Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Fast tänk på att ändelsen blir lika konstig med "... i åratal, och blev ihågkommet mycket längre än så".

Leker inte Tolkien med den legala betydelsen?

Jo, kanske det faktiskt. Jag såg en liten betydelseskillnad. Men den är bra liten. Ja, vi får se hur det blir.

Jag fick ett infall och tog ut min översättning på en liten testkörning.

https://www.youtube.com/watch?v=ZVUI95elpNo

Hej på er!

Kul att ha hittat hit!

Som många andra håller jag också på med en egen översättning!

Mitt mål är att göra den så lik Tolkiens original som möjligt, det som Andersson misslyckades med dvs. Jag tar mig alltså noll friheter. Så ordagrann översättning som möjligt, och jag ändrar inte ens meningsuppbyggnaden, semikolon är på samma ställe, punkter etc.! Namn och platser förblir med originalnamn så långt det är praktiskt möjligt.

Ser detta som en rolig grej, och jag bryter mot miljontals svenska språkregler. Men det skiter jag i

Det blir faktisk, enligt mig själv, ganska så kul läsning.

Har bara kommit till Bilbos avfärd efter festen, men här kommer några utdrag! Obs! Inte intresserad av någon kritik annat än positiv

Ända från början ägde de konsten att försvinna snabbt och tyst, när Stort Folk som de inte ville riskera att träffa kom snubblande förbi; och denna konst har de utvecklat till den grad att det kan se ut som magi i det Stora Folkets ögon. Men Hobbitar har faktiskt aldrig ägnat sig åt magi av någon slag, och deras svårfånglighet beror enbart på en professionell skicklighet, uppnådd genom ärftlighet, praktik, samt en nära vänskap med jorden, vilket har gjort den oefterhärmlig för större och klumpigare raser.
---
Som det berättas om i Hobbiten, kom en dag till Bilbos dörr den store trollkarlen, Gandalf den Grå, och tretton dvärgar med honom; ingen annan faktiskt, än Thorin Oakenshield, ättling till kungar, och hans tolv följeslagare i exil. Med dem begav han sig, till sin egen bestående häpnad, en morgon i april, då det var år 1341 S.R, på en jakt efter storslagna skatter, i Kungarna under Bergets kammare, under Erebor i Dale, långt borta i öster. Uppdraget var framgångsrikt, och Draken som vaktade skatten förgjordes.
---
Inne i Bag End satt Bilbo och Gandalf vid det öppna fönstret i ett litet rum och blickade västerut mot trädgården. Den sena eftermiddagen var ljus och fridfull. Blommorna glödde röda och gyllene: lejongap och solrosor, och bäckfräne som slingrade längs torvväggarna och kikade in genom de runda fönstren.
‘Så lysande din trädgård ser ut!’ sa Gandalf.
‘Ja’, sa Bilbo. ‘Jag är verkligen mycket förtjust i den, och i hela gamla kära Bygden [min översättning av The Shire]; men jag tror jag behöver en semester.’
‘Du ämnar alltså genomföra din plan?’
‘Det gör jag. Jag bestämde mig för flera månader sen, och jag har inte ändrat mig.’
‘Då så. Säg inget mer. Håll dig till din plan - hela din plan, kom ihåg det - förhoppningsvis blir utfallet till det bästa, för dig, och för oss alla.’
‘Jag hoppas det. Hur som helst, jag ska i alla fall njuta på torsdag, och utföra mitt lilla skämt.’
‘Vem kommer skratta, undrar jag?’ sa Gandalf, och skakade på huvudet.
‘Vi får se’, sa Bilbo.
---
Gandalf skrattade. ‘Jag hoppas att han gör det. Men ingen kommer att läsa boken, hur den än slutar.’
‘Åh, det kanske de kommer, om många år. Frodo har redan läst en del, så långt den är klar. Du kommer hålla ett öga på Frodo, eller hur?’
‘Ja, det kommer jag - två ögon, så ofta jag kan undvara dem.’
‘Han skulle naturligtvis följa med mig, om jag frågade honom. Han erbjöd sig faktiskt en gång, strax före festen. Men han vill inte riktigt, än. Jag vill se det vilda landet igen innan jag dör, och Bergen; men han är fortfarande förälskad i Bygden, med skogar och åkrar och små floder. Han bör trivas här. Jag överlåter allt till honom, naturligtvis, utom några få saker. Jag hoppas att han blir lycklig, när han vänjer sig vid att vara för sig själv. Det är dags att han blir sin egen herre nu.’
‘Allt?’ sa Gandalf. ‘Även ringen? Du gick med på det, minns du.’
‘Jaha, ja, jag antar det,’ stammade Bilbo.
‘Var är den?’
‘I ett kuvert, om du måste veta’, sa Bilbo otåligt. ‘Där på spiselkransen. Eller, nej! Här är den i min ficka!’ Han tvekade. ‘Är inte det märkligt?’ sa han mjukt för sig själv. ‘Men trots allt, varför inte? Varför skulle den inte stanna där?’
Gandalf tittade igen mycket allvarligt på Bilbo, och det glödde i hans ögon. ‘Jag tror, Bilbo’ sa han tyst, ‘att jag skulle lämna den bakom mig. Vill du inte det?’
‘Jo, ja - och nej. Nu när det kommer till det, gillar jag inte alls att skiljas från den, kan jag säga. Och jag förstår inte riktigt varför jag behöver det. Varför vill du att jag ska göra det?’ frågade han och en märklig förändring kom över hans röst. Den var skarp av misstänksamhet och irritation. ‘Du besvärar mig alltid om min ring; men du har aldrig tjatat på mig om de andra sakerna som jag fick på min resa.’
‘Nej, men jag var tvungen att besvära dig’, sa Gandalf. ‘Jag ville höra sanningen. Det var viktigt. Magiska ringa är - ja, magiska, och de är sällsynta och egendomliga. Jag var yrkesmässigt intresserad av din ring, kan man säga; och det är jag fortfarande. Jag skulle vilja veta var den är, om du går ut och irrar bort dig igen. Likaså, jag tror att du har haft den länge nog. Du kommer inte behöva den längre, Bilbo, om jag inte har helt fel.’
Bilbo blev röd i ansiktet och det uppstod ett ilsket ljus i hans ögon. Hans vänliga ansikte blev hårt. ‘Varför inte?’ ropade han. ‘Och vad angår det dig, dessutom, vad jag gör med mina egna saker? Den är min egen. Jag hittade den. Den kom till mig.’
‘Ja, ja’, sa Gandalf. ‘Men det finns ingen anledning att bli arg.’
‘Om jag är det är det ditt fel’, sa Bilbo. ‘Den är min, säger jag dig. Min egen. Min Kära. Ja, min Kära.’
Trollkarlens ansikte förblev allvarligt och uppmärksamt, och endast ett flimmer i hans djupa ögon visade att han blev skrämd och rent av oroad. ‘Den har kallats så förut,’ sa han, ‘men inte av dig.’
‘Men nu säger jag det. Och varför inte? Även om Gollum sa detsamma en gång. Den är inte hans nu, utan min. Och jag ska behålla den, säger jag.’
Gandalf reste sig. Han talade strängt. ‘Du är en dåre om du du gör det, Bilbo,’ sa han. ‘Du gör det tydligare med varje ord du säger. Den har fått alldeles för mycket grepp om dig. Låt den vara! Och då kan du själv gå, och vara fri.’
‘Jag gör som jag vill och jag går som jag vill’, sa Bilbo envist.
‘Såja, såja, min kära hobbit!’ sa Gandalf. ‘Hela ditt liv har vi varit vänner, och du är skyldig mig något. Så! Gör som du lovade: ge upp ringen!
‘Jaså, om du själv vill ha min ring, så säg det! ropade Bilbo. ‘Men du kommer inte få den. Jag kommer inte att ge bort min Kära, säger jag dig.’ Hans hand rörde vid fästet på det lilla svärdet.
Gandalfs ögon blixtrade. ‘Det är snart min tur att bli arg,’ sa han. ‘Om du säger det där igen så kommer jag att bli det. Då kommer du se Gandalf den grå ohöljd.’ Han tog ett steg mot hobbiten, och han verkade växa sig lång och hotfull; hans skugga fyllde det lilla rummet.

ALLTID ROAR DET NÅGON!

Jag har ju enorm respekt för det arbete och engagemang som krävs att göra nåt sånt här. Hatten av för att du ger dig på det, DarthGandalf!

Men metodiken får jag medge att jag inte förstår mig riktigt på. Så likt originalet som möjligt – för vem då? Inte för en genomsnittlig svensk läsare i alla fall. Denne får ju inte alls samma upplevelse av en så "maskinmässigt" översatt text som det du beskriver, som den engelske läsaren får av originalet. Det är ju skrivet på författarens naturliga språk, så som man faktiskt uttrycker sig på engelska, medan översättningen är skriven på ett språk som egentligen inte finns, ett slags svengelska som ingen har i sig naturligt. Det måste klinga väldigt konstigt för någon som inte är väl förtrogen med originaltexten.

Eller tänker du dig det kanske mer som ett stöd till någon som skulle vilja läsa på engelska men inte behärskar språket bra nog? Att man kanske har båda texterna framme parallellt och sneglar över på den svenska varianten så fort det är något man inte riktigt förstår?

Å andra sidan tycker jag inte att själva textexemplet du klippt in riktigt lever upp till din metodik – och tur är väl det! Du tycks ändå ha gjort en hel del små justeringar för att få det att låta som mer naturlig svenska. Det är nog i första hand kommateringen som känns mer engelsk än svensk. Plus då att alla namnen är oöversatta, men det finns ju inte så många namn just i detta utdrag.

Intressant är ditt projekt hur som helst! Det kanske blir något av ett prov av var gränserna går: hur nära originalet kan man egentligen gå i en översättning utan att tappa läsbarheten?

Och så måste jag säga att jag gillar "Bygden"! Det var en ny variant för mig (eller om jag har hört den förut så har jag glömt den). Inte alls dumt!

Tack för input!

I ärlighetens namn så tror jag att "helt direkt översatt" var enklare i teorin, än att faktiskt göra det på riktigt! Så du har faktiskt helt rätt där; en direkt översättning är det inte!

Men om vi säger så här, för vetenskapens skull, så kanske jag ställer forskningsfrågan;

Hur kan man översätta verket, med minimalt antal nytolkningar/översättningar av namn etc., och så lik språkmelodi som möjligt, utan att förlora läsbarheten och göra våld på originalet?

Det är ju mer det jag håller på med!

Målgrupp har jag egentligen inte tänkt på, och det bryr jag mig inte direkt om! Men det är som du säger, det som gör det "likt" originalet, är ju faktisk mestadels kommatering och sådant. Så det kanske är där jag sätter mitt mål kanske? Att försöka efterlikna en engelsk språkmelodi fast på svenska?

Vad vet jag! Vi får se vart detta tar mig!

Jag gör ju faktiskt detta enbart för mitt eget nöje hittills! Och kul är det!!

Tack förresten för din hemsida! Är inne där ibland och söker inspiration när den tryter!!

Jättestort grattis till att ha nått milstolparnas milstolpe. ❤️

Tack, Randalin! Du om någon vet ju hur det känns.

O ja! Jag har för mig att även jag la upp det, fylld av glädje och stolthet. Och det ska man vara.
Efter ”dyraste” har jag beslutat mig för ”skatt” och ändrat alla dyraste/dyyyrassste/dyras-s-ste, osv.

Nu måste jag göra samma sak igen. För nu har jag ångrat mig.

Vänta nu – byter du alltså tillbaka till "dyraste"? Eller har du kommit på något tredje alternativ?

Plötsligt händer det! (Eller inte så plötsligt, kanske. Den här ändringen har jag grunnat på i säkert ett år. Men den är ändå en väldigt stor sak för mig!)
http://tolkien.mbor.se/visaord.php?ord=Shire%2C+the

Äntligen!