Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ni har helt rätt att Palantínerna varierar mycket i storlek, och att den stenen var för stor för att en ensam man skulle kunna bärga den.

Men Tolkien påbörjade ju den kända, men ack så ofullbordade, historien om fjärde åldern. Tänk om han ämnade att någon skulle bärga den då. Tolkien var ju eftertänksam och skulle mycket väl kunna använda den till mycket i den fjärde boken. Som att fjärrskåda efter fiender, skicka meddelanden till andra palantíner och att främjas av den nya fienden (om Tolkien ville återanvända den idén). Men det är nog ingen av oss som kan svara ppå den frågan; bara nån inom Tolkienfamiljen...

Blir kanske lite off-topic nu, men vad är mästarstenen för någon? Vad heter den på engelska (Master Stone?) Kan någon förklara närmare tack.

Gammal tråd nu, men Mästarstenen är den som var placerad i tornet i Avallónë i Tol Eressëa. Med den skulle man kunna upprätthålla förbindelsen med de sju palantírer Elendil tog med sig till Midgård. Om detta lyckades verkar dock vara okänt.

Det här visste jag inte!
Man lär sig så länge man lever.På vilka ställen var alla stenar placerade??

I Gondor:
- Osgiliath (förlorades i Andúin under blodsfejdens inbördeskrig i mitten av Tredje åldern)
- Minas Ithil (kom i Saurons händer och begravdes under Barad-dûr)
- Minas Anor/Tirith (kom i Denethors händer och blev därefter oanvändbar då den endast visade hans brinnande händer)
- Orthanc (kom i Sarumans händer, sedermera Elessars)

I Arnor:
- Annúminas (sjönk till havets botten vid Arveduis skeppsbrott i Forochel år 1975 i Tredje åldern)
- Amon Sûl/Väderklint (även denna sjönk vid Arveduis skeppsbrott)
- Emyn Beriad (togs med över havet tillsammans med de tre Alvringarna i slutet av Tredje åldern)

Detta står under avsnittet "Palantírerna" i Sagor från Midgård, start på sidan 532 om någon vill ha mer fakta.

Jag tror att Osgiliathstenen förblev på botten eftersom att kunskapen om den var så liten vid Fjärde Ålderns början.

Frågan är var Orthancstenen tog vägen efter Elessars bortgång? Kanske behövdes den för att Legolas och Gimli skulle finna den raka vägen över havet? Men det håller inte, för då återstår ändå frågan hur Samvis lyckades ta sig över... Elendilstenen som Elronds sällskap tog med sig skiljde ju även sig från de övriga i och med att den enbart såg ut över havet.

Finns det någonting som säger att han inte lämnade över den till sin son? Det känns som det första rimliga antagandet från min sida annars...

Det känns väldigt logiskt att orthanc stenen stannade i Gondors kungahus även efter Elessars bortgång.

Tack för svaret!

Bra, det ska jag genast slå upp!

Jag kan tänka mig att en ent inte skulle ha några som helst problem med att bärga den. Det skulle inte vara några problem för den att stå mitt i strömfåran o lyfta upp den. Den vägde flera hundra kilo om den hade samma densitet som Orthancstenen(se nedan). Problemet är ju om den ligger djupt begraven i sediment, eller om den förts flera mil nedströms med tiden. Då kan den bli mycket svår att lokalisera.

Orthancstenen var ca 1 fot i diameter men ändå såpass lätt att Pippin kunde lyfta den, om en med lite besvär. Den måste vara tyngre än vatten för annars skulle den ju flyta, så antagligen hade den en densitet på 1-1.5.

(4*3.14*15.24^3)/3= 14819 cm3 vilket blir ca 14.82 L. Så jag antar att Orthancstenen vägde mellan 14.82 kg och 22.23 kg. 14.82 är i underkant men säg 16-17 kg åtminstone. Pippin måste alltså ha varit ganska stark för att vara hob. När hoberna återvände till Fylke sades Merry och Pippin vara "strong looking". Men å andra sidan hade dom fått ytterligare en ent draught efter det att Pippin lyfte stenen.

Osgiliathstenen sades vara mycket större än de övriga(förutom stenen på amon sul som kanske inte var så mkt mindre) så antagligen hade Osgiliathstenen en diameter på ca 2-3 fot kanske mer.

Med diametern 2.5 fot och samma densitet:

(4*3.14*38.1^3)/3=231549 cm3, 231.549 ca 231.5 L, alltså nånstans mellan 231.5 och 347.25 kg.

Allt det här förutsätter naturligtvis att Tolkien tänkte i dom här banorna, vilket är tveksamt.

Intressanta uträkningar! Men jag tvivlar också på att Tolkien tänkte på samma sätt.

någon skrev att kungen skulle vara tvungen själv att dyka ner för att alla inte kan ta tag i stenen.

Detta är en felaktig bild som P.J givit oss. Jag läste noggrant delen om Palantirerna i Sagor från Midgård och där står det att man måste kolla i stenen i en speciell riktning för att kunna använda den. Den sten som Pippin kollar in i har jag för mig att man måste rikta österut eftersom den komminucerade med de andra stenarna österut.

så att pippin fastnar i stenen var en liten slump, att han satte sig rätt i förhållande till stenen. Och det där med att Aragorn rullar med den brinnande stenen i filmen är patetiskt!

Ja den där scenen då Aragorn mer eller mindre svimmar med Palantiren avskyr jag. Hur var det då möjligt för honom att utmana Sauron i extended versionen. Patetiskt var ordet.