Gammal text av mig, men fortfarande läsvärd tror jag:
Vad är fantasy?
Begreppet fantasy, som vi tolkar det i dag, är faktiskt inte äldre än Härskarringen. Termen har visserligen används tidigare, mellan världskrigen i USA användes begreppet fantasy för att inrymma all fantastisk litteratur, inklusive science fiction, men som begrepp för det vi i dag menar är fantasy har termen endast används sedan tidigt 60-tal. Som fenomen är fantasyn dock äldre, man kan spåra den ända tillbaka till slutet av romantiken i 1800-talets mitt. En del vill till och med påstå att fantasyn är lika gammal som människan, och menar att Gilgamesh-eposet, Iliaden, Oddysen och Bibeln är fantasy, men jag hävdar bestämt att de människorna har fel. I princip all litteratur var med dagens ögon sett icke-realistisk innan realismen kom på 1700-talet, men att kalla det för fantasy är att gå ett steg för långt.
Den bok man brukar säga är den första fantasyboken var George McDonald’s Phantastes, a Faerie Romance for Men and Women som gavs ut 1858. Denna följdes under 1800-talets senare hälft av ett knappt dussin andra fantasyböcker, alla utgivna i England. Det stora uppsvinget, när fantasyn blir breddlitteratur, skedde i USA mellan världskrigen, då många författare publicerade fantasyberättelser i de så kallade pulpmagasinen. Men först efter det att JRR Tolkien publicerat Härskarringen i slutet av 1950-talet blir fantasyn som begrepp accepterat och når ut till en miljonpublik.
Men vad är det som gör att man kan kalla en berättelse för just fantasy? Det absolut viktigaste är att fantasyberättelsen ska vara icke-realistisk. Realistisk litteratur är litteratur som skildrar saker som har hänt, eller skulle kunna hända, i vår verklighet, i dag, i går eller i morgon. Icke-realistisk litteratur blir då dess motsats, berättelser som inte skulle kunna utspela sig i vår verklighet, varken i dag, i går eller i morgon. Så långt är allt väl, men även om all fantasy är icke-realistisk så är inte all icke-realistisk litteratur fantasy. Därför behöver man en snävare definition.
Låt mig börja med att konstatera att fantasy som litterär genre inte finns. Tittar man i olika litteraturhistorier, eller varför inte på Kungliga Biblioteket, så finns inte begreppet fantasy. Fantastik, eller fantastisk litteratur, finns som begrepp, men det begreppet innehåller all fantastik. Så man kan inte luta sig tillbaka till någon vedertagen definition, utan man måste på något sätt skapa en själv. Och många har försökt att skapa sådana.
"Fantasy är en lek med fantasin, en förtätad upplevelse av något helt annat som inte är som vår värld, där våra naturlagar inte gäller. Fantasy är att få uppleva saker som inte kan hända på riktigt. Fantasy är litterära anrättningar kryddade med de mest exklusiva kryddor som finns i butiken. Fantasy är sex för hjärnans litteraturcentrum."
Johan Anglemark, f.d. redaktör för Drakar och Demoners originalpocketserie
"Fantasy beskriver saker som faktiskt inte är möjliga i vår värld som vi känner den. Fantasy ska inte heller tolkas symboliskt. En bok som slutar med att huvudpersonen vaknar upp och har drömt allt skulle jag bara med tvekan kalla fantasy. Om huvudpersonen möter en enhörning i en fantasybok så är det faktiskt så att personen MÖTER EN ENHÖRNING - ingen undermedveten projektion av sina innersta drömmar eller nåt sånt."
Andrea Grave-Müller, f.d. litteraturansvarig på
www.catahya.net"För mig är fantasy helt enkelt fiction där en försvarlig del av handlingen utspelar sig i en fantasivärld. Kraven på denna värld är bara att den ska hålla sig till sina egna förutsättningar och på så sätt bli levande."
Erik Granström, fantasyförfattare
Det verkar som om många anser att fantasy är berättelser som inte kan inträffa i vår egen verklighet. Men den definitionen är fortfarande för bred för att utelämna till exempel skräcklitteratur eller magisk realism. Andrea Grave-Müller har en poäng när hon skriver att det inte får vara en projektion av det undermedvetna om det skall vara fantasy. I de fall det blir det är det en symbolik som författaren förmedlar, och då blir det enligt mig magisk realsim av det hela.
Likaså har Erik Granström en mycket viktig del i sitt uttalande. Fantasyn måste vara realistisk inom de förutsättningar som "skaparen" har definierat, vilket gör att fantasyn där skiljer sig från sagan som kan vara hur irrationell som helst, och ändå fungera.
Dessvärre är det så att många anser att fantasyn är en sorts flykt från vår verklighet. Detta är ett påstående som jag aldrig kan acceptera. Visst finns det eskapistisk fantasy, men bra fantasy relaterar till våra känslor på samma sätt som bra realistisk litteratur gör. Eskapism finns i alla litterära genrer, och fantasyn har varken mer eller mindre av den varan!
"Mer strikt kan fantasy definieras som en överenskommelse mellan läsare och författare: båda medger att berättelsen innehåller element som inte är verkliga/sanna i vår egen värld, men att dessa element ska behandlas som en naturlig och verklig del av den värld berättelsen utspelar sig i. Elementen behöver inte förklaras utifrån regler (t ex naturlagar) för vår egen värld."
Stefan Ekman, översättare och fantasykännare
Stefan Ekman menar att fantasy är något som både författare och läsare är medvetna om inte är verklighet. Det gör att de flesta skräckromaner försvinner ur definitionen av fantasy, Varför skulle vi bli rädda om vi vet att det som skrivs inte är sant eller omöjligt kan hända oss?
"Skillnaden mellan fantasy och exempelvis ockultism är att fantasyns grundidé är att det som sker i berättelsen INTE är sant. Det skapar en skarp skiljelinje mellan fantasyns värld och läsarens. Någonstans i berättelsen kommer det således att finnas inslag som helt skiljer sig från vår egen verklighet. Jag tycker inte att det behöver vara magi; en fiktiv värld i största allmänhet kan duga. Magi i vår egen värld kan också duga. Men när fantasyberättelsen försöker intala läsaren att det som sker skulle kunna vara möjligt, då är det inte fantasy längre."
Christina Brönnestam, fantasyförfattare
Även Christina Brönnestam menar att fantasyn bygger på att den inte är sann. Den litteratur som försöker påstå att det som händer är, eller skulle kunna vara, sant kan aldrig vara fantasy. Och där har vi väl skillnaden mellan fantasy och sagor; sagan börjar oftast med "det var en gång..." och lämnar därmed fältet öppet för att det skulle ha kunnat hända, någonstans någon gång.
Om man nu skulle våga sig på att sammanställa detta till en mening, som rymmer vad fantasy är, skulle det kunna se ut så här:
Fantasy är litteratur där handlingen och/eller miljön till sin natur är medvetet påhittad, som inte skall tolkas metaforiskt/symboliskt, och som aldrig skulle kunna utspelas sig i vår verklighet, vare sig i dag, i går eller i morgon.