Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Eftersom intresset för denna underbara värld verkar ha blossat upp igen så tänkte jag att vi kunde diskutera olika personer och inkarnationer här.

SPOILER!




Prins Maryns otrohetsaffärer berör ju många men jag tror att han agerar som de flesta högborna Deverrymän. De har ju gift sig på grund av förbund inte av kärlek, men det irriterar att kvinnorna inte får vara otrogna medan männen däremot har fritt fram.

Maryn älskar nog Bellyra på sitt sätt men kanske mer som en vän än som en älskarinna. Jag anser att Maddyn och hon borde ha rymt sin väg istället. Till Bardek eller nåt. Det vore lyckligast för allesammans.

Visst agerar han som de flesta högborna. Det kan man inte undvika. Men jag blev förvånad över att han kunde vara otrogen. En uppväxt hos Nevyn borde ju forma en alltigenom god människa. Dock måste jag påpeka att Nevyn har en poäng i att Maryn är enbart uppfostrad för krig. Inte för en hållsam fred.

Nu när chansen ändå är serverad. Det känns lite underligt att Cullyn var en enkel riddare i ett tidigare liv, långt bort från de andra snärjda. Som om han föddes i den skepnaden enbart för att Aderyn skulle få se honom. Kan ni förklara det?

Bra intiativ Älva. Jag har länge väntat på att Deverryserien skulle kunna diskuteras mer. Men... detta är väl ett spoilerinlägg? Så att ingen råkar läsa de spoilers som jag nyss skrev. Ska vi markera källhänvisning, i form av boknummer, innan vi skriver det vi ska skriva?

Skulle varit som i Frankrike före revolutionen; där fick iaf adelskvinnor "sin frihet" när de levererat en manlig arvinge till sin man, dessutom disponerade de sina egna förmögenheter - ngt som Napoleon avskaffade istf att sprida.



På sitt sätt är nog ordet, han tar henne snarare för given som en hund eller häst än som en vän, och han verkar öht inte alls förstå sig på hennes förlossningsdepression som han ändå sett två ggr förut. Är väl så att Nevyn är en så rekorderlig karl att han knappt kan tänka sig att man kan vara så hjärtlös inte tänker på det när han tränar Maryn, inte heller tänker han på att berätta om sånt som äktenskap hjärtefrågor och kvinnor (han egen "karriär" på det området är ju inte heller så lysande, men sedan dess har han ju sett ett och annat iaf, förutom att han blivit visare av skadan), utan han har försett Maryn med en "glamour", karisma och goda kunskaper om hur man leder män, inte kvinnor som inte kan låta bli att bli förälskade i en.

Men om Bellyra skulle rymt med Maddyn skulle det troligen bara lett till elände för många fler, inbördeskrig, eftersom äktenskapet var en allians för att bidra till att binda ihop och ena landet, så de satt ju fast där de var. Deverry är ett klansamhälle, och äktenskap mellan de högborna var politiska förbund.

Jag tycker vi endast skriver vilken bok vi spolierar.

SPOILER av Alvblodet:











Hon kunde ju ha dött i en "jaktolycka". Det skulle ju också ha varit en fin grej av Rhodry att "minnas" när hans egen död skall iscensättas.

Den där franska modellen var inte så dum... Skulle man kunna använda som idé i någon bok.

En av mysterierna med deverryvärlden är att para ihop rätt människor med rätt framtida människor. Att se vem som blev vem, helt enkelt. Det är inte ofta som Kerr påvisar att en person är en person. Endast huvudrollerna, plus Saddar, Maryn, Lillibrogga nämns. Så; vilka onämnda är vilka?

Bok 8. Jag tänker mest på hon som Meroddas nästkommande inkarnation tog som gisslan. Var inte det Lillibroggas "uppförljare"?

Bok 9. Den mörka dwomern som Burcan dödade. Kan det vara Sarcuns lärare? Att mörda en man så kallt bestraffas väl med en sådan liknande wyrd, att man plågas av den man plågade i ett tidigare liv.

Bok 8: Lilloriggas nästa inkarnation var väl Carra?

Näe, Carra var väl Bellyra?

Och hon flickan från råttjägarfamiljen med illrarna är väl Lillorigga?

Åh, jag måste börja läsa om Kerr... Senast jag läste dem var i gymnasiet, för 6 år sedan, och nu har jag glömt bort i prinicip allt. Kommer ihåg att jag skulle ha bokredovisning på svenskan som gick hur dåligt som helst eftersom det tog mer än hela redovisningstiden att förklara det där med inkarnationer...

Såklart!:Ja ja. Niffa är Lillorigga! Fel av mig!

Vilka är era favoriter? Jag har en riktigt lååång lista för Kerr lyckas för det mesta göra sina karaktärer levande.


Kan ev. vara spoilers




Jag gillar Jill - så klart (men stör mig på hennes val)
Rhodry - mitt hjärta ömmar för den stackaren (Det är väl få lyckliga stunder han upplevt (kanske med Evandar då... ))
Maddyn - alltid varit svag för musiker, sen är hans öde också tragikvackert
Bellyra - mitt hjärta ömmar för henne också
Lillorigga - mest för att man känner igen ungdomens iver i henne
Salamander - charmen personifierad (hans senare lugnare behärskning är lika charmerande, eftersom spelevinken ligger under ytan)
Dallandra - hennes öde är väl nästan mest speciellt
Daralanteriel - han har också ungdomens charm
Aderyn - också han har liksom Nevyn det där farbroderliga myspyset. Hans ungdomshistoria är dock av mer tragisk art.
Nevyn - kommentarer överflödiga
Evandar - han är som han är. Man kan inte låta bli att tycka om honom helt enkelt. (En bisexuell fe...)

Det finns säkert fler som jag inte kommer på såhär på rak arm.

Du verkar ha fått med de flesta

Jill, nej jag stör mig inte på hennes val, tycker det är en bra historia just att hon inser att somligt inte skulle passa henne ngt vidare, och det där att ibland går inte saker jämnt upp.

En som på sätt och vis är favorit, är han som blir Verrarc, jag undrar så om han kommer hitta in på rätt väg till slut, en jag är nyfiken på är nog rätt uttryckt.
Cullyn som kan släppa sin dotter fri (och därmed sig själv) är ju också något med, och Rhodrys mor, Lovyan?

Lovyan ja... skön kvinna.

Jag stör mig på Jills val. Jag skulle aldrig ha lämnat honom.

Jag skulle lämnat honom.

Det beror mest på att jag är en hetero kille.

Nog om det. (...)

Jag har inte många favoriter.

Cullyn är en favorit. Han är bister men samtidigt glad. En kille som har en heder som överglänser många deverrylorder.

Danry, Cullyns förgångare, är också en favorit. Han var snäll (vilket inte utmärker Cullynsläktet så bra...)

Jill respekterar jag. Hon behärskade magin så bra att kroppen var en boning i hennes enorma magi (eller vad hon skrev i sjunde eller åttonde boken).

Självklart Aderyn. Vem annars skulle jag hämta mitt namn ifrån?

Jag tycker det visar hur stark hon är. Hon vet att med honom kan hon inte vara det just hon kan vara och som hans husfru vore hon ingen höjdare heller. Att valet inte är lätt, men alltihop handlar om att vi ofta måste välja, och efter flera liv har hon kommit till punkten där hon väljer dweomern. Mäktigt.

Håller nog med Lingling när det gäller Jills val (fast jag är kvinna och till stor del hetero). Förra veckan startade jag omläsningen av serien med att läsa Silverdolken, och det slog mig hur mycket Rhodry växte under seriens gång. I den första delen är han -- tja. Barnslig, tjurskallig, trångsynt. Undrar hur han hade blivit som vuxen om han inte blivit förskjuten? Dessutom tycker jag rätt synd om hans bror Rhys också. Det är ibland jobbigt att vara en vanlig medelmåtta.

En bikaraktär som jag fäste mig starkt vid och som tyvärr inte återkommit är prins Mael i Safirringen (tror jag). Han som togs som gisslan som ung och blev historiker i stället. Salamander är en annan av mina favoriter, och Meer från Gel'da Thae, och så fyra karaktärer från inbördeskrigets tid -- Maddyn, Branoic, Caradoc och Bellyra. En annan Jill/Rhodry-inkarnation jag känner väldigt varmt för är Gweniver/Ricyn.