Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Men det är synd om Denethor också!

(jag glömde logga in)

Kanske det, men jag tycker mer synd om Pippin. Denethor var så knäpp och bitter, kanske var det lika bra att han dog.
Jag har laddat ner "steward of gondor" på datorn. Har lyssnat på Pippins sång hela kvällen.

Visst det är synd om Denethor bpå ett sett, att palantiren har förmörkat hans sinne och att allt känns hopplöst, men det är ingenting i jämförelse med hur pippin har det.

Har inte du, Janna, typ hela skivan på datorn vid det här laget.

Jo, det börjar bli en ganska stor samling av låtar/sånger och ljudklipp från filmerna. Det är trevligt att lyssna på.

Denethors hustru är död. Hans favoritson är död, och det var han själv som skickade iväg honom mot den döden. Hans land kommer snart att utplånas av Sauron. Jag skulle säga att det är jävligt mycket mer synd om Denethor.

Bra talat!

"Synd om Pippin "

HA!

man kan väl inte säga att det är mer synd om nån av dem. de är synd om båda!

Jag tycker hela den scenen osar av ångest...

Jag tycker inte om filmens Denethor! I boken ser jag honom som en hög och stolt, bitter och ädel äldre herre. Han sörjer sin främste son som dött på okänt sätt till ingen nytta i främmande land, han har inte ens en kropp att sörja och begrava. Var han än ser i Palantiren ser han hur Saurons styrkor formeras i en ohygglig övermakt. Men hans plikter som riksföreståndare håller honom över ytan och han ser plikttroget till att civila evakueras och att försvaret förstärks. Även om han inte älskar Gandalf så lyssnar han till honom.

I filmen får jag intrycket av en böjd, slagen gammal grinig gubbe. Hans sorg över den förlorade sonen har redan slagit honom med apati och en smygande galenskap. Dessutom är han rent grym mot Faramir, sin kvarvarande son, och avskyr Gandalf.

Men scenen med Pippins sång är vacker och rörande, speciellt när det filmas så nära med den fåfänga kavallerianfallet. Kontrasten mellan det kyliga tronrummet och den pulserande dödsdömda ritten mot Osgiliath är skarp och tydlig.

EDIT: Äsch, det här sista skulle ju stått under tråden Gandalf 4. Jag postar det väl där också. Inte bara Denethor som tappar greppet, tydligen...

Om man tittar noga på den vita kungastatyn som Pippin ser på när han och Gandalf träder in genom portarna till Denethor så ser man att den håller ett riksäpple i handen. Nämnde Tolkien denna symbol i något av det han skrev om Númenors kungaätt eller är det helt åt skogen?

Nej, några riksäpplen känner åtminstone inte jag till. Det lär vara en konstnärlig utsvävning från filmskaparnas sida.

Varför skulle Jackson hålla sig till hur Tolkien berskrev statyer när han ändrade så mycket i handligen.

John Howe har ju sagt att de i mångt och mycket höll sig till principen "Det står inte att det INTE var så" (en princip jag inte har någonting emot), så det stämmer nog att det var konstnärlig frihet från filmskaparnas sida.

Det blir riktigt känslosamt när jag tittar på den scenen... riktigt bra skådespeleri... och samtalet mellan Faramir och Denethor gör ju så att hjärtat brister...

Och sen, pippins sång!... Helt underbar... ryser och gråter när jag hör honom sjunga... Speciellt vid stycket "Mist and shadow, cloud and shade" ... vet inte varför... men där väller känslorna ut...

Där är var jag kallar Pippins stora ögonblick .. vänskapen mellan Gandalf och Pippin blir stark .
Och Billy visar vad han går för . Och som extra plus så sjunger Billy otroligt vackert . Det var bra av Philippa att lägga in Pippins song där.