Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tycker musik med budskap alltid är bättre än musik gjord för musikens skull. Vill sångaren/bandet säga något med sin musik då kommer ofta själen med, vilket gör musiken mycket starkare och mer kännbar. Visserligen kan komersiella popartister påstå att de vill ha något sagt men när varenda låt de sjunger har någonting med "love" att göra tappar jag intresset ganska snabbt.

Det där beror ju också på vilken stil det är på musiken. Trubadurer och lågmäld pop måste ha ett bra budskap för att jag ska lyssna på det överhuvudtaget en längre stund medan olika former av metal däremot mer kan inrikta sig på musiken istället. Sådan är jag.

En rolig grej jag märkt är hur viktigt ett budskap är för mig inom Hip-hop. Eminem funkar jättebra men andra artister som bara sjunger om hur mycket pengar eller horor dom har, är enbart skräp.

Tur att man är olika. Jag njuter mest av musiken för musikens egen skull. Texten kommer oftast i andra hand. Eftersom jag lever tillsammans med en musiker så vet jag att en stor del av själen ligger i musiken utan att texten måste vara viktig. Välgjord musik berör i alla fall.

Även texten kan innehålla författarens själ utan att innehålla budskap.

Och som sagt så avskyr Jag all konst där konsten själv kommer i andra hand. Det är inget annat än didaktiskt kätteri för att citera Poe. L'art pour l'art!

All konst är för konstens egen skull, bara i olika stadier. Jag har svårt att tro att politik och musik eller för den delen politik och kultur inte kan samlänkas. men som tidigare sagts tur att vi är olika. dessutom finns det ju ett budskap i alla texter.

Nu talar du fullständigt i nattmössan Min gode Théo. Du läser inte så mycket modern poesi eller hur? Det gör inte Jag heller längre, på grund av just felaktigheten i ditt ovanstående citat.

Nej det gör jag väl inte. Men jag hävdar fortfarande att allt vi människor gör oavsett vad det handlar om inte görs av någon annan andledning än egoismen. När således en konstnär målar en tavla gör han det inte för att uttrycka sig utan för att uppnå något för sig själv. All konst som är skapad har alltid haft själva sitt resultat befläckat av vad konstnären ville uppnå. Det kanske är i olika stadier men ändock.

Nu kan det dock vara så att jag totalt missuppfattat vad du menar, låt så vara.

Vad menar du med uppnå? Jag målar konst som jag själv vill se och som jag tycker är vacker. Inte för att folk ska tolka det som: Ångestens halvering i det moderna samhället, eller nåt sånt.

Fast vi börjar glida av rampen lite nu va?

Det känns (tyvärr?) som en ganska sällsynt inställning bland modern konstutövning, vilken konstform det än må vara. Moderna klassiska tonsättare (bara själva termen "modern klassisk" är ju en motsättning) jobbar generellt (och nu generaliserar jag grovt) inte efter någon sådan princip, snarare tvärtom.

Jag tycker det är synd eftersom jag är en inbiten estet i grunden och älskar vackra saker och vackra bilder för deras egen skull. Många vill inte ta emot konst om det inte är något budskap med den och då är det väldigt svårjobbat.

Flytta gärna ovanstående inlägg och alla följande till en ny tråd.

Förslagsvis: Konst för konstens egen skull.

Avgjort!

Det är det också. Fruktansvärt sällsynt. Och det verkar inte vara någon trend som kommer att gå över heller. Konsten är helt enkelt döende. Men finns det liv så finns det hopp. Jag och Mina närmaste vänner är Esteter alla, och vi skall återinföra estetiken i Konsten och rena den från Eliots influenser.

Jag tillhör också esteternas skara liksom min pojkvän så det verkar som om det finns enstaka ljus därute i mörkret ändå.

Storslagna planer. Jag önskar er all lycka och välgång.