Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Bra. Något liknande (fast min tjej) skulle jag också svara. Min poäng var att det är svårt att säga att man litar på någon man inte känner, och framför allt att motivera varför.

Jag skulle nog säga att jag inte fullt ut litar på någon politiker, men det beror inte på att de alla är opålitliga, utan på att jag inte känner någon av dem.

Jag har inte delgivit mig in i politikernas värld, där deras spetskompetenser skänker dem deras nuvarande befattningar. Därför kan jag inte dela ut något precist svar på din fråga, Älva. Annat är det med en generaliserad svarsform, där frontfiguren för det parti - vars normer stämmer ihop med mina värderingar - kan tänkas vara någon som jag, i befattning av hans bästa vän; en väljare, litar på [jag tror mig redan veta att flera av er vet vem jag syftar på, men jag avhåller mig från att yttra hans namn då det olyckligtvis skulle leda in till ett idiotideologiskt sidospår; vem av partiledarna som man litar på mest]

På tal om att förtroenden leder en till kryss på väljarseldarna; ska verkligen program som "Uppdrag granskning" bestämma över vilket parti DU ska rösta på? De lyckades ju - om man får använda ett grunt påstående - förminska moderaternas väljarresultat i och med stugrasismen, samt sänka vänsterpartiets opionsresultat då avslöjandet om sovjetsamarbete dagades upp. Och är du en människa som påverkas av liknande utsagor?

Nej, eftersom jag inte gillar något parti. Det bidrar bara till att jag får mer vatten på min kvarn.

...jag tänkte mig ett mer generaliserat "du", där fler folk kunde räknas in i dett användande av andra person singular. Men eftersom den frågan hällde mer vatten över din kvarn tar jag mig friheten att använda min demokratiska rätt till att säga... det är bra att du faktiskt har någon ståndpunkt. Men vad sägs som att starta det nya partiet Blankröstpartiet? Ett parti som inte vill skapa regering, som ger blanka fan i hur Sverige ska styras, som håller sig utanför de resterande partierna och deras ideologier, samt ser till att Sveriges missnöjda väljare - såsom du, Älva [denna gången var "du"et specificerat] - har något parti att välja på.

Nja, landet måste ju styras men frågan är ju hur. Jag har inte sett någon lämplig kandidat ännu.

Vet du, Älva. Du kan strunta i kandidaterna, i princip. Nog spelar personerna i politiken en stor roll - och en riktigt usel partiledare är ju svårt att heja på, s.a.s.
Men, inte ens en statsminister har speciellt mycket makt själv. Det är partiets medlemmar bakom honom som styr vad han ska kämpa för och besluta om.
De enskilda politikernas största uppgift är att försöka få ut medlemmarnas - dvs partiets budskap - till svenska folket och till de övriga partierna, så att fler ska stödja lagförslag osv. En god politiker är alltså i första hand en påläst person som kan få andra att lyssna och tro på vad hon/han har att säga.

Men jag tycker att du ska bry dig mer om vad som står i partiernas program. Det är där man upptäcker vilka man håller med MEST. För det finns inget parti mer än Älvapartiet som tycker exakt som du, inte ens din tvillingsyster (om du har nån).

Alla svenska riksdagspartier vill samma sak. De vill att alla människor ska ha råd att leva sina liv som de helst vill. De vill att alla ska ha möjlighet att få utbildning, jobb, sjukvård, en bra fritid, en bostad med rimlig kostnad osv. osv.

Det är "vägen till lycka" som de är oense om.
Hur är man så rättvis som möjligt i en värld med så många olika individer och önskemål, behov och förutsättningar? Tja, kan nån svara på det så lär ett och annat fredspris trilla in.

Om jag ska våga mig på en oerhört förenklad beskrivning av de två traditionella politiska blocken i Sverige, så vill jag jämföra med två sorters familjer.

1) I den ena familjen har varje person sitt eget bankkonto, och man förvaltar själv över hur mycket pengar man har och vad de ska användas till. Detta ger varje individ ett eget ansvar att förvalta sina egna pengar, och en möjlighet att spara pengar. Om en annan familjemedlem är utan pengar är det upp till dig om du vill dela med dig eller inte. Risken är att de andra har råd med en resa till Italien, men inte du.

2) I den andra familjen har alla ett gemensamt bankkonto och man tar ett gemensamt ansvar för hur mycket pengar som ska finnas där och vad de ska användas till. Detta ger varje individ ett ansvar att se till att pengarna ska räcka till allas behov och önskemål. Man kommer gemensamt överens om vilka pengar som ska sparas och till vad. Så länge det finns pengar är ingen "utan pengar", men man kanske inte kan spara till en mp3-spelare om matkassan börjar sina. Risken är att familjen gemensamt bestämmer att ni ska åka till Färöarna, och du vill hellre åka till Italien.

Exempel 1) ska föreställa hur det borgerliga blocket vill ge en mer personlig frihet till var och en.
Exempel 2) ska föreställa hur det socialistiska blocket vill forma en kollektiv frihet, där ingen "glöms bort".

Ja, och nu är frågan: Vilket system tycker du känns riktigast? Det kan bara du avgöra.
Och, som sagt, vilket parti har de sakfrågor/hjärtefrågor som bäst stämmer in på dina önskemål, dina behov och din människosyn.

Bra sammanfattning! Du har inte funderat på att skriva skolböcker för mellanstadiet?

Väldigt kul tråd i början och slutet, (mitten ska vi inte prata om) och mycket tänkvärda ord från Randalin måste jag säga.

Jag har ju faktiskt haft samhällskunskap så jag vet vad som står i partiernas program. Problemet är som sagt att det inte finns något Älvaparti och om ingen är helt på min sida så är inte jag helt på någon annans sida heller. (Lavskägge) Det där att man ska hålla med den som man har mest gemensamt med blir för mig hyckleri på hög nivå. Tänk om jag gillar någons miljöpolitik men skattesystemet är åt pipsvängen? Jag kan aldrig rösta på ett parti som har ståndpunkter som jag själv inte kan stå för till 100%. Sen om andra vill göra det så är dert upp till dom.

Jag tycker inte att det är hyckleri på "hög" nivå, men jag förstår vad du menar. Och tillägger att det naturligtvis beror på hur mycket man håller med.
Finns det inget parti man håller med mer än 50% så är det naturligtvis svårt att rösta på dem.

Jag har svårt att säga hur många procent jag håller med "mitt" parti, men eftersom det ligger på sisådär 80-95 %, och för att jag håller med den grundläggande människo- och samhällssynen, så har jag inga problem med de sakfrågor jag finner tveksamma.
Skulle de däremot ha EN ENDA sakfråga som direkt stred mot min människo- och samhällssyn (typ skicka ut alla invandrare, tillåt barnaga, avrätta alla homosexuella) så skulle jag naturligtvis inte rösta på dem.

För att fortsätta diskussionen kunde det vara intressant att veta vilka frågor som ligger dig varmt om hjärtat, men jag har full förståelse om du inte vill skylta med dem.

Jag ska fundera på det men det kan vara att skylta lite för mycket med mig själv och vem jag är inuti och jag vet inte om jag är beredd att göra det.

För att bryta mig i; jag har valt min sida av blocken av den anledningen. Hjärtefrågorna är för viktiga för att övertyga sig om att den andra sidan är ett bättre val. Och i detta fallet handlar det om hur staten monopoliserar institut, och hur jag - som väljare - stödjer det eller inte. Menmen... hjärtefrågorna är viktiga, såsom du tycks nämna; de får de flesta av oss att "bortse" från de ståndpunkterna som vi finner mindre lämpliga. Otroliga hopp har utförts på grund av dessa. Ett av de mer extrema exemplen är den militanta vänsterpartisten som valde att kalla sig moderat efter att det partiet erhöll en bestämmelse som stämde överrens med hennes värderingar.

Men om vi inte stödjer VÅRT partis ståndpunkter till 100 %, varför påverkar vi inte partiet till att tycka som vi? Det är ju VI som styr över partiets värderingar, och inte partiet som styr över VÅRA åsikter!

Vem skulle lyssna tror du?

Eftersom folk har en benägenhet till att ändra sina attityder efter vad partiledaren/-ledarna säger, kan jag bara nämnda att våra framtida partikamrater i de undre ställningarna kommer att lyssna på oss. Men att komma dit är svårt, så... ju mer man tjatar och ju hårdare man använder sina kontakter, desto större chans är det att folk lyssnar på en. Tänk på Hitler [ursäkta om jag tar upp just HONOM som exempel, men då han steg upp i graderna med en raketfart som inte har sett sitt like kan vi ta upp honom som ett - i lärdomens tecken - bra exempel]. På fem år lyckades han, från att från början inget veta om partiet, starta en statskupp - i benämning på ledare. Vad större är, på 13 år lyckades han, från tidigare nämnda steg 0, ta sig upp till landets ledarpossition. Behöver jag dra upp exempel på hur många människor som lyssnade på honom under dessa 5 till 13 år? Kan han kan du! [vad gäller att stiga i graderna, och inte att skapa en slutgiltig lösning - naturligtvis ]