Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har bläddrat lite förstrött bland Hobbitens verser, nu när tråden vaknat till liv igen. Jag gav upp i avsky förra gången, så många av dem har jag nog knappt ens sett förut. Swedenmark lyckas ganska skapligt med spindelsången, med alvernas sång om tunnor nerför floden, sämre men ändå inte anmärkningsvärt uselt med sången Esgaroths folk sjunger om att kungen under berget skall komma tillbaka. Har jag missbedömt honom? Men nej. Så kommer vi till nästa version av dvärgarnas paradsång, och den är precis lika förbluffande usel som den Nammi läser lusen av ovan. Orkar bara med en strof, den sista som exempel:

The king is come unto his hall
Under the Mountain dark and tall.
The Worm of Dread is slain and dead,
And ever so our foes shall fall!

Makten vår Konung återtar,
vid Bergets rot, i dvärgars sal!
Den onde näpsts, vår ovän dräpts.
Snart inga fiender finns kvar!

* Horribla rim: tar/sal/kvar och näpsts/dräpts (!)
* Horribel rytm: "Makten" måste uttalas med betoning på andra stavelsen för att det skall gå ihop
* Manglad känsla: "Vår ovän" har inte alls samma klang som "the Worm of Dread", och knappast heller "snart inga fiender finns kvar" som det mycket mer episka "and ever so our foes shall fall".

Slutsats: Med råge underkänt på alla punkter! Men någon gång får jag ta mig samman och titta lite närmare, se om det främst är just denna sång i dess olika inkarnationer, plus gåtorna, som Swedenmark verkligen massakrerar, eller om han är värdelös rakt över.

Jag är småaktig nog att skratta lite elakt åt att karln faktiskt benämns "Swedjemark" på Norstedts egen sida.


Randalin: Diskussion om din egen tolkning passar nog bättre i en annan tråd än den om Swedenmark.

Intressant. Har bara lyssnat på den svenska versionen av Hobbiten (den tidigare version).
Som en tillskyndare av Ohlmarks (mer av nostalgiska skäl och att jag älskar hans användning av det svenska språket) är det trevligt att det inte bara är han som kan göra tydliga översättningsmissar.

Orenars nyöversättning av första sången i Bilbo fick mig att bli nyfiken på Swedenmarks version, som jag aldrig har granskat särskilt noga förr. (Jag såg att ingen kastade några korvar och bedömde att den inte var värd att ödsla någon tid på )

Jag lägger Swedenmarks och Tolkiens versioner tillsammans här:





Den här versen är varken högstämd eller komplex i sin uppbyggnad, men unederbart rolig och en bra kontrast till dvärgarnas nästa musikaliska nummer, Misty Mountains-sången. Överlag är Swedenmarks översättning, tja... rätt adekvat? Med ett undantag (kastrull/likafullt) fixar han rimmen (ja, ja, jag vet, nästanrim är acceptabla och ibland ett stilgrepp, men jag har väldigt svårt att tro att det var ett stilistiskt val här snarare än att han inte fick till det), och innehållsmässigt har vi inga stora fadäser heller. Att han pular in ett fullständigt onödigt inrim på raden mellan dem (stång så lång) upplever jag lite störande, liksom jag inte är ett jättefan av "Då får Bilbo Secker knas", men det är inte särskilt grejer.

Men. Men. Det största avsteget från Tolkien här är istället hur Swedenmarks formuleringar på flera ställen är passiva där Tolkiens (och Hallqvists) är aktiva. För att ta de första två raderna som exempel ger "Kantstött glas och tallrikskras! / Slöa knivar och vriden sked!" ett annat intryck än "Chip the glasses and crack the plates! / Blunt the knives and bend the forks". Hos Tolkien är det tydligt att det är dvärgarna som gör de här sakerna (i sången), medan det hos Swedenmark reduceras till allmänna observationer om saker den prudentlige Bilbo retar sig på.

Problemet återkommer på fler ställen: de gnagda benen, det drällda vinet och skärvorna (varför skärvor, förresten?) i kastrullen. Jag vet dock inte om jag skulle reagerat lika starkt på de ställena om inte de inledande raderna var formulerade som de är. De sätter liksom tonen för resten på ett mindre lyckat sätt, vilket inte räddas av de mer aktiva raderna där dvärgarna återfår sin skälmska agens.

Eller har jag gått ner mig alldeles i petitesser här?

Nej, jag tycker att du har en väldigt bra poäng! Jag hade inte tänkt på det själv, men du har ju alldeles rätt i det olämpliga med den passiva formen. Resten av dikten är bra på den punkten, och två av fjorton rader är väl egentligen inte så mycket att bråka om, men det är ju just att det är de första två raderna som ställer till det. Det slår an en felaktig ton som förstör läsarens helhetsupplevelse.

Och tänk så lätt det hade varit att bara göra om en liten gnutta:

Kantstöt glas, slå fat i kras!
Trubba kniv och knicka sked!
(Med en ursäkt till Orenar för stölden av det utmärkta ordet "knicka". )

Men att döma av hur Swedenmarks insats ser ut i denna bok tror jag inte han ägnade det tillräcklig möda för att ens fundera ett varv till på om något behövde förbättras.