Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Åtminstone några dagar...

Det håller jag med om! Senast i dag när jag såg den med mina föräldrar och min syster, och då Éowyn vaknar upp och sen i något skede ser Faramir där en bit bort och han ser på henne så kommenterade pappa också att "det där förstår säkert ingen som inte har läst boken".

Senare när de pratar också så är det, precis som Älva sade, helt för kort scen.

Håller fullständigt med. Tänk på all den kritik Tolkien får för att Faramirs och Éowyns romans utvecklas för snabbt för att vara realistisk, och så går det tio gånger fortare i filmversionen. Inte att förglömma Merrys mirakulösa tillfrisknande.

Tycker att det finns både bra och dåliga saker med den förlängda versionen. Aragorn visade sig och Andúril för Sauron, och Faramir blev lite mer som han var i boken. Det medför dock att jag har ännu svårare att köpa hur han först presenterades i film två. Om han alltid varit den som stått Gandalf nära och den som alltid önskat uppträda höviskt och älskvärt som forna tiders konungar, som far hans säger, tycker jag att det blir oförklarligt att han beter sig ociviliserat mot Frodo, Sam och Gollum.

Kunde skriva mer, men vill inte bli den som startar stormen på nytt. Men mitt slutintryck är fortfarande att filmatiseringen inte nådde riktigt ända fram. Jag älskade den första filmen, men efter tvåan och trean blev det klart att jag och PJ har vitt skilda uppfattningar om Tolkien. Som jag läser Tolkiens krigsscener är de inte häftiga, våldsförhärligande äventyr med smaskiga specialeffekter och magiska krafter, utan fulla av sorg över de liv som gick förlorade. Efter alla genomläsningar av KÅ gråter jag fortfarande över sorgekvädet efter slaget på Pelennors slätt:

Tolkien var ingen duktig författare när det kommer till romantiken. Pj är väl ingen höjdare han heller, men det tar väl ut varann det där?
Sedan Merrys tillfrisknande, ja jag håller med om det förstår ej varför han är med i det sista slaget.
Jag håller inte med dig, misshandeln mot Gollum är råare än i boken men jag har ändå inget problem med att se den eftersom det påvisar Gollums vrede över att bli "lurad" av Frodo. Faramirs beteende vill jag också se även om jag naturligtvis också kunde ha accepterat en mer boklik version. Ändå tycker jag det är intressantare igenom att det påvisar Faramirs tryck från fadern och dennes favorisering av Boromir.
Dessutom utvecklas Faramir igenom detta, något som jag också tycker är önskvärt.
Kunde inte låta bli att svara Själv tycker jag att den absolut nådde fram.
Tycker inte att det är våldsförhärligande. Striderna påvisar tycker jag, genom att det är sådan skillnad i mediet, hur illa ansatta de "goda" är vid slagen, i boken tycker jag aldrig man får den där känslan av att "nu är det banne mig kört" om du förstår? Sedan kan jag hålla med om att Tolkiens utmärkta beskrivning av sorgen försvinner i filmerna.

Jo, jag förstår precis vad du menar. Själv fick jag den där "nu är det banne mig kört för gott och Sauron kommer att vinna"-känslan efter att Denethor berättat vad han sett i palantíren och de svarta skeppen kommer roende uppströms, gondormännen tror att floddeltat och alla kustprovinser redan har fallit, bärsärkaraseriet lämnar Rohans rytteri (är det förresten nån annan som tycker att Éomer blivit lite styvmoderligt behandlad?) och krigarna samlas för ett "Last Stand". Och så ser man baneret med Elendils hus' sköldemärke fladdra i stäven på det främsta skeppet. Jäklar vad gärna jag hade velat se det på film, i stället för den där futtiga lilla spetsduken Arwen kommer bärande med i slutet.

Grejen med Faramir, Gandalf och Denethor är att jag från boken får intryck av att Gandalf blivit ett faderssurrogat. (Kom ihåg hur Gandalf ville att Gollum skulle behandlas och sätt det i relation till hur Faramirs män misshandlar honom.) Genom att Gandalf tagit sig an Faramir när han var i Minas Tirith, hur sällan och hur lite det än var, har han fått andra rollmodeller, blivit accepterad på andra håll. Det säger något om hur Denethor är som far att Faramir kan fästa sig mer vid en fullkomlig främling -- i alla fall var det vad Denethor trodde att han hade gjort, och dum är han inte. Faramir är fortfarande lojal mot Rikshovmästaren av Gondor, men han är inte lika lojal mot Pappa, och det är två helt skilda saker. Men han känner skuld för det, vilket Denethor använder för att manipulera honom. Jag ser Faramir som någon som redan insett att han inte samtidigt kan behålla sin självaktning och vinna respekt från sin far, som kräver blind lydnad, och som någon som har gjort sitt val, sen får det barka av vartåt det vill. Fiat justitia, ruat coelum, om man vill snobba med latin. Därför tycker jag att han är en svagare och mer föraktlig person i filmerna. (Jo, jag älskar Faramir, om det inte märks.)

Ser att många avskyr tanken på en strid mellan Sauron och Aragorn.

Personligen tyckte jag det var värre med ett stort lysande öga som fladdrar omkring hit och dit och "dödsrosslar" sig på slutet. (fladdrandet var tydligen Viggo Mortensens idé, enligt extramaterialet! Blähh!)
Allra bäst hade det förstås varit om man låtit bli att ha med det där ögat överhuvudtaget, men nu är det ju tyvärr så att PJ nödvändigtvis måste göra allt maximalt maffigt och överdrivet.

Rent filmiskt tycker jag att det hade varit bättre med en mer fysisk fara i form av Sauron Himself istället för ett fjuttigt öga som blänger surt. Särskilt rolig ide var ju det här med att Sauron först skulle dyka upp som Annatar: även om det strider direkt mot vad Tolkien skrivit så finns det ju redan så många avvikelser att en till inte skulle spela någon roll, särskilt som det skulle ha blivit rätt snyggt och gett ett bättre slut på striden.

Detta med att Sauron aldrig kunde återta sin fagra gestalt är ju trots allt "bara" ett faktafel och inte, enligt mig, lika illa som att ändra någons personlighet som jag tycker skett med bl a Faramir och Denethor (vilket gränsar till skändning ).

Så du menar att: "nu när det finns så många fel gör vi några till bara för att få filmerna mer actionfyllda"?

Så tolkade inte jag det. Jag tolkade det som att "fladdrandet" redan existerade, men Viggo kom på ett sätt att använda den redan filmade scenen, genom att utnyttja ögats sken.

Men jag kan minnas fel.

Så mindes jag det också. Att det var ljuset från Annatar som de kunde utnyttja.

Att Sauron själv skulle dyka upp skulle vara så gruvligt fel. man kunde ju undra varför han inte gjort det tidigare och varför just när Aragorn kom och varför har man inte visat honom tidigare i sin "dräkt" och... Nej det blir för många frågor för de som inte läst boken och för stor avvikelse från Tolkiens anda för oss inbitna. PJ försökte ju ändå få med känslan av Midgård och essensen i världen. Därför ändrade han lite på en del personer men det är ändå inte så stora förändringar som om Sauron själv skulle få kroppslig gestalt helt plötsligt. Dock inte sagt att jag gillar skändningen av Faramir.

Jag är möjligen den enda, men jag tycker faktiskt inte att Faramirs förvandling är särskilt farlig. Det kanske i och för sig är för att jag har RotK i färskt minne, och där är han ju (i mitt tycke) samma person som i boken.

Nej du är inte den enda, jag ser honom som högst lyckad. Har man dock enbart TTT till hands kan jag kanske till viss del hålla med om kritiken men ser man båda filmerna så.

Jag tyckte dessutom att den förlängda versionen av TTT var en klar förbättring av Faramirs person jämfört med bioversionen.

Visserligen men ändå.

Absolut var den förlängda TTT bättre på det. Som sagt, jag anser att PJ på ett lyckat sätt visat på dramat mellan Boromir/Denethor/Faramir.

Jag tolkade det som att Ögat var en fast struktur, som inte lyste upp något särskilt, och att Mortensens ide var, just som du säger, att man kunde låta det lysa upp slagfältet för att utnyttja scenen med Annatarljus.



Själv är jag litet desillusionerad vid det här laget. Arwens större roll som jag tyckte var hemsk när jag såg FotR första gången syntes helt acceptabel när jag sett TT och Theodens excorsism. När jag såg RotK bleknade återigen alla tidigare fel i jämförelse. Jag mår illa när jag ser Gandalf slå till Denethor, avskyr Gräshoppsattacken, och när Ögat håller på skäms jag över att jag ser på filmen. Vad som helst skulle således kännas bättre för mig, även Sauron, bara jag slipper Ögat!

Jag har så smått gett upp med att klanka ner på saker som inte stämmer med böckerna, då dessa ändå är så många, och börjat koncentrera mig på de saker som rent filmiskt stör mig. Och där är nog Ögat en av de saker som stör mig mest (plus att jag stör mig på vissa skådespelarinsatser, bl a Sean Astins och Elijah Woods. Oj vad jag kommer att bli flamad nu! )