Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

En i sanning imponerande urladdning, Randalin! Nästan som om jag skulle samla in allt på min hemsida och slänga in i ett enda inlägg. Och eftersom jag är en nattuggla så var jag inne några gånger under nattens lopp och bevittnade hur det här vidundret växte fram bit för bit i realtid.

Något jag gillar är hur vi ofta har precis samma indata och ändå landar i helt olika val. Det understryker något jag borde påminna mig själv lite oftare: visst finns det kanske bättre och sämre alternativ beroende på hur grundligt man tänkt efter och källforskat, men även när man sållat bort de sämre finns det inte bara ett enda rätt svar. I slutändan handlar det mycket, mer än man kanske tror, om tycke och smak. Så det är viktigt att inte "tänka sönder" sina namn eller sina formuleringar, utan ge utrymme för magkänslan också. Annars blir det, vill jag hävda, inte bara en mindre personlig översättning utan också rätt och slätt en sämre sådan.

Jag tycker därför att det är lite synd att du "killar dina darlings" – särskilt om det dessutom grämer dig. Men du vet ju så klart bäst själv varför och för vilken tänkt målgrupp du översätter.

Hur som helst var det mycket spännande läsning att se dig resonera och motivera så här! Är du slutgiltigt färdig med dina översättningar nu? Har du börjat läsa in dem som ljudböcker än?

Kanske återkommer jag senare med lite funderingar kring enskilda namn också.

Tack för respons!
Jo, hade jag gjort det här med en annan utgångspunkt, att bara tillfredsställa mina egna lustar eller att töja på Tolkiens intentioner och presentera en översättning som faller mig i smaken, hade Skägglave säkert funnits kvar parallellt med "dyraste" och lite annat.

Men eftersom målsättningen (alldeles oavsett om en enda person någonsin kommer att läsa översättningen) var att ödmjukt lyssna på Tolkiens ambition och svenska (Tolkien-)folkets önskemål, inte minst min bästa väns som introducerade Tolkien för mig och är en av de trognaste och mest kunniga Tolkienkännare jag vet, styr denna "konsensusinställning" eller "majoritetsvilja" i väldigt hög grad mina val. I min ensamhet kan jag ju kalla karaktärerna vad tusan jag vill, kopiera hela verket och ändra vilka namn jag vill till vad jag vill i kopian, men som färdig produkt ska den falla så många hypotetiska läsare på läppen som möjligt, inklusive professor Tolkien, som sagt.

Nej, jag har inte börjat läsa in dem som ljudböcker ännu (igen). Den högst ofärdiga versionen är ju inläst - högst ofärdigt även den. Sista inlästa kapitel är "Den vite ryttaren".
Jag vill veta om jag är färdig eller inte först, vilket jag inte vet. Jag har ju till exempel eldberget med klyfta att brottas vidare med. Och jag går som sagt igenom hela verket medan jag lyssnar på Rob Inglis uppläsning. Ett trögt arbete som länge stått och stampat hos Tom Bombadil.

Jag håller helt med dig om ditt filosoferande kring att tänka sönder och inte sluta lyssna på sin magkänsla. Det är nog snarare genom att använda magkänslan som jag tagit mina beslut om ändringar. Till exempel har jag alltid med magen känt att "Skägglave" skorrar och att "dyraste" ändå missar det klockrena och självklara i "precious". Det som möjligt kan ändras tillbaka är snarare Bri- och Bockland till dito -rike. Där reagerar tyvärr magen, trots att jag rent semantiskt tycker att -land är mer rätt.

Han har gjort det igen, den gode Tolkien ... skickat en personlig illustration till mitt översättningsprojekt.

Namn och bild stämmer bara så bra överens!

Snyggt, Randalin!

Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till namnet Vattnadal. På ett plan gillar jag det, och det finns förstås en stor dos invandhet (det är ju så dalen heter, ju!), men så där vackert som alla alltid säger har jag aldrig lyckats uppleva det. Och även om Tolkien mer eller mindre omedvetet tänkte sig att man skulle associera Rivendell med river så är det ju inte alls så "på näsan" som Vattnadal. Inte heller går det på något rimligt sätt att tolka Vattnadal som en översättning av deep valley of the cleft, eller vad man nu brukar säga att det alviska imlad rist betyder. Även om det alviska namnet kanske är en efterkonstruktion så finns det ju där.

Å andra sidan har jag aldrig upplevt Rivendell som ett särskilt vackert namn heller, men det verkar ju många (de flesta?) engelsmän göra ...

Jag förhåller mig till det på flera sätt. Först betar jag av det jag har tjatat om tidigare: Alltför många svenskar kallar det så för att jag ska kunna strunta i det.
När jag nu har avverkat mitt fega argument går jag in på mer personliga.
Jag skiter helt enkelt i vad det heter på engelska (delvis av feghetsargumentet ovan). Jag är väldigt förtjust i namnet både för hur det klingar och pga "invandheten" du nämner. Dalen "HETER" helt enkelt Vattnadal för mig. I tio år arbetade jag med Riftedal, men jag visste aldrig var det låg. Vattnadal däremot gav precis de där associationerna som du, Kamelen, brukar referera till avseende skillnaden på äpple och apple för en svensk läsare. Med "Vattnadal" börjar fåglarna kvittra, vattnet att strömma, dofter och vind kommer till mig. Så enkelt är det.
Att platser nästan uteslutande har raka översättningar i Tolkiens värld tycker jag nästan är en brist. Så är det inte med platser i den "verkliga världen". Okej, jag vet att jag balanserar på en gräns för hur man får hantera en annan människas verk här, men det är inget problem för mig att Sverige ÄR översatt till Ruotsi på finska även om det egentligen betyder Roden/Roslagen i egentlig mening. Lik förbannat är det "Sverige" översatt. Något annat går inte att kalla det. Således skulle Legolas kunna säga att "Skägglave" bara är en översättning av alviskans Fangorn. Även om Fangorn bokstavligen betyder Skäggträd är den inneboende samstämmigheten med svampen skägglav tillräckligt tydlig för att kunna fälla en sådan kommentar och ändå bli förstådd. (Men nu heter han iallafall Trädskägge i min översättning! )
Jag ska heller inte göra för stor sak av Tolkiens uteslutande raka översättningar. Det är inte riktigt sant, ta Baranduin/Brandywine till exempel. Och det finns faktiskt fler exempel.

Så att Imladris översättning till väströna kan vara såväl Riftedal som Vattnadal och Rämnedal är inget problem för mig. Inte heller rämne är i egentlig mening någon rak översättning (jo, av "riven" men inte av alviskans "ris/rist") eftersom "rämne/rämna" etymologiskt beskriver händelen/åverkan medan "ris/rist" så vitt jag förstår det beskriver utseendet på själva berget: klyftan klevan som har rämnat/rivits. Det gäller naturligtvis även Tolkiens tvivelaktiga översättning "riven". Så vill man konstra och krumbukta har mitt namn istället en tredje variant på företeelsen: inte resultatet i bergsmassivet, inte heller händelsen/själva rämnandet eller "rivet" utan orsaken till att KLYFTAN RÄMNADE, nämligen det nötande VATTNET.

Nu är jag ju inte så säker på att det var vattnet som orsakade det. Det kan vara en förkastning. I Schweiz är det helt uppenbart det i Lauterbrunnendalen.

Vidare tänker jag, stick i stäv mot Tolkiens önskningar, att det dessutom är relativt ointressant (ibland) vad platser heter. Visst, det vore olyckligt och per definition fel att kalla Rivendell för Köln eller Åkersberga på svenska. Men att följa Tolkiens allmänna anmodan "translate by sense" (vilket han inte alltid förordar, men faktiskt i paragrafen om just Rivendell) känns förnuftigt. Tolkien skriver vidare "But of course the translator is free to devise a name in the other language that is suitable in sense and/or topography; not all the Common Speech names are precise translations of those in other languages."
Så när vi märker att vi stångar oss blodiga anser jag att en annan väg - den friare tolkningen - är att förorda.

Alltså, Randalin, jag kritiserade inte ditt val av Vattnadal. Ursäkta om det var så det verkade. Jag funderade bara kring mitt eget val. Jag kör med Rämnedal för att jag tycker att det låter bättre än Riftedal. Punkt. Det är enda skälet. Vattnadal har aldrig varit ett alternativ för mig, eftersom det helt enkelt är fel. Kanske hoppades jag på att få lite argument för varför det inte är så fel ändå. Men det fick jag ju inga, för dina två skäl verkar vara allmänhetens invandhet, vilket jag inte går efter i min översättning, och känsloargumentet. Och det senare argumentet verkar vara starkt och äkta för dig och en utmärkt anledning till varför du skall hålla fast vid Vattnadal, men jag delar det inte. Jag känner ingenting särskilt för namnet Vattnadal utöver att jag är van vid det. Men vid det här laget börjar jag bli rätt van vid Rämnedal också.

Så tog jag det inte alls heller. För övrigt får du kritisera mig, om du finner anledning. Ingen bok/översättning har hittills blivit sämre av kritik, så vitt jag vet - snarare tvärt om.

Men den här gången tyckte jag bara det var mycket intressant att läsa dina tankar - och de väckte nya dolda insikter hos mig själv. Så, tack för kommentaren.

Det enda som gör Vattnadal "fel" är att Tolkien i "Guiden" säger att det är fel. I det avseendet är ditt Backing lika fel.

En liten "kuling". Ja, just "liten".
Jag har länge funderat på vad jag ska kalla den lilla "green hillock" som Pippin använder som huvudkudde när de befinner sig på skogshöjderna ovanför Skoghall med Gildors följe.
Jag tycker det är otympligt att han använder "en liten grön kulle" som huvudkudde. Ett tag hade jag grästuva (såg att även Ohlmarks och Andersson använder "tuva"). Det kan funka som en nödlösning, men det är trots allt en liten ojämnhet. (Även den lösningen funkar förstås: "en liten gräsbevuxen ojämnhet".)
Ordet "knagge" dök upp i mitt huvud. Jag slog upp ordet i SAOB och upptäckte att det visserligen i första hand beskriver utskjutande ojämnheter på pinnar/träd. Men att det absolut går att använda för ändamålet. SAOB: "sv. dial. knagg, knagge, liten knöl, liten kulle". Så Pippin somnar på en grön jordknagge som huvudkudde.

MEN!!!

Ordet har ytterligare en betydelse:
Så om ni hemmaöversättare har bekymmer med någon hobbits namn (Twofoot, t ex och liknande) har vi här ett alldeles underbart hobbitnamn: Knagge. Pappi Knagge, exempelvis.

Underbart hoberord! Min tvåfotare får dock behålla sitt knaggliga och tolkienskt precisa namn: Alnhög.

Snyggt där!

En helt ny möjlighet öppnar sig ju här, inser jag. Vi har ett alldeles eget inhemskt ord för halvlingarna på svenska.

Hade Tolkien skrivit på svenska så hade knagge absolut legat närmare till hands än såväl hompe som hob.

Randalin, ett litet påpekande (jag har precis börjat lyssna på ditt andra kapitel ): for a year and a day är ett idiom. Det skall alltså inte tolkas bokstavligt som "i över ett år". En direkt svensk motsvarighet är "i år och dag" – annars kan man nog tänka sig mer generiska lösningar som t ex "i åratal".

Engelska idiom är inte min starkaste sida. Så alla sådana påpekanden är guld värda.
Det värsta är att jag hör dem ännu sämre när jag översätter. I efterhand upptäcker jag en hel del, bl a de ljudande klockorna bland huornerna.
Jo, "i åratal" blir nog bäst. Det blir konstigt med "blev diskuterat i Hobbinge och faktiskt överallt i Fylke i år och dagar och blev ihågkommet mycket längre än så".