Orenar skrev:
Och i dunklet av Tolkiens Arda bidade problemet sin tid. Åter kröp mörkret in i världens skogar. Ryktet växte om ett nytt försök till svensk översättning, viskningar om en namnlös fasa, och Orenar förstod att hans tid var kommen.

Underbart formulerat!
Jag har till min stora fasa insett att den jämra ärkenöten figurerar i Appendix A – och bara en handfull sidor bort från där jag är nu, dessutom! Så jag måste snart ta itu på allvar med problemet. Men jag är lika villrådig som nånsin. Ditt "Ärknestenen" gillar jag inte så mycket, Orenar; det känns lite jobbigt att säga, och jag är rätt säker på att ett sånt ord snabbt skulle mutera till "Ärkenstenen" av rena utmattningsskäl. Och ditt "Arkensten", Randalin, gillar inte heller riktigt, även om jag inte kan motivera varför. Det är nog bara hur det känns för mig – lite rumphugget utan ändelsen, lite för mycket som ett efternamn.
När jag läste igenom den här gamla tråden (vilket var roligt! en fin gammal tråd med mycken klokskap) kände jag att av alla förslag är det som nog ligger närmast till hands för mig just nu Ohlmarxistens "Arkestenen". Samtidigt skulle jag (och kommer jag att) fundera några gånger till över mitt gamla förslag "Järstenen" och hur mycket av en nackdel den ödesmättade klangen egentligen är. Och så kommer jag förstås att fundera mycket över om jag kan hitta andra förslag som ännu inte nämnts.
Sen behöver jag också fundera på om det egentligen är rimligt att jag myntar en egen översättning av detta ord, som ju egentligen hör till
The Hobbit och bara refereras till i andra hand här. Borde jag kanske bara ta Hallqvists ordval (det är min föredragna Hobbit-översättning av de befintliga) och låta mig nöja? Jag har hänvisat explicit till den översättningen i början av Appendix A, där boken omnämns i en fotnot. Fast å tredje sidan gillar jag verkligen inte "Kungadiamanten" ...