Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Idag hade jag en HIMLA tur, rent ut sagt.

Jag var inne på ett antikvariat här i stan och botaniserade. Först hittade jag ingenting, men när jag var på väg ut såg jag att ett ex av Lord Dunsanys A Dreamer's Tales (Owlswick-utgåvan från 70-talet) låg på disken, och handen gick reflexmässigt till plånboken eftersom jag varit på jakt efter den i åratal. Då visar killen i kassan mig ytterligare tre volymer, The Sword of Welleran, The Book of Wonder och The Last Book of Wonder -- alla tre var amerikanska förstautgåvor från 1900-talets andra decennium, med originalillustrationer av Dunsanys favoritillustratör Sidney Sime!

En sådan tur hatr man bara inte. Nu väntar jag bara på att få ett piano i huvudet eller något.

Edward John Moreton Drax Plunkett (1878-1957), artonde baron av Dunsany, var en riktig mångsysslare -- författare, poet, dramatiker, konstnär, politiker, militär, storviltjägare, idrottsman (cricket och tennis), brittisk amatörmästare i schack, brittisk mästare i pistolskytte, Byronprofessor i engelsk litteratur vid universitetet i Athen. Han ansågs vara en smula excentrisk och var känd som den sämst klädde mannen på Irland. Men han skrev de mest utsökta romaner och noveller och är en av de första fantasyförfattarna -- han var i alla fall den förste som skapade en helt egen värld med egna gudar och geografi -- och han skrev alla sina böcker med gåspenna eller färgkritor, alternativt dikterade för sin fru, medan han satt på en gammal hatt (han var som sagt lite excentrisk). Rent stilistiskt sett har han ett betydligt mer poetiskt språk än Tolkien.

Dunsany var oerhört produktiv -- han skrev över 60 volymer noveller, romaner, dramer, poesi, självbiografi och essäer. Idag finns inte så mycket i tryck av detta, men det håller på att ändras. Night Shade Books håller på att ge ut hans noveller om storskrävlaren Joseph Jorkens (inklusive en bok med Jorkens-noveller som aldrig publicerats tidigare), och Hippocampus Press har gett ut hans sista, aldrig tidigare publicerade roman Pleasures of a Futuroscope samt har planer på att ge ut alla hans noveller utom Jorkensnovellerna (det blir ändå flera hundra noveller) inom de närmaste åren.

Rekommenderas varmt!

Lyckost där! Nu blev jag sugen på att läsa dem. Vilket antikvariat var det? (Bor vi i samma stad förresten?)

Jag vet. Under tio års tid har jag hittat exakt fyra Dunsany på antikvariat, och jag har köpt allihop. Och nu hittar jag fyra riktiga rariteter på en och samma dag.[/quote]



Det kan du, eftersom alla tre finns i tryck i en eller annan form. Jag skulle rekommendera Time and the Gods utgiven av Gollancz i Storbritannien, vilken samlar sex av Dunsanys tidiga novellsamlingar, inklusive dessa (dock utan illustrationer ). Den skall inte förväxlas med Time and the Gods som ges ut av Wildside Press i USA, vilken innehåller endast novellsamlingen Time and the Gods.

Time and the Gods (UK-utgåvan) har en eller annan liten brist, dock -- den sätter The Gods of Pegana, Dunsanys första bok, sist i samlingen, och det finns ett par bisarra tryckfel (i en novell upprepas en halv mening en gång till). Men man får mycket Dunsany för pengarna -- över 100 noveller -- så det är ett bra kap.

En annan bra introduktion är In the Land of Time and Other Fantasy Tales, som samlar ett urval noveller från hela Dunsanys karriär, inklusive "Two Bottles of Relish"som lär vara en av engelska språkets mest antologiserade noveller och därtill en mycket makaber och elakt rolig deckargåta.



Röde Orm i Haga.



Göteborg. "Eldidd" låter walesiskt.

Ska kolla biblioteket i Dun Cannobaen.

Detta låter helt otroligt! Jag har nyligen upptäckt Dunsany och hans otroliga berättelser och jag blir så glad av sånt här

Mycket nöje! Du har mycket att se fram emot. Dunsanys språkbehandling är förmodligen bland de bästa och mest eleganta jag någonsin sett, och hans beskrivningar av främmande platser är svindlande vackra. Och hans humor är bitskt elak på ett vänligt sätt (öh... om nu det går ihop).

Det tycks som om Dunsany fungerar bäst i det korta formatet, men hans romaner är också läsvärda -- i synnerhet The King of Elfland's Daughter.

Jag har Time and the Gods (köpt på Eason i Dublin för £9.10, enligt den fortfarande kvarsittande prislappen ), men har inte kommit mig för att läsa den än. (Jag läser över huvud taget alldeles för lite nu för tiden. Får skärpa mig!) Kan du rekommendera någon novell att börja med? Jag har tyvärr inte tid att läsa boken från pärm till pärm för tillfället.

Ummm... Svårt... Det skulle i så fall vara någon av novellerna från The Book of Wonder eller Tales of Wonder (eller heter den senare The Last Book of Wonder i den samlingsvolymen? Jag minns inte vilket). Flera av dessa är lite atypiska för Dunsany i det att han bygger upp en vacker såpbubbla som han sedan sticker hål i på slutet, men de är klart läsvärda och ofta roliga. "Distressing Tale of Thangobrind the Jeweller" (vars fullständiga titel är "The Distressing Tale of Thangobrind the Jeweller, and of the Doom That Befel Him"), "The Hoard of the Gibbelins", "How Nuth Would Have Practised His Art Upon the Gnoles" är ganska roliga, med en liten ironisk twist. "Why the Milkman Shudders When He Perceives the Dawn" är inte fantasyaktig alls, men har en otroligt rolig twist på slutet (första gången man läser den åtminstone). "The Long Porter's Tale" är en annan höjdare. "A Narrow Escape" är kort men naggande god. "The Exiles' Club" är trevlig.

Andra som är bra men lite mer dunsanianska är

"The Kith of the Elf-Folk"
"The Highwayman"
"The Fortress Unvanquishable, Save for Sacnoth" (lite förutsägbar, men enligt experterna världens första sword & sorcery-novell)
"Blagdaross" (bara Dunsany kan skriva så rörande om bortkastade saker på en sophög!)
"Idle Days on the Yann" (förmodligen en av Dunsanys oftast ompublicerade noveller)
"Carcassonne"

Novellerna från avdelningarna Time and the Gods och The Gods of Pegana är också bra, men inte som inkörsport. De ska ses som prosadikter snarare än riktiga noveller -- massor av stämning, men inte särskilt mycket handling. Lite filosofiska bitvis.

Ett urval från de båda Wonder-böckerna, plus två noveller från The Sword of Welleran, var min egen inkörsport till Dunsany (i form av samlingen Huset vid världens kant som Sam J. Lundwall gav ut). Funkar inte det, är det nog kört.

Jag skulle nog satsa på "The Hoard of the Gibbelins" eller "How Nuth Would Have Practised His Art Upon the Gnoles". Båda handlar om inbrott som går fel på ett kul sätt.

Det ska för övrigt tilläggas att en del av novellerna hänger ihop med varandra, såsom "The Loot of Bombasharna" och "A Story of Land and Sea" vilka båda handlar om piratkaptenen Shard.

Och när du någon gång ska läsa HELA boken, se till att du läser The Gods of Pegana först.

Ojoj, tack för ett mycket uttömmande svar! Återkommer med vad jag tyckte efter att jag har läst något. Roliga namn har de i alla fall, Dunsanys noveller...

Har lånat "Huset vid världens kant" på biblioteket idag. Skulle du (Martinus), som verkar vara ganska insatt, kunna berätta lite om boken så jag vet vad jag har att vänta?

Ummm... tja, det är svårt att kortfatta beskriva Dunsany. Huset vid världens kant består som sagt av ett urval noveller från The Book of Wonder och Tales of Wonder/The Last Book of Wonder (plus två stycken från The Sword of Welleran fast det nämns inte på omslaget). De är lite som sagor -- väldigt vackra och stämningsfulla till synes simpelt skrivna -- fast för vuxna -- ofta med en ironisk liten pik eller ett stänk av galghumor eller lustig underdrift. I "Huset vid världens kant" beskrivs t. ex. hur huvudpersonen kommer till ett land som är fullt av märkliga varelser, men när han tror att han har sett den allra märkligaste träffar han en hederlig politiker.

Man ska inte vänta sig bloddrypade action, svärdssvingarfighter och magiska blixtar i miljoner -- då bör man vända sig till Dragonlance-böckerna eller någon annan massproducerad fantasy. Det här är betydligt subtilare än så.

Det går ganska snabbt att läsa ut boken, ca en eftermiddag.

Det bör tilläggas att Sam J. Lundwalls förord bör tas med en nypa salt. Dunsany var inte alls enormt rik; p. g. a. sitt dubbla boende i England och på Irland var han tvungen att betala skatt i båda länderna, och han var faktiskt beroende av sitt skrivande för att få det att gå ihop. Han var inte alls Byronprofessor i flera år -- han kom till Athen på hösten 1940 och tvingades fly vid den tyska invasionen i april 1941. Hans drömmande skapargud heter MANA-YOOD-SUSHAI, inte MANA-YOOD-SUSHAL. Första delen av hans självbiografi heter Patches of Sunlight, inte Patches of Light. Och Lundwalls avfärdande av de tidiga volymerna The Gods of Pegana och Time and the Gods är fånigt och speglar bara hans egen smak även om han försöker få det att låta som ett objektivt konstaterande -- i själva verket är dessa samlingar högt skattade bland experterna, även om de kanske inte är den bästa introduktionen till Dunsany.

Det är synd att det inte gick att återge Simes illustrationer i boken, för de är något alldeles enastående.