Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

I Silmarillion står det att den visaste bland maiar var Olórin.

Gandalf började misstänka Saruman när han slog sig ned i Isengård. Men särskilt allvarliga var inte dom misstankarna. Jag reagerade också på den där meningen; den sticker liksom ut en del. Det är möjligt att Aragorn såg in i framtiden och såg saker som Gandalf inte såg.

När Gandalf blev upplockad av Gwaihir frågade han Gwaihir om Rohirrim fortfarande var att lita på osv. Det är tydligt att Sarumans förräderi skakade om honom ordentligt.

men hur skulle aragorn se in i framtiden om inte gandalf kunde det? ologiskt.

Inte alls. För olika individer kan se olika saker i framtiden.

men aragorn kan väl inte se nått överhuvudtaget? frågar han inte ofta gandalf om saker, eller är det filmen som förråder mig?

Tsss. han är av Dúnedains släkte o dessutom Isildurs arvinge. nuff said.

men gandalf borde ändå se mer om saruman än aragorn eftersom de är av samma väsen, o gandalf har levt längre sett mer, vet mer, kan mer, träffat saruman MYCKET mer. nuff said =).

Det bevisar ändå ingenting. Dessutom litade han för mycket på Saruman och det kanske försämrade hans omdöme.

ja men det bevisar ju ännu mindre å andra sidan

Det florerar ganska många antaganden att Saruman övertalade rådet att bli överhuvud - helt enkelt på grund av sina retoriska kunskaper. En egenskap han delar med jordens herre likväl som själv på sin höjd övertalade andra att följa hans vilja.

Personer med sådana färdigheter finns det alltid en misstanke emot.

Aragorn kan mycket väl ha haft intuition nog att ana saker som ingen annan anar. Intuitivt kan vem som helst känna på sig eller förstå saker, beroende delvis på slumpen.
Just för att Aragorn inte är besläktad med Saruman och Gandalf, har han måhända lättare att bedöma dem båda objektivt.

Det förtroende han känner för Gandalf, saknar han därför hos Saruman, och det är förmodligen därför han hör en inre varnande röst. Har han till och med mött Saruman och hört Sarumans röst (vilket jag inte minns, och inte orkar kolla upp nu) kan det hända att han efteråt får en känsla av att vara förförd. Och med Aragorns skarpsinne är det då lätt att ana oråd.

Varför Gandalf inte anar samma oråd är naturligtvis omöjligt att svara på. Kanske för att Saruman känner Gandalf bättre, och har lättare för att förföra honom. Kanske för att de har känt varandra sedan de båda var "unga och oskyldiga", och för att det av det skälet är svårare för Gandalf att inse att Saruman har blivit något som han inte var förr.

Tänk er själva: En kär gammal vän, som med tiden visar sig vara ond. Det skulle vara svårt att med en gång erkänna det för sig själv.

Och även om jag har höga tankar om Gandalf, bör man komma ihåg att majorna inte är utan skavanker och brister. Till och med Pippin lyckas lura Gandalf, när han byter ut palantíren mot en sten (i filmen en kruka).

bra reflektion tycker jag.
Sarumans "fall" skedde ju väldigt långsamt och gradvis det var ju inte en tvär helomvändning. Sånt kan ju också göra att de som är närmare blir lte "blinda" för det och som dessutom inte vill se en sån förändring.

det är sant. jag tar tillbaka det jag sa innan.

Ja, inte ens Saruman själv verkar ju ha insett allvaret i vad han gett sig in på. Inte förrän de Nio en kväll plötsligt knackar på hans port...

För första gången får han verklig närkontakt med skräcken. Han brottas med sitt inre, ångrar sig och tänker be Gandalf om förlåtelse och hjälp. Men då är det redan för sent. När Saruman kommer upp till Orthancs topp ser han en örn avteckna sig mot månen. Han inser att Gandalf precis lyckats fly mot alla odds. Saker och ting är på väg att inte riktigt gå som Orthancs herre hade tänkt sig, men nu är det för sent att backa ur. Stenen är satt i rullning...

Jag tycker att denna passage, som visar hur nära Saruman ändå hade till sin "mänskliga" sida, är mycket gripande. Sarumans fall är mycket likt Gollums. De står och vacklar vid en tröskel...

Aucen: jag vill bara påpeka att det där är en av flera versioner av vad som hände.