Jag vet att min mamma var ganska upprörd (och är än?) när den klassiskt amerikanska halloween först dök upp i Sverige. För henne handlar vår svenska Alla helgons dag om att tända gravlyktor, minnas nära och kära som gått bort, och rent allmänt vara ganska dämpad och stilla. Den traditionen hade hon med sig från sin uppväxt i ett frireligiöst hem.
Även om Halloween inte infaller på precis samma dag kändes det respektlöst för henne att så nära inpå få påringningar av vålnader och vandrande skelett som tigger godis och hotar med hyss, hur små och oskydliga de än må vara. Hon kände även gamla människor som tyckte det var mkt skrämmande. Kulturkrock helt enkelt.
Jag är lite rädd för den läskiga delen av Halloween.
Vet inte hur jag hade överlevt om jag vuxit upp i USA, jag var så mörkrädd som barn att jag inte kunde gå på toa ensam om nätterna.
(Fast å andra sidan hade jag kanske inte varit så rädd om jag mött spöken och andra otäckheter lite oftare, som t.ex. på Halloween?)
Skulle gärna har ett naturligare förhållningssätt till döden i vårt land, men vet inte om jag känner att den amerikanska modellen passar mig bäst. Skulle vilja hitta på en egen. Nån som vill haka på?
Lite lagom blandning mys, hågkomst och kusligheter? Vad säger du Älva?