Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tycker, tycker inte... Enligt min högst personliga uppfattning klagas det och gnälls det på filmerna utan proportioner. De har sina brister, ibland stora, men de är inte på långa vägar, ens objektivt sett, så usla som somliga vill göra gällande. Dessutom pågår det en dissekering av detaljer som uppenbarligen roar många, men inte mig. Lycka till med den fortsatta diskussionen! Adjö!

samtliga tre filmer har jag gett 10 på IMDB - de enda filmer jag gett det betyget
men ska man gradera lite grann så blir det
SoR: 10 (mycket tack vare den förlängda iofs)
dTT: 9,6 (dito)
SoKÅ: 9,8
eller något sånt

Alla tre får höga betyg enligt mig trots alla irriterande ändringar.

Nu har jag slutligen sett filmen. Sent, jag vet. Men den som väntar på något gott... Så vad tycker jag om den? Det vet jag knappt själv. Jag blev inte besviken på den som men TTT. Antagligen för att jag bestämde mig för att inte ha några som helst förhoppningar, eller förväntningar innan. Jag blev inte heller alles tagen av den.
På många sätt tycker jag faktiskt att den (och de andra filmerna) bara kändes som en reumé.

Eftersom jag inte hade några förväntningar när jag skulle se filmen, så brydde jag mig inte om alla ändringar. Jag godkände de alla, vilket jag inte gjorde med TTT. Filmen hade många bra scener, men inget var lika bra som i böckerna! Bästa scenen tycker jag var när Theoden stormade till undsättning vid Pelennor. När alla skrek Död, och det där. Det största minuset var väl att Midgård hade krymt samman så mycket. Ögat och Honmonstret vat inte heller så bra. Jag tycker inte man fick intrycket av att Honmonstret var så farligt. Hon verkade bara vara som en ovanligt farlig orch.

Hursomhelst var det en vädigt bra film! Blan de bättre jag har sett!

Håller med dig om Rohirrims Death-vrålande. Det var en av filmens absolut bästa scener.

Jag tyckte det var en av de svagare grejerna. De ropar Death på tok för tidigt. Allihop skulle ha blåst i sina horn istället.

Jämfört med boken var det på tok för tidigt. Men bortser man från det så tycker jag att scenen är jättebra (även om den kunnat gjorts mycket bättre).

Jag tyckte filmen var alldeles underbar. Jag fick en otäck känsla av sorg i magen när den var slut. Nu har vi väntat och väntat på att få se detta verk och vips är det över. Slut. Finito och borta. Vad ska man nu se fram emot?

Det jag tyckte var vackrast i filmen var när:

* Vårdkasarna tändes, ett otroligt fint budskap om vänskap, kärlek och fränder över gränserna

* Pippins sång, The steward of Gondor, enormt vacker och känslosam scen

* När Arwen får se sin son. Finns det ord för det hon kände då?

Sen finns det ju saker och scener som kunde ha gjorts bättre, jag gillar inte hobbitarnas framställning och deras stand in. Ex Bilbo som är en gammal man ser man tydligt att han är utbytt mot en ung människa som är alldeles för smal och har alldeles för "ung hy".

Men i det stora hela så var den här filmen bäst av de tre. Sen kommer LOTR och sist TT som jag tycker var för full med krig.

Även om Death vrålas för tidigt så tycker jag att det var bra. Éomer hittar ju aldrig Éowyn "död" i filmen så där kunde de inte få in det.[/quote]

Jag såg den för andra gången igår, och ja, den är mycket bättre. Jag störde mig inte alls på mycket som förstörde hela scener på premiären. Se den igen!

Ja, jag håller med. Jag tycker också att filmen var bättre andra gången!

Nu har jag just kommit hem efter att ha sett filmen för tredje gången. Det var den bästa filmupplevelse jag någonsin varit med om. Efteråt kändes det som om jag tillbringat en dag på spa, eller liknande. Den blir ju bara bättre och bättre! Jag kommer definitivt att se den en fjärde gång innan den släpps på video! (Jag brukar aldrig se filmer mer än en gång! Det säger något om vad jag tycker om den.) Det finns detaljer jag stör mej på, jovisst, men det skakar jag gärna av mej och njuter vidare. (Sam som korgosse när Frodo vaknar upp t ex. Såå söt! )


Däremot så gråter jag just inte något! Det verkar som om alla andra gör det. Merry och Pippins skilsmässa gör min blick suddig. Arwens son, (jag vet! Han borde inte vara där, men han är ju så otroligt söt!) honom spiller jag en tår över. Eowyn och Theoden! (Herre Gud vad bra de är!) Nja, tre tårar kanske. Sen förblir mina ögon torra, genom allt ädelmod och alla avsked. Inte helt sant förresten. När hela Minas Tirith bugar för våra små vänner blir blicken suddig igen, men inte mer.

När jag läser boken, däremot, är det säkrast att ladda upp med näsdukar när jag närmar mej Grå Hamnarna.

Är vi fler, eller är det bara jag som sitter torrögd när "bänkgrannen" snyftar?

Bänkgranne? Partner eller?

under hela filmen kände jag bara tre känslor. Nämligen obekvämlighet (satt längst fram ), irritation (gissa) och gläde över vissa scener som var som hämtade från boken. Men ledsen blev jag nog inte iaf; inte ens med en suddig blick. Men jag håller med; det krävs en stor anstängning för att inte gråta vid bokens grå hamnar. Tårkanalerna laddade; och i mitt fall är det mycket

Ledsen, jag är en riktig grinolle så tårarna rann. Men min sambo var torrögd och tyckte inte att det var så sorgligt någonting egentligen eftersom allt löste sig till slut.

Jag verkar vara lite annorlunda, jag har aldrig gråtit till böckerna. Jag är inte sån att jag aldrig gråter men jag gråter inte till LotR.