Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Här (37:27) kan ni höra Håkanson lägga ut texten om Ohlmarks.

Tack för tipset!

Saxat ur en lite längre recension av Dolda gudar:


"Filtrering"? Det handlar om motsatsen. Åke har ju hottat upp ringsagan rejält.

Tack för tipset, än en gång! Det där var en mycket läsvärd recension, som återigen får min lust att läsa denna bok att väga tyngre än den stora misstänksamhet du har lyckats väcka mot den.

Det intressantaste enskilda ordet i recensionen tycker jag är det "dessutom" som jag har fetstilat. Elensky ser det alltså som två olika saker för en översättning att vara bäst och att vara mest korrekt. Att Anderssons ringsaga är en mer korrekt återgivning av Tolkiens dito än vad Ohlmarks' är står väl utom tvivel, nästan oavsett vad man läser in i det något luddiga begreppet "korrekt". Men på vilket sätt är den bortsett från korrektheten överlägsen? Menar Elensky kanske att om man tänker bort originalet och bara betraktar dessa två svenska ringsagor som fristående verk så utgör Anderssons den överlägset bättre läsningen? Det skulle jag i så fall hävda är långt ifrån självklart eller okontroversiellt. Fast Elensky har självklart rätt att tycka så, om det nu i det här fallet bara är sin egen åsikt han torgför.

Då är det väl min uppgift att fylla på lite i misstänksamhetens vågskål. De tre exempel jag gett på dålig koll på förlagan är inte bara olycksfall i arbetet. Håkanson verkar i detta avseende närmast helt sakna metodik. Det är snarare så att det är ren tur i de fall då han lyckats få till ett originalcitat som är en gemensam förlaga för de olika översättningar han citerar. Joycecitatet (s. 252f) är ytterligare ett exempel på dålig koll. Skillnaderna påverkar inte direkt vad Håkanson säger, men den som kan sin Joyce skakar roat på huvudet och tycker lite synd om nynyöversättaren Erik Andersson. Men jag rekommenderar, som tidigare, ändå Håkansons bok. Läs den!

Den var bra! Roligt att få höra både Ohlmarks själv och en del andra inblandade i dramat, istället för att bara läsa om det som vanligt. Och det där med att han läste högt för familjen när han översatte just Tolkien tyckte jag var en extra trevlig detalj. Den sidan av översättningsjobbet hade han uppenbart bättre känsla för än Andersson – alltså att det när det gäller Tolkien är väldigt viktigt inte bara vad det betyder utan också hur det låter.

Dock tyckte jag att redigeringen var sämre än källforskningen. Historien kändes rätt hoppigt och olinjärt berättad, och med långa sjok av prat innan man fick veta vem som pratade, och med ibland lite störande musik smetad över allting. (Otippat med Mandalorian-temat, men inte opassande!)

Synd att framställningen lutade i så hög grad på bara Jacobsen, dock, som i sin tur fortfarande efter alla dessa år verkar luta tungt mot John-Henri Holmberg, som ju aldrig haft någon större koll på detta. Extra surt att de än en gång dammar av den gamla klyschan om Tolkiens "karga" språk. Det är ju så uppenbart felaktigt! Hur kan den ha levt kvar så länge hos så många som borde veta bättre? (Och så dök vår vän Oxenböhl upp än en gång, på tal om holmbergska fel ...)

Men, som sagt, överlag bra och trevlig lyssning!

DN har intervjuat Myrstener om dokumentären. Utan betalvägg, i alla fall när jag läste det ganska nyss.
https://www.dn.se/kultur/ny-dokumentar- ... rsattaren/

Men det här gjorde mig faktiskt lite arg:

Känns som om de i och med det blåser upp problemen med översättningen långt, långt bortom vad som faktiskt föreligger.

När man lyssnar på programmet och läser artikeln får man nästan intrycket att Ohlmarks medvetet ändrade "hon" till "han" och därmed gav Merry äran för Häxis-dråpet. Det vore verkligen förskräckligt, men Ohlmarks har väl aldrig erkänt något i den vägen? Jag har alltid tänkt att det var ett typiskt Ohlmarks-slarvfel, inte att det skulle vara med flit!

Det intrycket fick inte jag, när jag lyssnade lite lojt igår kväll. Sade de alltså så? Jag får nog lyssna en gång till.

Jag har i och för sig hört andra säga det förut, en del med tvärsäker ton som om det var självklart att den onde och försoffade Ohlmarks gjorde det med flit. Själv har jag alltid, precis som du, trott att det var ett av många slarvfel – särskilt om man tittar på Tolkiens lite klumpiga formulering i original, där han byter subjekt mitt i stycket. Å andra sidan behövde ju Ohlmarks faktiskt ändra på två ställen ...



(P.S. Pellegrino, glöm inte att kolla under Midgårda alster. Lätt att missa om man kommer hit via en avisering. )

Från 12:10 och framåt antyds det rätt starkt (åtminstone sägs det inget om slarvfel), och i artikeln står det "och så ändrade han i handlingen, inte minst i en ganska viktig scen". Därför tänkte jag att Ohlmarks kanske sagt något själv om saken. Men slarvfel är förstås det troligaste. Ohlmarks missade väl helt enkelt subjektbytet och trodde att det var Merry som gjorde rubbet.
Hur som helst så var det en trevlig dokumentär, intressant att höra dottern, Gandalf den vite med flera kommentera!

Leif Jacobsens slutord gillade jag.

På tal om holmbergska fel, Bywaterskandalen:

Har han läst fel i "Mikrobens" lexikon igen, eller var har Holmberg fått detta ifrån?

Längst bak i "Mikrobens" lexikon hittar man avsnittet "Uppslagsord, engelsk del". Uppslagsorden kommer i bokstavordning. Så man hittar snabbt:


Sjötorp har en förekomst i Ohlmarks översättning. Ohlmarks har förekomsten på sin tryckfelslista i sitt tolkienlexikon.

I den svenska delen av "Mikrobens" lexikon framgår det att Sjön och Sjöängen finns i Hompen. Först översätter Zetterholm till Sjön. En halv sida senare blir det Sjöängen. Förmodligen hänger det ihop med att det mellan dessa två förekomster av Bywater finns en förkomst av the Water, som Zetterholm översatt till Sjön.

I Bilbo är Bywater inte översatt.

Men helt konsekvent var inte Ohlmarks. Ta en titt på kartan som inte kom med!