Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vi pratade medeltidsmarknader och diverse andra medeltidsevent i "gammelklubben" och jag (som är som tokig i dessa tillställningar) ifrågasatte vad det egentligen är som tjusar så med att leka medeltid. Snart sagt varenda liten håla i landet har ju sin egen lilla medeltidsdag, -marknad, -fest eller liknande.

Finns det fler härinne som dras som flugor till dessa grillosande tillställningar så försök gärna sätta ord på fascinationen åt mig.

Själv har jag alltid varit måttligt intresserad av nämnda tillställningar, men sedan mitt intresse för Artursagan sköt i höjden har det blivit helt annorlunda.

Jag har inte funderat så mycket på vad som är tjustningen med allt som ligger i ordet medeltid, men jag ska noggrannt tänka igenom det och återkomma.

Beledhel// Vilken artur bok har du läst?

Hon har sett Avalons Dimmor. Och hon ska läsa boken. (saknar en smilie med ett sinnesjukt flin, men i brist på annat:)

Jag för min del kan nästan börja gråta när jag åker på lajv. Det är något som skakar om mig så grundligt och det är som när ens längtan bara går i uppfyllelse när man får se och vara en medeltidsklädd människa bland genuina träsaker och järngrytor. (För att inte tala om hur god frukostgröten blir utomhus!) Allt det här är befriande för själen. Jag känner mig fri på ett nytt sätt i en mer kravlös tillvaro.
Nu kanske det inte har så mycket med medeltidsmarknader att göra men det finns en fläkt av detta där också och jag älskar det!

Har läst T H White's böcker också. Faktiskt.

antalet lajvare och scare blir väll konstant fler och fler i landet och då finns det ett större intresse. Och se ser folk hur bra det går för Visby och vill bli Visby. Möjligen... och då startar de i småhålor (se t.ex. http://www.dalslandlajv.se/.

och så har marknaderna bra musik och billiga tyger? eller kanske något sånt?

Såg en sak att böcker om medeltiden är alltid populära och lättsålda för så gammal historia är (oftast!, mitt tillägg) inte kontroversiell.
Jag läser just nu om Karl Knutsson och visst kan man få omvärdera lite ryggmärgsidéer om svensk medeltidspolitik, men inte mkt; däremot är det ju spännande som den värsta Dallas-serie eller liknande, fast det ha hänt på riktigt.
Det är politik och maktspel på sin spets, den som klantat sig fick inga fina reträttposter eller pensioner precis ...

men medeltiden ... visst fina kläder, akustisk musik, mer tid, konkret arbete, hantverk ... rätt OK om man var rik och frisk?
Men sjukdomar och ohyra etc ... jag kommer att tänka på "There Will Be Dragons" och "The Doomsday Book" där det står ett och annat att tänka på t ex att utedass och hämta vatten i brunnar, ved ute osv det är ingen höjdare.
Jag kan uppskatta ett plagg som är alltigenom handgjort, men att sitta och göra allt hela familjen ska ha på sig för hand, inkl blöjorna???

Men bilden av en sagomedeltid ... som semsternöje, jag går gärna och ser på uppvisningar och sånt, jag beundrar skickligheten i det och leken.

Jo, naturligtvis är det bara en lek det handlar om. Jag tror inte att någon av oss skulle vilja återvända till medeltiden som det verkligen var eller ens kan föreställa oss hur det var. "Sagomedeltiden" som du kallar den, är definitivt att föredra!

Lyckligare förr... Kan det vara så att vi i samma takt som vårt liv blivit bekvämare och bekvämare också blivit gnälligare och gnälligare? Minsta skitsak blir en anledning till att deppa ihop?

Grymt tillspetsat, jag vet, men finns det nån sanning i det tror ni?

Nja, jag törs med säkerhet påstå att det är min egen erfarenhet ja, men vem vet vilka kunskaper och insikter nästa inlägg för med sig?

Många muslimska och afrikanska länder befinner sig utvecklingsmässigt på medeltidsnivå. Varför inte flytta dit, Swiss m.fl, om ni nu tror att medeltiden enbart var en idyll? Sen inser ni nog att medeltiden likväl kunde vara ett rent helvete.