Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Då ska du läsa T. H. Whites romanserie The Once and Future King. Hans Morgause är svarthårig och blåögd.

Morgana förekommer bara som hastigast som älvdrottning i ett kapitel (hon tycks alltså inte vara släkt med Arthur där); hon är tjock, medelålders och har mustasch.

Fast om man istället tänker Farbror Túrin så är det inte lika svårt att förstå varför jag blandade ihop er!

Den bokserien är för övrigt värd att läsa av många andra anledningar också.

Är den verkligen det? Det var länge sedan jag läste den, men mitt minne är att första boken är jättebra - rekommenderas verkligen! - men att man lika gärna kan bespara sig resten av serien.

Tyckte också bäst om första boken när jag var yngre (den är ju i stort sett en barnbok), men resten av serien är mer allvarlig och mångbottnad, med ett par intressanta vinklingar på Arthurlegenderna.

Whites Lancelot är exempelvis oerhört ful, och man får anta att han blir världens bästa riddare för att kompensera detta faktum.

Sedan så är boken om Morgauses fyra söner (Gawaine m.följe) också väldigt intressant, ur ett psykologiskt perspektiv.

Gillar också det sätt på vilket White berättar ur olika personers perspektiv i de olika böckerna.

Jodå, Morgaine är med på fler ställen i de senare delarna av TOAFTK, hon är syster med Igraine och Morgause, hon anstiftar diverse intriger för att Lancelots och Guineveres förhållande ska avslöjas, men det refereras bara. Dessutom står det att hon kan göra sig smal och vacker vid behov:) Själv gav jag mig på TOAFTK efter att jag styckläst MOA - jag har aldrig orkat läsa den från präm till pärm, den känns för tragisk - och då känns den bara så fel.
(känner lite lika nu när jag gett mig på Iliaden efter att jag läst "The Firebrand", Fast Iladen är ... ja, jag kan jämföra den med "Okänd soldat")

En annan version är "The Child Queen" & "The High Queen" av Nancy någonting, där historien berättas som Guineveres, kändes också konstig. Då har jag ändå grundat med Pyle och annat som matinéfilmer i späd ungdom;)
En annan som känns rätt av efter MOA är "En Yankee vid Kung Arthurs Hov", "A Connecticut Yankee at the Court of King Arthur" av Mark Twain, gillar inte riktigt tonen i den, annars skulle den vara rolig.

Har någon läst Mary Stewarts Arthurserie? Kommentarer?

Det där skrev inte jag!

Och jag har läst Mary Stewarts Arthurserie och jag gillar den eftersom den känns lite mer jordnära.

Ursäkta; det blev fel med citat-funktionen när jag försökte redigera citatet, tog bort fel quote-tecken; Tyvärr kan jag inte ändra det heller ...

Alltså det var inte Älva som skrev citatet jag svarade på, utan Martinus.

Det enda jag läst av Mary Stewart är romanser/gothics, hjältinnor i exotiska eller mystiska miljöer - välskrivna och gärna många litterära citat. Hört att andra gillat hennes Arturserie, får kolla om biblioteket har den.
(Hm, förhandsgranskning är bra!)

Ja, ja, ja! *Studsar upp och ner* Väldigt "low fantasy", tycker jag, känns mycket realistisk, försöker vara trogen de få historiska källor som finns samtidigt som den försöker följa de tidigaste legenderna. Briljant! Rekommenderar även The Wicked Day, som utspelar sig efter att Merlin lämnat scenen. Jag har aldrig sett Mordred skildrad som en sympaisk, olycksdarbbad karaktär så väl som i den!

I "The High Queen" (Nancy Mackenzie?) är han Guiniveres själsfrände, hennes kandidat till att efterträda Artur.

Realistisk, low fantasy låter 70-tal, på ett rätt positivt sätt, finns ju också en variant där legender och sagor återberättas helt realistiskt, alla magiska element rensas ut eller "förklaras". Kan vara bra och helt urtråkigt.

(Gillade många av Rosemary Sutcliffes böcker).

Hej Linging, du verkar ju gilla att vara med i våra diskussioner. Medlemsskap kanske?

Jo, det tänkte jag fixa, men hemifrån, och igår var jag för trött. Egentligen ska jag ju inte alls vara här på jobbet ...

Jag är här varenda dag på jobbet!

Jag har märkt det

Och hemma tycker familjen att jag inte ska sitta vid datorn hela tiden ...

Det verkar vara så med familjer. Fråga Túrin!:D