Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Därför att det inte hänger på trema! Vissa vokalkombinationer är alltid diftonger, och vissa är alltid två separata vokaler. Det är bara att lära sig vilka som är vilka...



Dessutom är Tolkien högst inkonsekvent med sitt användande av trema. Man kan (som väl framgår av ovanstående passage) lita på att alla dissyllaber (om det nu är ett ord) är markerade med trema. I så fall skulle det exempelvis stå *Galadriël i texten...

Okay, bara att memorera alltså. Ska ae (som i Maedhros) uttalas med ä då tro?

Jag har alltid trott att man ska säga något i stil med "Majdross".

Nej, då blir det inte alls en diftong! Då blir det ju bara ett vokalljud...

Som Túrin säger så uttalas det i stil med "Majdross".

Det börjar klarna...

Är det inte så i quenyan, att alla vokaler ska uttalas som de står, och att det alltså MaEDHros. Att både a och e uttalas klart och tydligt utan förvrängning med e-j.

Ah, detta är en luring. För Maedhros är inte quenya, utan sindarin. Det språket har en annan uppsättning diftonger. För att citera Dannes inlägg:



Alltså är ae i namnet Maedhros en diftong, så här ska inte a och e uttalas som separata vokaler, utan mer som aj.

Fast det svåraste i uttalet av detta namn kanske ändå år att få till det tonande läspljudet dh.

För övrigt tycker jag att det är rätt och riktigt att avlägsna alla förvirrande trema i svensk kontext.

Suilaid o Mellonath Daeron,
Gildir

Och dessutom innehåller även quenya en hel del diftonger, så någon sådan regel finns alltså inte!

Men jag menade såklart utöver diftongerna, om det var mig du svarade i slutet av ditt inlägg, Danne.

Men hur tusan ska man veta om ett ord är quenya eller sindarin då!

Antingen vet man det, eller också vet man det inte, förmodar jag. Han har inte gjort det lätt för oss professorn, men det är ju också det som gör detta så roligt och så trovärdigt. Ibland är det likadant i de verkliga språken. Om vi ser t ex namnen Adam, Patrik eller Thomas i skrift, vet vi ju egentligen inte hur det ska uttalas förrän vi vet från vilket land han är.

Jo, utöver diftongerna är det så, men det gäller ju även sindarin.



Som Rosie säger, antingen vet man eller så vet man inte!

Om man är begåvad med språköra (eller snarare språköga) lär man sig efter ett tag känna igen språken (även om det inte är med någon hundraprocentig säkerhet). Man känner igen bokstavskombinationer och annat som kännetecknar språken (precis som man kan se skillnad på exempelvis polska och portugisiska i skrift, även om man inte kan något av språken).

Här ett exempel på quenya:
Ai! laurië lantar lassi súrinen,
Yéni únótimë ve rámar aldaron!
Yéni ve lintë yuldar avánier
mi oromardi lisse-miruvóreva
Andúnë pella, Vardo tellumar
nu luini yassen tintilar i eleni
ómaryo airetári-lírinen.

Och ett på sindarin:
A Elbereth Gilthoniel,
silivren penna míriel
o menel aglar elenath!
Na-chaered palan-díriel
o galadhremmin ennorath,
Fanuilos, le linnathon
nef aear, sí nef aearon!

De verkar vara transkriberade som latin, eller finska, eller något motsvarande uttalsmässigt konsekvent språk. Däremot uttalar ju engelsmän latin rätt skumt.

PS. Plural av "trema" är "tremata".

(Sagan om besserwisserns återkomst.)

Om man tar Galadriels klagosång ("Ai! Laurië lantar lassi súrinen") och byter ut akut accent mot dubbla vokaler, C:na mot K och Y:na mot J får man nånting som i princip ser ut som nonsensfinska. Grekiska har jag däremot ingen erfarenhet av. Efter vad jag minns från History of Middle-earth tvekade Tolkien ganska länge mellan att använda hårt C eller K framför mjuk vokal i till exempel Celeborn (jag liksom säkert många andra läste länge Seleborn), Círdan och Cirith Ungol. Och för svenskspråkiga läsare underlättades ju inte problemet av att appendixen fanns i Ringens Värld i stället för i Konungens Återkomst. Kanske det är en personlig egenhet, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i att upptäcka en ordlista längst bak i en bok och upptäcka att jag läst flera ord fel redan från början.

Om jag fick översätta Lord of the Rings till svenska skulle jag antagligen ha varit inkonsekvent och tagit bort trematecknen från alla ställen där det kan uppstå missförstånd med uttalet, i fallen ä och ö. Visserligen kan det uppstå förvirring med ë, men vare sig långt eller kort uttalar folk det som E.

Håller med.



Jag tycker nog att de walesiska influenserna syns tydligare, rent spontant, men jag kan egengligen inte något alls om det språket!



Det stämmer, och även om Tolkien är konsekvent i LotR, så gäller inte detsamma för Silmarillion. Kementári och Tulkas borde väl i konsekvensens namn egentligen stavas Cementári och Tulcas. Jag antar att denna inkonsekvens bl.a. beror på verkets långa tillkomsttid.

Urgammal tråd, jag vet – men sånt låter vi ju aldrig hindra oss här på forumet!


Det där med ëa (Eä) tolkar jag som att man normalt sätter prickarna över e:et, men att de sitter över a:et i t ex Eärendil för att undvika att behöva sätta dem över stor bokstav. Finns det någon särskild anledning till detta? Rent estetiska skäl, för att det inte blir så snyggt? Eller varför skulle annars inte Ëarendil, Ëol etc fungera?