Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag gjorde PRECIS samma fel som Beledhel på den här frågan. Så räkna bort en Nej och till en Ja

Jag gjorde också samma fel

Jag också.

Även Jag.

Blir även jag osäker om jag fyllde i rätt eller inte. Tycker det är intressant att se hur mycket frågan kan betyda på resultatet vilket förklarar varför frågor på valsedlar och i opinionsundersökningar måste vara så väl genomtänkta som möjligt.

Jag trodde frågan skulle vara "Är sagan om ringen en barnbok" så slarvig som jag var kryssade jag i Nej...

nej, lotr är inte en barnbok.
barnböcker ska vara lättlästa och lätta att förstå och lotr är inte precis lätt

Sagan om Ringen/Ringarnas herre/The lord of the Ring är en bok!
Jag var 12 när jag läste den första gången. Då var den en barnbok.
Jag var 37 när jag senast läste i den (i dag) och då var den naturligtvis en vuxenbok.
(Nalle Puh klassas som barnbok. Jag anser den i högsta grad lämplig som vuxenlitteratur.)
Är "Ringen" skriven för barn eller vuxna? Svårt att veta. Fråga Ronald (professorns tilltalsnamn). Han lär ha berättat den för sina barn, både när de var omyndiga och när de var myndiga.
För vissa personer är den läsvärd (oavsett ålder). Andra förstår sig aldrig på den. Är de för barnsliga eller för vuxliga?
Fantasy är knepigt, genren använder barnlitteraturens koder såväl som vuxenlitteraturens.
Många "vuxenböcker" har med tiden övergått till att bli "barn- eller ungdomsböcker", t ex "Skattkammarön" och Jules Vernes böcker.
För närvarande läser jag "Ringen" för min tioåriga son. Jag vet inte vem av oss som njuter mest (förmodligen ingen eller båda). Kanske vi uppskattar olika delar av "mästerverket". Naturskildringarna är väl tunga för vissa barn. Så även sångerna. En vuxen kanske tänker (vuxet logiskt) att Tom Bombadil anländer för fort till gravkumlet (med tanke på avståndet) medan ett barn lättare sväljer dylika orimligheter och kanske tänker att: Sjyst, han kom och hjälpte dem, som han lovade!

Det finns så mycket som förenar barn och vuxna! Låt oss aldrig glömma det!
Hälsningar Randalin

Nja... Jag gillar ditt resonerande men är lite fundersam till vad du kallar en barnbok. En bok som läses och förstås av en 12-åring vet jag inte om vi ska kalla en barnbok. Ungdomsbok är väl rätt benämning, och Ringarnas herre (som vi väl får lära oss att säga nu) är utan tvekan en bra ungdomsbok. Tillika en bra vuxenbok. Men jag tror att de barn som uppskattar den är ganska få.

(Välkommen till oss Randalin)

Jag älskade den som liten. Läste den första gången vid åtta års ålder, men jag var också ganska läsvan. Kunde läsa redan som femåring och slukade böcker med rasande fart. (Det är väl därför man är som man är i dag. En gammal bokmal )

förmodligen är det så

Äva: Barn som läser denna bok i 8-årsåldern är inte vanliga barn. (Hoppas jag i allfall annars är mina barn skrämmande underutvecklade. )

Hjälp! Jag är ett monster!

Nu ska vi inte dra förhastade slutsatser. Men ett ovanligt läsbegåvat barn var du nog.