Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Eller varför skulle annars inte Ëarendil, Ëol etc fungera?

If forms such as ea and ei are intended to be pronounced as two syllables, Tolkien puts a diaeresis over the e, as in ëar 'sea'. But if the e is capitalized, Tolkien instead puts it over the following letter as in Eärendil 'sea-lover'. There is a tradition in some language and some schools of typography which tries to avoid putting diacritics on capital letters if possible.

Vår gode Eldalie till exempel, hans användarnamn har jag länge uttalat fel!

Det där med ëa (Eä) tolkar jag som att man normalt sätter prickarna över e:et, men att de sitter över a:et i t ex Eärendil för att undvika att behöva sätta dem över stor bokstav.

EA and EO are not run together, but constitute two syllables; these combinations are written ëa and ëo (or, when they begin names, Eä and Eö: Eärendil, Eönwë).

EA och EO sammanförs inte, utan bildar var sin stavelse; om de skall sammanföras skrivs de ëa och ëo (eller, när de står i början av ett namn, Eä och Eö: Eärendil, Eönwë). [Interpunktionen justerad.]

Argumentet för prickarna är Häagen-dazs.

EA och EO sammanförs inte, utan bildar var sin stavelse; om de skall sammanföras skrivs de ëa och ëo

Att prickarna också har en estetisk funktion, menar du? Ja, det är precis vad jag tycker!

Har gamle Berthan råkat göra bort sig så det sjunger om det, eller menar han faktiskt vad han skriver?

Med åtskillig möda har jag dessutom skrivit ihop ett försvarstal för varför jag gör på det viset.
http://tolkien.mbor.se/visaprincip.php?princ=Dieresis

Tydligt och bra motiverat, och som korrektur kan du ändra "ovan" till "nedan" i den här meningen (eftersom citatet kommer efter): "Det är därför Tolkien skriver Eä inom parentes i citatet ovan."

Dieresis är namnet på de två punkter som sätts över en vokal för att markera att den skall uttalas för sig, utan att bindas ihop med intillstående vokal till ett gemensamt vokalljud (en s k diftong).

Tolkien har dessutom själv skrivit såna här namn med dieresis över versal-E ibland i brev och perifera skrifter.

Vore det inte bättre att tala om trema istället för dieresis?

Intressant. Men var, mer exakt?

Besides final ë, we shall use the diaeresis to clarify the pronunciation of the combinations ea, eo and oe (sc. to indicate that both vowels are to be pronounced clearly separate: e-a, e-o, o-e; hence for instance ëa is not to be drawn together like ea in English heart). In the case of e + a and e + o, the diaeresis is placed above the e as long as it appears as a lower-case letter: ëa, ëo. If, however, it is to be capitalized, the dots move to the next letter instead: Eä, Eö (as in Eärendil, Eönwë). Tolkien's own writings are not consistent in this matter; we adopt the spelling used in LotR and the Silmarillion. Sometimes he places the diaeresis above a capital letter as well; for instance, the Quenya name of the universe in some texts appears as Ëa (e.g. MR:7), though according to the system we just sketched it should be Eä – as in the published Silmarillion. (Gross inconsistency is seen in Letters:386, where Tolkien refers to "the attempt of Eärendil to cross Ëar [the ocean]" – it must be either Ëarendil, Ëar OR Eärendil, Eär!) Conversely, Tolkien sometimes places the diaeresis over the second vowel in the group even when the first vowel is not capitalized, resulting in spellings like eä (UT:305, 317); we would rather spell it ëa (as Tolkien himself did elsewhere; see VT39:6). In a footnote in MR:206, Christopher Tolkien observes that his father wavered between Fëanáro and Feänáro (the Quenya form of the name Fëanor); according to the system here outlined, it should be Fëanáro.

Jag hade utifrån Wikipedia fått för mig att trema är själva prickarna, oavsett om de används som dieresis eller umlaut.

trema, skrivtecken ( ¨ ) som i regel anger antingen att en vokal — mot huvudregeln — skall uttalas, t.ex. i spanska antigüedad 'antikvitet', 'forntid', eller att denna och omedelbart föregående vokal bildar skilda stavelser, t.ex. i franska Noël 'jul'.

dieresis, fonetisk term för förhållandet att två vokaler intill varandra skall uttalas var för sig, som i sista stavelserna av Citroën [sitrɔɛn].