Älva skrev:
Vad jag inte gillar med Eddings är hans stereotypa kvinnor och män. Jag menar: Alla män gillar att dricka och alla kvinnor föraktar fylla... :roll: Sen så går ju det ju alltid så himla bra för dem. Belgarath kan alltid använda nån besvärjelse, Silke kan alltid sno något de behöver och Barak kan slå sig fram överallt. Det blir liksom lite för tråkigt och barnsligt för min smak.
Det där är faktiskt en väldigt bra poäng... sterotyp och väldigt lite motgångar. Men det finns väll några tillfällen när någon inte lyckas har jag för mig (förviso förekommer det yttre orsaker till att saker inte fungerar i de fallen)
Älva skrev:
Kerr däremot har genomarbetade figurer och trots att det kommer nya karaktärer så känns de alltid som "egna" personligheter, till och med då det är samma själ i en ny inkarnation. Historien blir inte heller precis som man vill hela tiden utan fungerar lite som livet i allmänhet. Som Livet i Finnskogen.
Ja, just det är väldigt trevligt med Deverry, att man kan känna grunden i karaktärerna men att de ändå inte är exakt samma, att de alltid utvecklar sig...
(förövrigt vägrar mitt jobb att ta in lång fantasyserier.... förutom Eddings av någon bisar anledning. Hearn köpte de inte in, för den skulle bli för lång (det gjorde däremot NÄL... eh, det har en förklaring det där med NÄL och här....) och så vidare, och jag finner det inte så konstigt att de inte tycker det finns någon bra fantasy, när man utgår från Eddings (nåja och Tolkien, i Ohlmarkstolkning).