Älva skrev:
Jag gillar faktiskt Arwen i böckerna som den svala, behärskade prinsessan. Inte den stora klumpiga Liv som styr både vatten och vapen. Arwen är ju faktiskt inte helalv heller men det framgår inte i filmen. Det är ju endast därför hon kan ta på sig dödligheten. Finns inga andra alver som kan det utom de som har mänskligt blod i sig.
Nja, jag tror inte att människoblod spelar någon roll i möjligheten att bli dödlig... Luthien var ju 50/50 alv/maia, och fick ändå bli dödlig. Elros och Elrond är litet märkliga dock, då de inte är första generationens halvalver. Egentligen så borde det ha varit Dior och Eärendil som fick välja, men Valar antog kanske att de ville bli alver, vad vet jag... Sen har vi ju Tuor också, vete sjutton hur han passar in i det hela.
Det här med att Arwen fått ta över så många andras roller har jag mer och mer förlikat mig med. Ur dramaturgisk synvinkel skulle det, i filmen, vara väldigt förvirrande om en viss Glorfindel dyker upp och räddar alla, och sen knappt syns mer, och om Elrond, som vi inte har sett förut, plötsligt från fjärran skulle starta en flodvåg. Har man inte läst böckerna innan, vilket väl producenterna antog att majoriteten inte skulle ha gjort, så blir det nog bättre med så få huvudpersoner som möjligt. Det betyder inte att jag gillar ovanstående förändringar, men jag har full förståelse för att de gjorts.
På sätt och vis kan man ju också tänka sig, att om Arwen till utseendet är så lik Luthien så kanske hennes personlighet och styrka också är lik, bara det att Arwen lever i en tid då alverna bleknar bort och inte längre ägnar sig åt storstilade äventyr. Jacksson har ju tydligt visat att han inte är så förtjust i bortbleknandegrejen: scenen när Sam och Frodo ser Gildor klipptes bort ur bioversionen, och så har vi ju Sista Alliansen-återupplivningen vid Helms klyfta. Så i Jackssons Midgård passar Arwen krigarprinsessan rätt bra.