjutsa dom med bilen till folketshus eller vilken enhet jag är lärare över.
Det är scary jag ser inte vuxen ut alls!

Huvudvärk!

Huvudvärk? Jag har en trolig allergichock - skapad av efterklokhet. Nu ska jag aldrig äta Aladdin, eftersom det finns en stor risk att jag äter samma godissort igen, och upplever samma utmaning.

Nåväl. Jag är ledig idag. Det är verkligen skönt att sitta vid datorn med pyjamasen på mig. Kan det bli ledigare?

Åh... önskar att jag var ledig så jag kunde sova bakruset av mig. Tur att man inte har avskedsfest varje dag.

Det påminner mig om den gamla historian om chefen som hade avtackningsfest för sina medarbetare som tyvärr varslades om uppsägning. Stackars kvarvarande medarbetare eftersom denna fest var så lyckad att chefen till och med råkade nämna att han hoppas att det skulle bli fler sådana fester.