Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag älskar sådan överdriven fantasyaktighet! Det jag älskar mest med fantasy är om en gammal grå gubbe säger saker om "dark lord", "magic sword", "eternal darkness" och "brave warriors". Jag får gåshud av högtidlighet!

Stämningen i "bugnings-scenen" går hem hos mig, inga problem , däremot skruvar jag lätt på mig inför bluescreentekniken - hoberna får så små huvuden jämfört med människorna - samt vid åsynen av Elijahs ögonbryn som på något vis för mina tankar till ett taxpar som förgäves försöker få till det men inte ens når varandra...

Jaha det här blir ett fint exempel på att vi har olika smak allihop. Scenen i mina ögon är lite töntig men andra tycker den är storslagen. Kul att vi tycker olika!

Överhuvudtaget blir storleksförhållandena lite förvrängda ibland. Ett av de mest diskuterade är nog när Merry och Pippin flyr under en häst, in i Fangorn.
Av någon anledning har även jag tänkt på en taxvalp när jag sett en del av Elijahs minspel...


Absolut! Där tycker vi lika!

Jag har svårt att vara känslosam när de bugar och så, hela den scenen var ju lite löjlig. Den sista filmen hade egentligen bara en överväldigande scen enligt mig, och det var vårdkasarna. Det fortsätter ju med att Aragorn rusar in och säger något i stil med "Gondor calls for help". När Theoden ger sitt svar på det kan man ju inte sluta rysa.

Annars gråter jag oavbrutet hela Boromirs sista strid. För övrigt det bästa i hela filmserien. Jag är väldigt emot filmerna, och jag känner mig lite bedragen av hela det kommersiella jippot... det faktum att de inte kunde hålla sig från att ta ringen från ringbäraren...

Men... Sean Bean är dock Boromir. Fruktansvärt bra rollbesatt. Jag är medveten om alla misstag i scenen i jämförelse med boken, men som film är det bland det mäktigaste jag sett. Vid sidan av slutet i Scarface då.

Såg ROTK för andra gången idag. Första gången gick jag med en kompis, den här med min far. Så det blir till att bita sig i läppen och rulla tummarna för att inte börja gråta.

Första gången jag såg ROTK var på jullovet. Då var det väldigt tyst och lugnt. Nu när jag såg den var det prassel och viskningar, samt spring ut och in till toaletterna. Det var ganska många mindre barn. Lite sorgligt när alla garvar så fort Gollum syns på duken...

Jag bryter nog ihop när jag ser filmen hemma sen. Då får man mer vara sig själv.

(Min far tyckte att filmen var fruktansvärt tråkig. )

Nu hänger jag inte med: ta ringen från ringbäraren? Schysst nick förresten