Oups, när jag läste de första inläggen vågade jag knappt skriva att jag tyckte filmen är underbar(blev precis som Tora djupt förälskad i den), eftersom alla verkade vara så hatiska, men sen så läste jag vidare och insåg att det visst fanns andra än mig som också tycker om den.
Jag tycker den är vacker gjord och så är jag helt körd i musiken sen jag såg den på Oscars för tio år sen, inte för att jag förstod allt i handlingen med tanke på att jag var nio år då.
Jag upptäckte inga större missar i läppsynket, det enda som jag störde mig lite på är Emmy Rossums förmåga att se lika dan ut även om hon ska föreställa glad, ledsen, rädd eller orolig.
(Den enda bilden som jag sett där hon inte ser helt botoxad ut är den här
http://www.savoureachsensation.zoomshare.com/album/Down%20Once%20More/images/6a6bf38c045b011b14309847449adb36_11097936060/:album?css=http://www.savoureachsensation.zoomshare.com/lib/style/type_album.css (rätt kul bild om jag får säga det själv

))
Jag håller med Rosie, det var en mycket starkare upplevelse att se den på bio eftersom man då kan tillskillnad från på teater få bättre effekter och närbilder som kan förmedla mer känsla.
Ska tillägga att jag mer eller mindre hatar musikaler i övrigt, särskilt Moulin Rouge. De första tjugo minuternas hysteriska cancandansandet var nära att ge mig århundradets migränattack. Jag kommer ihåg att jag blev tvingad att se den mot min vilja eftersom vi skulle gå och se den med klassen, och jag tror att jag var den enda av tjejerna som inte tyvkte den var bra.
Janna, hur hade du tänkt dig Fantomen?