Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har nyligen läst James Ellroys "Los Angeles Quartet" böcker och Jag har blivit väldigt, väldigt förtjust i karaktären Dudley Smith. Jag tror faktiskt att Jag aldrig har blivit så förtjust i någon fiktiv karaktär. Jag är närapå trollbunden av honom.

Så nu undrar Jag, vilka är era fiktiva favoriter? De som verkligen gripit tag i er. Namn, bok/film, beskrivning tack!


Dudley Smith är inte huvudperson i någon av Ellroys böcker. Han är dock en väldigt viktig birollsinnehavare i "The Big Nowhere", "L.A. Confidential" samt "White Jazz" (där hans roll dock är lite mindre). Häromdagen fick Jag även reda på att han förekommer även i "Clandestine" av Ellroy, men den har Jag inte läst än.
Så här beskrivs han första gången man stöter på honom:
"Lieutenant Dudley Smith, LAPD Homicide. Tall, beefside broad and red-faced; Dublin born, LA raised, Jesuit college trained. Priority case hatchet man for every LA chief of police dating back to Strongarm Dick Steckel. Killed seven men in the line of duty, wore custom-made club-figured ties: 7's, handcuff ratchets and LAPD shields stitched in concentric circles. Rumored to carry an Army .45 loaded with garlic-coated dumdums and a spring-loaded toad stabber."

Han är även: LAPD toastmaster, prästutbildad tillika polisens officielle katolske pastor, lyckligt gift fembarnsfar, skrämmande intelligent, skrämmande elokvent, extrem sadist, extrem rasist, kommunisthatare extraordinarie, überpervers voyeur, korrumperad som få, falsk som färre, ond som ingen av denna värld. Lägg där till en skön irländsk dialekt samt ett stort sinne för humor så har ni Dudley Liam Smith.

Så här beskrivs han av Bud White, en av huvudpersonerna i "L.A. Confidential":

"He owed him more than he owed Dick Stens - the man frosted Bloody Christmas, got him Surveillance, then Homicide. But when Dudley Smith brought you along you belonged to him - and he was so much smarter than everyone else that you were never sure what he wanted from you or how he was using you - shit got lost in all his fancy language. It didn't quite rankle, but you felt it; it scared you to see how Mike Breuning and Dick Carlisle gave the man their souls. Dudley could bend you, shape you, twist you, turn you, point you - and never make you feel like some dumb lump of clay. But he always let you know one thing: he knew you better than you knew yourself."

en av de absolut bästa böcker jag någonsin läst, The Unconsoled av Kazuo Ishiguro, innehåller även den person jag blivit mest gripen av. protagonisten ryder, en berömd konsertpianist, kommer till en mellaneuropeisk stad för ett framförande. han försöker förgäves öva det tilltänkta stycket, men blir istället ivägdragen av diverse underliga figurer på ändlösa resor i och runtom staden. hans frustration växer över konversationer som aldrig verkar ta slut, och tiden blir allt knappare, men han är samtidigt för osäker för att säga till att nu måste han faktiskt gå. jag vet inte om jag kan beskriva ryder mer ingående eftersom det vore att beskriva boken! däremot kan jag säga att han påminner mycket om mig, för i verkliga livet är jag en oändligt artig person som skulle hinna utstå väldigt mycket innan jag försiktigt påpekade att jag inte ville vara med längre.

på den lättsammare sidan älskar jag rob i High Fidelity - både bok och film, men mest boken eftersom jag läste den först. även här identifierar jag mig med rob, men mest med hans intressen. jag tyckte det var oerhört sympatiskt att hitta någon annan förutom jag som älskade att sortera om i skivsamlingen och framför allt spela in blandband.

vad gälller filmer så beundrar jag för tillfället mest av alla uma thurmans karaktär i Kill Bill (nämner inga namn pga spoilerrisk). hon har blivit min nya hjältinna. vacker, cool, stark och smart utan att någonsin bli "för mycket".

Min hjärna står tillfälligt ganska stilla, men den jag spontant kommer att tänka på är en karaktär i Elizabeth Georges "En högst passande hämnd". Boken var inte sådär överdrivet bra, jag var tvungen att läsa den i skolan. Men jag älskade Simon St. James! Han har en stor biroll i boken, och är fullkomligt bedårande.

Nämnde person jobbar som kemist för polisen, och är oerhört smart och välutbildad. I unga år var han och vännen Thomas Lynley (huvudperson i boken) dock ute och körde på fyllan, varpå de krockade och St. James blev lätt förlamad i ena benet. Han haltar därför något alldeles bedrövligt, och känner ständigt att han är misslyckad och i vägen. Han är cynisk, dyster och har en benägenhet att gömma sig bakom sina mikroskop för att slippa ifrån verkliga världen och människorna däri. Till utseendet är han mörkhårig och ganska smal, om jag inte minns fel.

Och av någon outgrundlig anledning fullkomligt dyrkade jag St. James. Han var den främsta orsaken till att jag orkade med boken. Huvudpersonen Lynley är så överdrivet lyckad (snygg, smart, välutbildad adelsman), medan St. James känns fullkomligt mänsklig. Dock kunde jag inte alls acceptera att han i slutet av boken fick ihop det med den skitdryga Deborah som jag bara velat slå hårt genom hela boken. Den satmaran kan inte bara komma och sno min St. James på det där viset!


Annars är ju Bagaget, som dyker upp i några Pratchett-böcker helt oemotståndlig. En resväska gjord av intelligent päronträ, med ett hundratal små fötter. Denna väska är det mest mordiska och vanvettiga som finns, och har ätit upp ett antal personer. Det bestämmer sig dock för en ägare, och följer och älskar den personen. Ingen är för övrigt så bra på att stirra som Bagaget, trots att det inte har några ögon. Pratchetts Döden är också en trevlig figur, liksom Bibliotekarien som är en orangutang och endast kan säga "Oook" med olika skiljetecken efteråt.

Den otroligt dryge men ändå tilldragande Salamander i Deverrysviten. Han är len i munnen som en av sina sidennäsdukar. Han är en skön kille som uppträder med sagor och små tricks men han har anlag för magi som han hela tiden försöker undvika. Svårt att låta bli att tycka om honom.

Har egentligen ingen största favorit. Gillar Haplo i Death Gate: Elak och högdragen men med en underlig förmåga att råka hjälpa dem som han föraktar.

Ah, Ebañy Salomonderiel tran Devaberiel ja, han är något av en favorit hos mig med. Sen har vi ju den manodepressiva roboten Marwin i Liftaren. Men min absoluta favoritkaraktär, alla kategorier, är Andersen i Per Nilssons bok Ett annat sätt att vara ung (som även har filmatiserats under namnet Hannah med h, men den har jag ännu inte fått tillfälle att se).
Ok, lite snabbinformation:

Namn: Hannah Andersen
Ålder: 18
Bor: Malmö
Nationalitet: ½ dansk, 3/8 skåning 1/8 rysk jude
Sysselsättning: Gymnasiet, estetisk/bild
Kostval: vegan
Story of her life: Fram till sjuan var hon en av de där osynliga i skolan. En av de där ensamma. Med hennes ord: "Om man skulle samla alla ord jag yttrade under mina första sju år i skolan så skulle de med lätthet få plats i en ICA-kasse. De skulle inte fylla en ICA-kasse ens." Sedan tröttnade hon på det och blev punkare i åttan. När hon skulle börja gymnasiet gjorde hon en överenskommelse med sin mamma om att sluta med punkarlivet mot att hon skulle få pengar till att hyra en egen lägenhet. Lägenhetens väggar fyller hon med ord, hennes dikter, tankar eller vad man ska kalla dem. Där lever hon åter ett ensamt liv, men självvalt denna gången.

Anledningen till att just Hannah har blivit min favoritkaraktär är nog att hon i mångt och mycket är väldigt lik mig. Fast det kan också vara så att jag har blivit lik henne eftersom jag beundrar henne så mycket. När jag läste boken första gången tänkte jag ungefär "Wow! Det är så jag vill leva, det är så jag vill vara!".

Avslutningsvis ett citat ur boken som jag tycker säger väldigt mycket om Hannah: