Líndaletaro skrev:
I Unfinished Tales finns det ju ett avsnitt som behandlar hur Gandalf mötte Thorin & co., jag ska ta och läsa igenom det på jakt efter svar på den frågan.
Jepp, här fanns det svar allt. I kapitlet 'The Quest of Erebor' berättar Gandalf själv för oss hur det kom sig att han valde Bilbo som följeslagare till Thorins sällskap. Texten var från början tänkt att tas med i
Ringarnas herre, som en del där Gandalf svarar på frågor från Frodo, Pippin, Merry och Gimli, i Minas Tirith efter att ringen förstörts. Länken som Madde gav oss går också igenom denna text ganska bra (tror jag: jag har bara skumläst den), men jag drar igenom den i stora drag här också. Läs kapitlet ifall ni har möjlighet, det är inte så långt och väldigt intressant att läsa i anslutning till 'An Unexpected Party'.
Under tiden när
The Hobbit utspelar sig växte Saurons makt. Smaug var då ett stort problem för Saurons fiender, och det visste Gandalf. Det var därför han från första början bestämde sig för att hjälpa Thorin. Han visste att det skulle vara omöjligt att lyckas återta Erebor genom att gå i öppen strid med Smaug och föreslog därför att man skulle använda sig av lönndom och anlita en "inbrottstjuv". Gandalf sade till Thorin:
Unfinished Tales (s. 430-431) skrev:
My plan is one of stealth. Stealth. Smaug does not lie on his costly bed without dreams, Thorin Oakenshield. He dreams of Dwarves!
[...]
So I am going to suggest an absurd solution to the problem. Take a Hobbit with you! Smaug has probably never heard of Hobbits, and he has certainly never smelt them.
Så varför just Bilbo? Som jag uppfattat det valde Gandalf Bilbo av tre anledningar. För det första hade han sett Bilbo tjugo år tidigare och lagt märke till vilken äventyrslysten hobbit han var på den tiden:
Unfinished Tales (s. 417) skrev:
Somehow I had been attracted by Bilbo long before, as a child, and a young Hobbit: he had not quite come of age when I had last seen him. He had stayed in my mind ever since, with his eagerness and his bright eyes, and his love of tales, and his questions about the wide world outside the Shire. As soon as I entered the Shire I heard news of him. He was getting talked about, it seemed. Both his parents had died early for Shire-folk, at about eighty; and he had never married. He was already growing a bit queer, they said, and went off for days by himself. He could be seen talking to strangers, even Dwarves.
För det andra hade Frodo rätt "släktddrag" i sig, som Gandalf berättar för Frodo och de andra:
Unfinished Tales (s. 428) skrev:
So naturally thinking over the Hobbits that I knew, I said to myself: "I want a dash of the Took" (but not too much, Master Peregrin) "and I want a good foundation of the stolider sort, a Baggins perhaps." That pointed at once to Bilbo.
För det tredje
kändes det rätt!
Unfinished Tales (s. 420) skrev:
I knew in my heart that Bilbo must go with him [Thorin], or the whole quest would be a failure - or, as I should say now, the far more important events by the way would not come to pass.
Nog om detta från min sida nu.
Vilket version av boken läser ni? Själv läser jag på engelska. (Jag tänkte ett tag läsa på engelska parallellt med att läsa Anderssons översättning, men det blev för mycket. Jag bläddrade dessutom lite grann i den tyska översättningen av Wolfgang Krege innan jag lade ner båda två och bestämde mig för att hålla mig till den engelska utgåvan.)
Jag gillar verkligen detta kapitel, och håller med om att det är riktigt roligt. Dessutom älskar jag Tolkiens språk, speciellt med lite ovanligare - men trevligt klingande - ord (t.ex. "positively flummoxed" och "Confusticate and bebother these Dwarves!" (båda på s. 12)).
Men vad tusan är "detachable party hoods" ("avtagbara festhuvor")?!
The Hobbit (s. 11) skrev:
"Now we are all here!" said Gandalf, looking at the row of thirteen hoods - the best detachable party hoods - and his own hat hanging on the pegs.