Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är därför de inte syns längre. De har bleknat. Och de som inte ville blekna, drog till Valinor.

Jag brukar nästan aldrig böla till en film, dock händer det något oftare på bio. Tror dock aldrig att jag bölat så mycket som till ROTK. Här följer de scener som fick det att brista för mig i triologin:

FOTR: Boromirs dödsscen (...my captain, my king!), precis till dessa ord fällde jag en tår.
Frodo bestämmer sig för att han måste bege sig till Mordor ensam (på stranden, precis när han vadar ut. Detta ofattbara mod av en sån liten varelse, helt otroligt.

TTT: Sams tal (...there are good things in this world, and they are worth fighting for...)

ROTK: "Frodo förvisar Sam" fick det att rycka i ögonvrån och "stretandet uppför Orodruins brant" gjorde min syn suddig i utkanten av synfältet, men vid Kung Elessars kröning (...my friends, You bow to noone!), där brast det helt och hållet!

Sedan epilogen med Frodo vid skrivbordet, om hans sår som aldrig kommer att läka så länge han är kvar i Midgård var mkt rörande. Slutligen vid Hamnarna, när hans vänner förstår att han ska ge sig iväg fick mig att brista i gråt igen. Bilbos åldrande, och när han frågar om han inte kan få se sin gamla ring en sista gång - Frodo svarar att han har tappat den, och Bilbo säger nånting i stil med "what a pity". Att bördan har lämnat honom för gott, det är så himla rörande.

Såg nyss "Troja", och jag vet att jag är mycket bra på att fälla tårar vid denna slags filmer. Det brast för mig efter Hektors och Akilles duell nästan tills Troja stormades...

Jag brukar nog få tårar i ögonen första gången jag ser på någon film och det finns en lite rörande scen med. Men speciellt också i LotR.

FotR: när Frodo beslutar sig för att gå till Mordor ensam och kommer ihåg Gandalfs ord ("..All you have to decide is what to do...") fick jag nog tårar i ögonen trots att jag visste att Gandalf skulle komma tillbaka...kanske var det ett bra spel av Elijah.

TTT: Precis som Plutonium så reagerade jag på Sams tal ("..that there are good things in this world, and it's worth fighting for"..)

RotK: [Får jag igen citera Plutonium] Aragorns kröning då han talar till hoberna (..my friends, you bow to no one..) lockade fram tårar i mina ögon, men vid de Grå hamnarna när Frodo säger adjö till de andra så brast det. Jag övergav all falsk stolthet och försökte inte ens hålla tillbaka tårarna. Den scenen är väldigt vacker och på samma gång sorglig och otroligt lycklig.

Om man får nämna en icke-fantasy film så blir det nog Titanic, när Rose ser båten komma tillbaka och försöker väcka Jack...det hjälper inte hur många gånger jag har sett filmen, jag börjar gråta varenda gång.

Boromirs död var det nog. Om det sedan var på bio eller hemma kommer jag inte ihåg...

Har för mig att jag tyckte det var hemskt när alla var ledsna efter att Gandalf
trillat ner i Moria/Khazad-Dum. Minns inte heller om jag grät då.

Måste ha ett hemskt dåligt minne

Jag skulle försöka göra klart en musikvideo för ett par dagar sen med klipp från LotR, men jag kunde inte jobba med Grey Havens-scenerna, så det fick vänta tills jag var på ett stadigare humör. Blev alldeles för ledsen...

När Sam och Frodo sitter vid Mount Doom, och Sam minns Fylke... Där fick man en klump i halsen.

"Come on, Mr. Frodo!"

Men, under kröningen får jag inga tårar. Snarare får jag gåshud som in i helvete, bara jag tänker på det. Det är så mäktigt och vackert.

"My friends... You bow to no-one."

Fast sen ska ju Aragorn visa sin lilla tunga när han kysser Arwen...

Fällde en liten tår vid Grey Haevens scenen.

Det är så skrattretande. Det stör hela resten av filmen eftersom man ser den framför sig hela tiden. Varför tog de inte om scenen?

Annan sorglig film : Edward Scissorhands.. Johnny Depp blir retad.. *snyft*

Det var första filmen jag såg med honom.

Han är sååå gullig i den..

Allt med Depp är bra! Speciellt Edward Scissiorhands, finns få filmer som berört mig så mycket som den...

Jag har två starka ögonblick i RotK. Det är dels när Frodo och Sam sitter på klippan efter ringens förstörelse och så givetvis Grey Havens.

Det är även mina två tårfyllda ögonblick.