Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

På semester från sina studier i Oxford besöker den unge herr Vane sitt föräldrahem; när han slår sig ner i det väldiga biblioteket för att läsa får han syn på en otydlig skepnad, en gänglig gammal man, bland de talrika bokhyllorna. Han följer efter honom uppför trapporna tills de når husets vindsvåning. Här, där han aldrig förr satt sin fot, finner han en underlig antik spegel. När han placerar handen mot glaset ger det plötsligt vika.
Jag stod i hjärtat av universums kyrkogård; dess omkrets var den gränslösa heden, dess väggar den grå himlaranden, låg och stjärnlös. Jag hade lämnat vår och sommar, höst och solsken bakom mig, och nått vintern som väntade. Jag hade gett mig av i min ungdoms vår; och nu hade jag redan nått hit!

George MacDonalds (1824-1905) mörka saga Lilith påstås ofta vara världens första fantasyberättelse. Det är en saga för vuxna, där en påhittad värld skildras lika realistiskt och trovärdigt som den "riktiga" världen som berättarjaget och läsaren upplever och som kan nås genom en spegel. CS Lewis läste Lilith och blev hänförd. När han sedan kom att skapa Narnia så följde han MacDonald i spåren, men lät en garderob vara porten till den andra världen. Sedan MacDonalds tid fullkomligt vimlar det av sådana portar i fantasylitteraturen - tänk inte minst på perrong 9 3/4 på Paddington i London!

Undan för undan varseblev min själ ett osynligt mörker, ett någonting mer fruktansvärt än allting jag hittills hade erfarit. Ett vämjeligt Ingenting, en närvarande Frånvaro omslöt henne; brädden av dess vara, som ändå inte var varat, rörde mig, och under ett ohyggligt ögonblick tycktes jag ensam med den Fullkomliga Döden! Det var inte frånvaron av allting jag kände, utan närvaron av Ingenting.

Prinsessan kastade sig huvudstupa från träsoffan till golvet, och utstötte ett obeskrivligt högt och bittert skrik. Det var Varat som ryggade tillbaka inför Utplåningen. ”För allt i världen”, tjöt hon, ”slit ut mitt hjärta, men låt mig leva!”