Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

undrar om det fällts några tårar när ni sett de tre filmerna. själv brukar jag inte gråta särskilt ofta på bio, men varje gång jag sett SOKÅ är det två scener som alltid ger mig en klump i halsen och lite snörvel...

1. när faramir och hans män rider mot en säker död, och jag hoppas att det inte beror på pippins sång
2. när théoden håller sitt tal och alla skriker "death" - antagligen kopplat med min förkärlek för éowyn.

jag tror att sådana stunder är förknippat med boken för min del, eftersom jag fortfarande blir ledsen när gandalf faller - första gången blev man ju ledsen för att man trodde att det var på riktigt! ja, alltså, i bokens värld...

Jag grät ingenting, men jag fick tårar i ögonen bl a vid Rohirrims Death-vrålande. Annars tycker jag inte att SOKÅ var särskilt sorglig.

Kom väl ett par stycken...
På båda ställerna du nämner samt i slutet vid hamnarna

Jag grät vid Boromirs död, när Sam vill följa med Frodo, när Eowyn fick avslag av Aragorn och naturligtvis vid Grå Hamnarna och en massa andra ställen.

Är en riktig lipsill... Särskilt när det är kärlek och vänskap inblandat.

Jag fick en klump i halsen vid nämnda Théodens tal vid Pelennors slätt.

Finns inte den här tråden redan, under annat namn? Känns som om jag redan skrivit om det här...

Anyway, blir rörd av LOTR, men tyvärr inte till tårar. Förvånar mig en del eftersom jag kan börja skvala vid de mest patetiska tv- och filmögonblick. Gråter dessutom vid allt fler ställen när jag läser böckerna. Blir i och för sig aningen blötare i ögat för varje gång jag ser ROTK (som liksom är filmen jag VILL tjuta lite till...), så vem vet, nästa gång kanske...

Nominerade i kategorin ev. framtida snyft är: FOTR - Boromirs död. TTT - Gandalfs och Éomers ankomst till Helms Deep. ROTK - "Death! Death!" och mer eller mindre hela sista timmen...

jag försökte gissa från namnet på de tidigare trådarna, men jag har liksom inte haft tid att gå igenom alla som nykomling här... förlåt om det är ett gammalt ämne

Det är lätt hänt Vanja, sånt händer lite då och då (vet inte om det finns en tidigare tråd i detta ämne, är för trött för att leta just nu)

Jag sitter och snyftar nästan hela filmerna igenom. Tror att jag är en sådan person som gråter väldigt lätt när jag tittar på tv/bio.

Vanja: det var mest en tanke som slank ut via tangentbordet när jag funderade över om jag var på väg att upprepa mig. (Inte helt ovanligt när det gäller mig. )
Tror det är tråden "Känsloyttringar" här på Filmerna jag hade i bakhuvudet. Den handlade från början om hur "med-biobesökarna" reagerade under filmen, men kom sedan allt mer att handla om våra egna reaktioner. Det har förstås dryftats på en del andra ställen också, utan att det hört till ämnet, men det är ju så det blir.

Jag fick tårar i ögonen vid många tillfällen under dessa filmer. Mest oväntat var kanske att jag snyftade lite under Gandalfs och Bilbos första möte i första filmen... Kanske var det för att jag var så lycklig att få se denna scen utspelas framför mina ögon med två fantastiska skådisar som var som skapade för sina roller.

Jag började gråta när jag såg första trailern för första gången...

Men det var bara för att det var så underbart att få se det utspelas någon annanstans än i mitt huvud.

Håller med föregående talare om att trailern är helt enorm, har nog sett den ett tiotal gånger nu och för tårar i ögonen varenda gång!

Ryser rakt igenom hela ROTK och det finns ställen jag gråter på också. För att inte tala om slutet...

E nog lite patetisk när det gäller det där, just i dessa filmerna, men det finns sånna otroligt vackra scener.

Älskar scenen där Gandalf skrämmer iväg Nazgülerna med sin stav på Pelennor Field, mäktigt!

Pratar vi om samma trailer?
Jag hade väldigt starka känslor till Fotr-trailern eftersom det var så mäktigt att få se allt det som man bara läst om tidigare. De andra trailerna så var man ju van och ville helst bara att filmen skulle komma ut någongång.

Nä, då pratar vi nog inte om samma. Jag tycker om alla trailerna men det e den sista som jag menar.

Jag har svårt att gråta på bio. Däremot kommer jag på mig själv med att fån-le på vissa delar...Jag tycker att den allra första trailern var mäktigast. Det var första glimten liksom.