Jag förstår hur du menar, Wickel. På sätt och vis är det en av de större nackdelarna med just fantasylitteratur – att den vanliga världen känns så grå och trist när man lägger ifrån sig boken. Men jag tror det kan vara bra att fundera på några saker.
För det första: Vad är det man längtar efter egentligen? Vill man verkligen förflyttas in i boken och uppleva allt som personerna där upplever? För Frodo & Co är ju världen inte magisk och underbar hela tiden, utan det de får vara med om är några magiska stunder av förundran och några stunder av yttersta skräck och förtvivlan, men däremellan är det mest "vardagslunk": laga till knappa ransoner av enahanda mat i primitiva förhållanden; traggla i en timme varenda jämra kväll för att slå upp ett nattläger; uträtta sina behov i en buske eller grävd liten grop, oavsett om man råkar vara magsjuk eller febersvag; regn och snö och blåst och solgass, myggor och flugor och allt som kryper och krälar; och så detta eviga traskande, timme ut och timme in tills benen och ryggen värker, med bara mer traskande att vänta nästa dag och nästa. Och dessutom gör man allt detta med den molande vetskapen att man är ute på ett nästan hopplöst uppdrag, att det med största sannolikhet bara är lidande och död som väntar vid resans slut.
Om man funderar lite, är det inte snarare betraktarens än deltagarens upplevelse man längtar efter? Att få förundras och förfäras, se allt det vackra och hemska och uppleva de storslagna ögonblicken, men utan att behöva genomlida allt det tråkiga däremellan? I så fall har jag goda nyheter till dig: allt du behöver göra är att sätta dig i bästa mysfåtöljen och läsa!
Den där fantasivärlden du trånar efter finns kvar där, det är bara att öppna boken igen. Eller välj en annan bok och en annan lika magisk fantasivärld. Det enda förargliga är att man inte kan ägna sig åt det jämt, för man har ju en egen högst verklig vardag att klara av också, för att ha råd att sätta mat på bordet (och fler böcker i hyllan). Men åtminstone lite tid till läsning går alltid att planera in de flesta dagar, om man bara vill!
För det andra: Vår egen värld är inte alls tråkig! Däremot är den till stor del vad man gör den till. Det är hur din hjärna väljer att tolka det dina ofullkomliga sinnen uppfattar av världen som styr din upplevelse, mycket mer än hur världen "egentligen" är beskaffad. (Vilket det nog inte ens finns något objektivt svar på – inte ett som vi kan begripa i alla fall.) Och dessbättre kan man medvetet påverka den tolkning hjärnan gör. Vill man se en trolsk och magisk skog där det ser ut att kunna lura alver och vättar bakom varje buske så kan man välja att göra det! Fast det blir självklart lättare att tänka fram magin om man väljer rätt skog; det finns ju tyvärr också gott om trista plantageskogar där träden alla är lika gamla och står i prydliga rader utan nämnvärd undervegetation. Men här i Sverige har vi ju förmånen att aldrig ha särskilt långt till vildare trakter! Överhuvudtaget är världen även i våra dagar full av stora och små underverk, om man bara öppnar upp sina sinnen för dem. Hur kan man till exempel undgå att känna magin på en plats som den här nedanför? (Bilden hämtad från mycket trevliga instagramkontot
Ancient Sites. Titta gärna in för fler vackra bilder av svenska, främst västgötska, fornlämningar och landskap, tillsammans med utdrag ur de gamla sagorna och tänkvärda historiska betraktelser.) Och om man vidgar vyerna utanför Sverige är det förstås ännu lättare att hitta platser som ger fantasin vingar. Gör till exempel en bildgoogling på "amazing places" eller liknande sökord.
Ge dig ut och leta magi själv i din omgivning, vet jag! Själv tycker jag att vandring är ett väldigt bra sätt att i lugn och ro betrakta landskapet och upptäcka all den skönhet som man annars jäktar förbi. Oavsett var i Sverige du bor finns det garanterat vandringsleder i din närhet. Och vill du stimulera fantasin ytterligare kan du ju alltid vandra nattetid under stjärnorna. Eller varför inte övernatta invid en forngrav, om du törs!
(Kolla gärna in den gamla tråden
Midgårdska platser här på forumet för en diskussion om lite sånt här - även om de flesta bilderna i tråden tyvärr fallit bort med åren.)
Är man socialt lagd så kan det vara lättare och trevligare att uppsöka magin i vardagen tillsammans med ett gäng likasinnade. Du nämnde ju lajv, och det är inte att förakta! Går man in i det med rätt inställning och verkligen försöker leva sig in så kan det nog vara oerhört stimulerande för fantasin. (Inbillar jag mig i alla fall; jag har själv aldrig lajvat.
) Eller gå med i ditt lokala Tolkiensällskap, eller se på annat sätt till att hitta lite mer fantasifullt folk att umgås med ibland än såna som bara hänger på Facebook eller glor på TV-serier.
Man har bara så tråkigt som man gör sig!