Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ja medelmåttig är han, men det verkar inte som hela världen har insett det. Han säljer och inte bara till skolor som tvingar på sina elever honom, utan även till frivliga läsare. Finns till och med Dickenssällskap, på sådana platser som Japan. Han skriver dåligt men säljande. Och tyvär alla har olika smak.

Ah. Jag är alltså inte ensam om att inte begripa tjusningen med Dickens. Vår lärares högläsning av Oliver Twist när jag gick i sexan är ett deprimerande minne.

Problemet med begreppet klassiker är att det är väldigt svårt att använda utan att ens egna värderingar smyger sig in -- det ska inte bara vara en bok som har ett bestående värde och läses med behållning av flera generationer utan dessutom ska det vara en som jag personligen uppskattar. Att använda 'klassiker' som värdeomdöme blir pinsamt i synnerhet när recensenter talar om en bok som 'blivande klassiker' (utan att de verkar mena mer än att de uppskattade den) och den senare glöms bort helt. Vad som sist och slutligen är en klassiker kan bara tiden avgöra.

Kvalitetskravet är också problematiskt -- mycket av finlitteraturen under 1800-talet har säkert glömts bort medan Dickens och Dumas fortfarande blir lästa. Av nobelpristagarna från början av seklet tror jag att det är Kipling, Sienkiewicz och Lagerlöf jag främst skulle kalla klassiker.

Fantasyklassikerna för mig är Peake, Tolkien, Lewis och Le Guin (att Dunsany inte är med på listan beror bara på att jag känner till honom alltför litet för att kunna bilda mig en egen uppfattning). T H White och Svärdet i Stenen -- tja, möjligen. Resten av författarna är för nya, men om det visar sig att Eddings får efterföljare och uppskattas ännu när jag är pensionerad får jag väl uthärda det.

När det gäller förutsägelser: Orakelspådomarna om Perseus och Oidipus från den grekiska mytologin kanske spelar in -- de gick i uppfyllelse just därför att någon gjorde allt vad han kunde för att motarbeta det. Oidipus kunde kanske ha växt upp till en normal och välanpassad yngling, inte slagit ihjäl sin far och gift sig med flickan i grannkungariket om bara oraklet i Delfi låtit bli att uttala sig.

Bra synpunkter.



Om du kan se Peake och Le Guin som klassiker kommer du att låta även Dunsany sälla sig till denna illustra skara när du bekantat dig mer med honom. Hans tidiga produktion -- före 1920, ungefär, med några återfall senare -- har höjts till skyarna av alla från H. P. Lovecraft och C. L. Moore till Michael Moorcock och David Eddings.



Utmärkta exempel på kul profetior -- det går helt enkelt inte att komma undan dem! Damned if I do, damned if I don't...

det är kanske en längtan efter berömmelse utan ansträngning, som gör att folk tilltalas av profetior med förutbestämda hjältar.