Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Han klistrade in från ett arbete han har gjort.




ÄN EN GÅNG säger Jag: Jag tycker inte att svenska är fult, Jag tycker endast att det är jävligt tråkigt. Att Jag finner föga skönhet i det betyder inte att det är fult utan enbart att Jag inte tycker att det är vackert.



Vad har modespråk med saken att göra? Jag gillar Engelska av samma anledning som Jag ogillar språk som franska, tyska och svenska. Jag är estet.

Och än en gång säger jag: Det måste kännas tungt att födas till ett modersmål man tycker är tråkigt och föga skönt!

Fëanor - varför ändrade du och tog bort ett inlägg där du skrev typ" suck - varför kan inte folk läsa ordentligt innan de svara?"

Jag kan ju inte reply-a nu. Jag som hade ett sånt bra, dräpande svar på gång!

Inte särskilt. Du tror väl ändå inte på fullt allvar att Jag redan som barn klagade över hur tråkigt det svenska språket är? Det var först för några år sedan. Och då var Mina engelskakunskaper adekvata nog så att Jag kunde avnjuta litteratur på detta utomordentligt vackra språk.

Om du absolut vill publicera ditt dräpande svar så klistrar Jag väl in Min kommentar i Min förra post.

Ok, nu har jag kommit på två av de bättre böckerna jag har läst: "Låt tistlarna brinna!" och "Och de brände tislarna" av Yasar Kemal. Och en del annat av honom.

Appropå er lilla diskution, jag tycker att det beror på författaren och eller översättaren hur vacker svenskan blir.

Jag har läst i serieformat: "Låt tistlarna brinna" och "Rövare i tistlarnas land". Jag kanske ska läsa böckerna också.




Precis. Vilket är anledningen till att Strindberg är den ende av de svenska författarna som Jag har läst som Jag tycker om.

"Jag har mot vanan just läst min bok tryckt; på mig vekar den "Säd", och är som ett ärligt och gott samlag mot Ibsens hysteriska runkningar."
//Brev till Carl Larsson, Chexbres 30 september 1884.

A propos stavning: Jag känner Mig tvungen att ta upp detta då det är ett av de vanligaste stavfelen; det stavas diskuSSion. Det är lite lurigt eftersom det heter diskutera. Men vad kan man göra?

Det borde du!


Självklart menade jag diskussion! Och jag tycker att språket i Yasar Kemals böcker är vackert trots att de flesta av hans böcker jag läst har gått igenom två översättningar, från turkiska till svenksa via franska eller tyska...

Fëanor - du behöver inte posta det igen. SÅ dräpande var nog inte mitt tilltänkta svar. Och dina brukar hur som helst vara ännu mer dräpande!

Vi ska inte tjafsa om språk. Tråden gällde ju litteratur!

Fast på tal om både språk och litteratur: Lúthien skrev ju att det berodde på författaren hur vackert språket var. Det var mycket klokt sagt! Och du höll ju med! (VA? Är vi överens igen?)

Jag tycker mycket av den äldre svenska litteraturen är oerhört vacker. Fänrik Ståls sägner, Frithiofs Saga, Svenska bilder av Carl Snoilsky, Viktor Rydberg, Selma Lagerlöf, Atterbom , m.fl. De vågade ta ut svängarna och vara poetiska utan att låta högtravande !

Och även den äldre fornnordiska och isländska litteraturen tycker jag har ett mycket vackert, kärnfullt språk som jag läser med stor behållning. Att sedan Tolkien hämtata inspiration härifrån, både i motiv och stil gör ju inte saken sämre!

Ja och nej. Svenskan är ett tråkigt språk jämfört med engelskan. Men det betyder inte att allt som skrivs på svenska är tråkigt. Jag har ju faktiskt prisat Strindberg tre gånger nu i denna tråd. Så en hel del som skrivs på svenska är ju riktigt bra.

En bra liknelse är att det svenska språket är som grå målarfärg. Tråkigt som fan, men en skicklig konstnär kan fortfarande måla vackra tavlor med det.

Ett annat exempel: Jag tycker tyska är skittråkigt och fult. Ändå tycker Jag t.ex. att "An die Freude" av von Schiller är vacker.

Freude, Schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium,
Wir betreten feuer-trunken,
Himmlische, dein Heiligtum!

Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.


To conclude: det svenska språket är fult, men kan göras vackert. Dock sker det inte alltför ofta. Därav Min affär med engelskan, som tillfredställer Mina behov bättre.

Jag tror jag förstår dig nu Fëanor, och håller delvis med
Tyska kan generellt inte anklagas för att vara vackert, men jag gillar ändå tyska på något sätt.

Och ja- An die Freude är fin!

Vad kul! Som de flesta genier så är Jag vanligtvis väldigt missförstådd.




De isländska sagorna är väldigt bra. Poetiska Eddan också (har ej läst Snorres). Jag måste lära Mig isländska så Jag kan läsa dem på original. Alitterativ poesi är faktiskt bättre på svenska än på engelska.

Vilken är din favoritdel i Eddan? Min är Vaftrudnismal. Och vilken isländsk saga tycker du är bäst? Jag gillar Jomsvikingarnas saga bäst.

Känns nästan lite trist efter den här spännande diskussionen, men jag tänkte sänka nivån en aning genom att plocka upp tråden igen och lista några av mina favoritböcker/-författare...

Allt av Douglas Adams, inkl. (non-fiction) Last chance to see.., men annars Hitchhiker's guide... (förstås) och Long dark teatime of the soul
Harry Potter
Det mesta av Stephen King, toppat av The Shining.
Årsbarn med Plejaderna och annat av Rolf Edberg tycker jag kan vara mysig läsning ibland, liksom
Rymdljus av Peter Nilsson, åtminstone så länge det inte blir för religiöst. Vilket det väl i ofs är, men om jag liksom läser mellan eller runt det...
Jonas Gardell, tex. En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré.

Ja..., nå't sån't. Känns som om jag glömt något viktigt...

...

Hmm.. På sitt sätt. jag arbetade med att sortera in böcker på biblioteket i Tingsryd, där jag även katalogiserade all science-fiction-litteratur (innan det fanns någon fantasylitteratur förutom Tolkien). Jag har också suttit i inköpskomittén för Katedralskolan bibliotek i Växjö. Dessutom har jag pluggat litteraturhistoria, i syftet att få ihop 80 högskolepoäng så att jag kunde söka till Bilbiotekshögskolan i Borås.

Men av olika anledningar blev jag metallarbetare i stället tills jag började plugga informatik under 90-talet.

Så kan livet vara...

Jag gillar ryska författare för om man läser dem blir man på topphumör för ingen kan vara deppigare än ryska författare (dessa läser jag dock inte på orginalspråket) ex. Tjechov (skriver noveller som är värda att läsa).
Sedan gillar även jag King men jag blir rädd som f-n av det, han vet vad han håller på med.
En författare som är hysteriskt rolig och skilldrar deppiga finnar på ett utmärkt sätt är Aarto Paasillinna (tror det stavas så men lovar inget) han har skrivit bland annat "Kollektivt självmord" (är inte lika bisarr som den låter).

Några favoritböcker är: Ängeln på sjunde trappsteget, Dolly city, Den Svenska Apan, Den gamle och havet, Flugornas herre m.fl.

Kerr är favorit.
Gillar också Kerstin Ekmans böcker : Rövarna i Skuleskogen och Urminnes Tecken.