Någonstans i bakhuvudet har jag ett minne av att ha läst en intressant utläggning om problemet med att översätta
quest till svenska redan för en massa år sedan. Det känns som om det kan ha varit i den svenska översättningen av T. H. Whites
The Sword in the Stone, eller möjligen John Steinbecks version av samma Arthursaga. Någon som känner igen det där? Jag har tyvärr inte tillgång till någondera boken, och kan inte kolla...
Randalin skrev:
Jag vill inte vara emot, jag vill det verkligen inte
. Och jag har i många år levt efter devisen "ingen kritik utan utväg". Men jag känner spontant att jag inte kommer använda "sökväg", hur rimligt och ambitiös det än kan tyckas och är.
Med all respekt, om du för det första svarar på förslaget så snabbt att du inte kan ha givit dig själv någon rimlig chans att tänka över det, och för det andra tydligen inte ens har läst ordentligt vilket ord jag föreslog - "sökfärd", inte "sökväg" - då kommer jag inte att ta särskilt allvarligt på din invändning.
Randalin skrev:
Men än så länge tycker jag faktiskt att "uppdrag" är det ord som är enklast och mest användbart.
Om du bara är ute efter ett ord som betyder ungefär samma sak som en delmängd av
quest, helt utan den där äventyrskänslan, så visst. Men jag kan hålla med om att det inte finns något annat ord heller i svenskan som riktigt går att använda, så "uppdrag" kanske inte är sämre än de andra lika undermåliga alternativen. Det är ju därför vi för den här diskussionen!
Randalin skrev:
Men det är det där med sammansatta ord. Inget ont om dem generellt, men ett enstavigt slagkraftigt engelskt ord förtjänar sin motsvarighet på svenska. Jag skulle nästan föredra att ordet blev svenskt, typ: "Han gav sig iväg på ett quest/kvest", ungefär som jag har lärt mig att köpa och i dag helt acceptera t ex "nekromanten", "deleta" och för den delen "tejp" (som min mormor hade väldiga problem med
).
Förmågan att enkelt skapa nya ord ur sammansättningar är en av svenskans stora styrkor som språk. På den punkten är vårt språk faktiskt överlägset t ex engelskan, så varför inte utnyttja den styrkan! Det känns för mig mycket bättre och "svenskare" än att importera något från latinet (därifrån
quest ju ytterst härstammar) för att fylla samma funktion. En stor fördel med det är ju också att läsaren kan titta på "sökfärd" för första gången, och genast få en känsla av vad det betyder, även om detta nyord kanske inte är laddat med känslor och associationer än. "Kvest" däremot säger inte läsaren någonting alls - annat än om vederbörande kan engelska (eller latin), men det är ju inte rimligt att utgå från.
Nekromant finns f ö belagt i svenskan sedan 1800-talet, så det är ingen nykonstruktion av Andersson, om du trodde det.
Ohlmarxisten skrev:
Fint förslag. Men det finns redan mer eller mindre. Hallqvist har på något ställe i just Bilbo översatt "quest" till "sökarfärd".
Desto bättre! Det visar ju bara att denna sammansättning är intuitiv och lämpad för uppgiften, då (minst) två personer "uppfunnit" den för samma ändamål på var sitt håll. (Fast jag tycker nog att det blir bättre med "sök-" än med "sökar-"!)
Turukáno skrev:
Jag gillar nästan "kvest" lite faktiskt, även om det inte har samma slagkraft som "quest" så hade jag hellre använt det än uppdrag eller företag!
Det finns redan ord i svenskan som "kvestor" och "kvestur", som härstammar från samma latinska rot som engelskans
quest. Men det är dammiga byråkratiska ord - "kvestor" betyder "ämbetsman som förestår en vetenskaplig institutions (särsk. ett universitets) ekonomiska förvaltning; akademiräntmästare" - och jag upplever faktiskt att dessa ord spiller över lite av sin gråa tristess även till nybildningen "kvest", och berövar det möjligheten att kännas så äventyrligt som man vill. Men det är förstås en rent subjektiv fundering från min sida.
Jag noterade förresten just att Wikipedia har
en riktigt trevlig sida om quest! Skall ta och läsa den nu, och begrunda om det som står där talar för eller emot "sökfärd"...