Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Synerligen Älva, en dubbelpost?

....... ny dikt........
ensamhet
..........................

Det är ensamhet
att diskutera verklighet
med sin egen spegelbild

Förlåt! Åtgärdat!

Tjo, en ny positivare dikt, eller något.


--------------------------
På andra sidan Regnbågen
-------------------------

Jag väntade på
ett annat av
livets tåg när

jag fann stegen
som ledde över
regnbågen där
sökte jag skatten

men jag fann dig
du var den sanna
väntande skatten

skattkartan visade
att din panna är
den utforskade delen
mitt sinne vill söka
längre längs dig
följa kartan över
hela din kropp
och ditt sinne

hela mitt sinne
hela mitt jag
vill utforska hela
ditt varande och
hela ditt du

Åh! Vilken mysig liten kärleksdikt. Blev alldeles varm i hjärtat.

Låt oss hoppas den som den skrevs till också får en någolunda sådan reaktion (=

Skulle jag ha fått i alla fall, du behöver nog inte vara orolig.

Min första allitererande dikt dyker upp nu. Den är skriven efter enklare principer än Tolkiens Rohandiktning t ex, med ett system som jag har valt själv. Jag har valt åttastaviga rader uppdelade i två fyrstaviga delar med en paus i mitten (pausen markeras med stjärna och kallas visst 'cesur'). Minst ett ord i den första måste alliterera med ett i den andra delen av en rad. Endast betonade stavelser räknas som kunnande alliterera! Jag har också varit sträng när det gäller konsonant och endast låtit ord som t ex börjar på "pr-" alliterera med andra på "pr-", däremot har jag varit friare med vokalerna. Dels anses t ex "post" alliterera med "papegoja" och dels anses alla ord som börjar på vokal alliterera med varandra. Snorre Sturlassons nämnde det sista om fornnordisk poesi så jag tog den regeln.

Om ni fortfarande är vakna så ger jag er:

Vinternatt

Väckt av vindens * vinande dån
och av köldens * bitande kyss
då silverne * ljus sprider sig.
På midnattsdans * det drar iväg
mot snöklätt berg * långt där borta.
Och dödens prakt * präntar tecken
på frostig skog * och frusen mark.
Havet stilla, * mörkt och stelnat,
bundet uti * isens bojor,
ligger väldigt, * väntar våren.
Tom till döden, * ter sig världen.
Tecknen talar * om tidens slut.
Köldens drottning * skrider drömlikt
över spegeln * av spöklik is.
Vandrar ensam, * ändlöst fjärmad
från annat än * evigt mörker.
De som skönjer * blickens skärpa
skall Hels dunkla * salar skåda;
till järns like * fryser hjärtat,
då frostens mö * ögat möter.

Så den natt då * norrsken spelar
över skyar * skänkta skönhet
av sken som dväljs * nedom stjärnor.
I hednanatt * skall vi hedra
tidlös makt i * tindrande sky.
De varelser, * nattens väsen,
som sällan män * och kvinnor ser,
samlas runtom * runors trolldom:
i elden en * evig ristning –
i bålets mitt * en bannets sten.
Här dansar nu * dolda väsen,
nio nätter * i Nifels köld.
De som annars * över ängar,
i forsens skum, * bortom skogar
och i dvärgars * bergvalv dväljas
besjälar nu * nattens månsken.

Mörkret vänder * mot sin vilja
sedan åter, * sakta, tystnat.
Då skall också * skogens dolda
väktare till * vilan vända.
Solens första * segerstrålar
bryter genom * mot snötäckt jord.
Längesedan * syns det redan
mig att vara * sedan mörka
vinterväsen * vände åter,
flydde under * urbergs hägn
för att söka * sommarsömn.

Du har en förmåga att få dina dikter levande med dofter, känslor och rumsnärvaro.

mah, mental state inte bra...

Det svarta ögat

det svarta
äter sig in
i min själ
återigen

trots att allt
det där som
föder det svarta
borde vara bort...

...trängt sedan
många månader...

svart, mörker
tårar rinner

den inre bilden
utan förklaring
endast ett
gråtande öga

min själ är
på en kant igen
tårar, inre bilder
stup och kanter

att orka
varför

För Att
Gråljusningen
Öppnar
Dagen

*kram*

Jag har skrivit till min Ulv och Björn berättelse, en dikt som förekommer där (för annat jag gör):

Sången om slaget mellan Hermundr och Ásný

Där brödets frö skulle stå
hirdar stod man mot man
sköldar stänktes med blod
blod på svärden stod


Där drycken man rumlat
När hird mötte hird
Hermundr ödet sitt kommen
Hermundr blev hrafn festen

Hermundr bröder hög ner
Geirunnr sitt hämde pris
Ack sorg över vacker mö
som kom att dö

Av anledningen ingen vet
Viði Jarl red om kornets fält
innan svor broder ed om hämd
innan svor syster ed om hämd

Viði Jarl en klock man
fick hirdens ledare svära ed
om fred att komma framtid
inget blod att spilla i tid

några äldre dikter som jag inte postat här:


MVII

--------------------------------------------------------------------------------


I en massgrav
begravde vi oss själva
ett avi av själens
hungrande händer

Millenium Mori
Verbatim In
Ibidem

De här tusenåren
som varit drömmar
vad är de nu annat
än anor från seklen
innan vi levde frihet

Minuti Morte
Vita Inferno
Incompleto

Och i våra minnen av
tiden som har gott
visar sig allt ändå
vara av helvetet
och utav himmeln

Morte mére
Ver Il
Indigenes

Himlen begravd
under mina väntande händer
och av jord blir allt som kommit
förutom mina drömmar som är
av rymdstoft

Milleniumets Minuter
Verkställer Intelligenta
Idéer
--------------------------

En till Björn och Ulv sak:

Ásnýs profetia om slaget vid Hammarfesten

--------------------------------------------------------------------------------

Min åskefest kommer
bli ett slag när
far till kärleken din
rider in med här
förbered för strid hirden
---------------------------------------------------------------

det är sommar och de vanliga misstänkta i den här tråden är inte aktiva, förutom jag, men ni kommer väll tillbaka snart:

----
Januaris sjäsliga regn

--------------------------------------------------------------------------------


som ett själsligt regn
regn i snöfallen Januari
Januari sorgens ansikten
Ansikten spegelsatta som Juni
Junis sorgsna tyngd
ett annat ord av ord av sorgen
Vi vrider våra sinnen
I natten är vi en annan dygd
-----------------------------------------------------------------------------

Jag är väl åtminstone aktiv ... Av dina senast publicerade dikter gillar jag "Ásnýs profetia om slaget vid Hammarfesten" bäst, tror jag. Det fanns en karghet och ett korfattat språk som påminde mig om gammal nordisk diktning och så tyckte jag att ordvalen var de rätta, vilket ingav en känsla av "lugnet före stormen".

inte vad de väntar
--------------------
och naken kliver
ur duschen i
det låsta rummet

ögonen finns i allt
ingenstans är osynlighet
vi kommer aldrig undan
deras övervakning

dansar in stillhetens
andas läsande
andens ord på spegeln

ett ord i solen
som inte har sett
gränsen för vilka

vem har tagit dig ord
som en sammanflätad
utanding i sorgens timme

såg dig i spegeln när
jag läste mig själv
efter duschen

naken och utlämnad
som ett frossande barn
jag ser det du

i hösten bakom
höstskogens löv
ekande ekar

berättar om livet
där vi
kanske fanns

naken vandrande
med kläder igenom
vardagen där de
kastar sina onda ord

som osynliga snöbollar
fyllda med is
tårarna strillar ner
längs kinder

ingen vänder sig om
och ser på ett oss
tvåsamheten är inte
vad de förväntar sig

naken
duschen strillar
bort alla orden
som en gång
var
----------------------------