Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vilken fantasy är mest lik Tolkien?
Obs: Då menar jag inte att själva innehållet är likt, exempelvis att det finns alver, dvärgar och drakar, utan lik på det sättet att det är en genomtänkt och detaljerad värld. Alltså, fantasy som inte bara är själva "sagorna", utan har kringliggande fakta om allt möjligt också, precis som Arda. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Hjälp mig, vad ska jag leta efter?
Mvh Nerloth

Menar du böcker som det finns så mycket bakgrundsdetaljer till att man kunnat ge ut faktaböcker till dem? I så fall kan jag bara komma på herrar Brooks, Jordan och Eddings. Men dem kan jag sannerligen inte rekommendera.

Vi har förstås Terry Pratchett också, men det är en helt annan typ av fantasy. Finns åtskilliga kartor och ett uppslagsverk utgivet.

Steven Brusts Vlad Taltos-böcker innehåller mängder med bakgrundsfakta, men det finns inget samlat om dem (utom på nätet), så man måste leta efter detaljerna i texten.

Robin Hobbs böcker är en genomtänkt och detaljerad värld -- återigen måste man dock läsa mellan raderna för att hitta all information, och en del info är fortfarande dold för läsaren.

Erik Granströms Svavelvinter är också bra -- där finns dessutom gamla rollspelssupplement som boken är löst baserad på, så där kan man få en del bakgrundsfakta vid sidan av. Men boken och supplementen stämmer inte överens med varandra, eftersom boken är en mer utvecklad idé.

Fritz Leiber möjligen även om hans böcker har ungefär samma detalj emot sig som Pratchett i den ovanstående utmärkta uppräkningen. (fast jag vet inte)

LeGuin kanske också har några drag av det (har faktiskt alldrig läst mer en enstaka texter själv om jag ska vara ärlig)

Kerr har också en välgenomtänkt och detaljerad värld även om det kan vara svårt att sätta sig in i reinkranationstänkandet i början.

och så kan man alltid rekomendera en hel del gamla texter av de slag som Tolkien själv arbetade med (Beowulf och dylikt). Tidiga myter. Skulle också vilja säga "Färden till västern" (som jag själv håller på att läser just nu), en tidig kinesisk skilldring av munken Tripitakas[0] färd till Indien för att hämta hem Budhistiska texter som är följd med mytomspuna väsen och dylikt (troligen som ett slags metaforer).


[0]=Av Zentraditionen ansed som än av de främsta just igenom att han hämtade hem och översatte de indiska texterna (historiskt sätt verkar han ha funnits)

Instämmer! Leiber är dessutom den ende som kammat hem stormästarpriserna inom både science fiction, fantasy och skräck.



Instämmer. Hon har dessutom lite faktatexter i Tales of Earthsea.



Instämmer igen. Mycket historia!



Japp, den gode munken har funnits. Färden till västern är för övrigt en mycket trevlig och rolig bok, även om jag hade problem med att den var berättad i presens.

Jag kan bara instämma i hyllningskören om Kerr. Älskar hennes värld och språk.

Måste också hålla med om det som tidigare sagts om Kerr, Hobb och Le Guin. (Särskilt roligt var det att hitta Aristoteles' filosofi som ett minne av deras förra värld.) Mig gör det egentligen ingenting om man måste läsa mellan raderna för att komma underfund med hur en värld är upplagd -- faktiskt är det nästan bättre om författaren inte faller för frestelsen att briljera och beskriva sin värld enbart för beskrivningens skull. Det märks ändå om världsbygget är gediget och författaren gjort sin research ordentligt.

Eddings har en brett upplagd värld i the Belgariad och the Malloreon, men när man synar den i sömmarna finns det flera saker som inte fungerar. Den teknologiska utvecklingen verkar ha stampat på stället i tusentals år och avstånd och språk stämmer inte (han har två enorma kontinenter som inte har haft mycket kontakt sedan världen rämnade, och ändå förstår människorna där varandra perfekt.)