Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Svårigheten ligger nog mest i att man även måste väga in Sams syn på saken:


Ett icke-skydd som förväntas ge visst skydd. Men svårare än så är det inte! Klippväggen har helt enkelt en liten utbuktning nära foten.

Nej, en utbuktning skulle betyda att den buktar in igen ovanför, och det har vi inget skäl att tro. Snarare ser klippväggen ut något i stil med högersidan (inte vänstersidan!) av denna förnämliga rauk, om vi tänker oss att brödraskapet är små nog att ha någon nytta av den lilla inskärningen. Men strunt samma! Jag är hyfsat nöjd med min formulering nu (jag kör med "lite inskuren längst ned") och ids inte rådbråka den mer.

Istället fortsätter jag med ett nytt Andersson-fel jag tycker mig ha hittat:

Jo, om man är välvillig. Formuleringen "near the bottom" (eller "nära dess fot") gör det svårt att inte se hela klippväggen framför sig, vilket innebär att "lutade utåt" naturligt får den tolkning som Randalin beskrev. Därför finns det anledning att inte tolka "leaned out" som "lutade utåt".

Så här låter det ju:


Och så var det trollgubbens replik: det kan nog uppfattas som en smula lättsinnigt av Gandalf att dra till med att "det spelar ingen roll nu", men han får väl antas mena att det inte påverkar sällskapets beslut.

Ah, min barndoms alla omläsningar av Hjortfot och Robin Hood! Jag skrev faktiskt något i den stilen först, men sedan kom jag på att Legolas båge behövde sjunga strax nedanför istället, så då övergick jag till en lite mindre poetisk variant: "I samma ögonblick hördes den skarpa klangen av en bågsträng."


Det var faktiskt inte rollspelandet jag reagerade på, även om jag förvisso inte är överdrivet förtjust i det ordvalet. Men det stora problemet är vad Andersson gör av "wait for another night-fall". Som jag tolkar det säger Gandalf att de trots den stora risken för upptäckt inte kan invänta mörkret och färdas nattetid (vilket de har gjort dittills). Men Anderssons tolkning är ju en helt annan.

Ja, det var ett betydligt bättre fel! Rollspelandet bör bokföras på ordvalskontot.

Andersson har här slagit ihop stenruinerna med de gröna högarna till en och samma sak, när det ju i själva verket är två olika företeelser i landskapet. (Hur kan man i hans tolkning veta att det är just skansar som döljer sig under den gröna ytan?)

Jag är för övrigt något osäker på hur man bäst översätter "mound" här. Kan man vara säker på att det är gravhögar som menas? Det enklaste vore förstås bara "gröna högar", men skulle det kanske ändå bara förstås som gravhögar, så att jag lika gärna kan skriva det (vilket låter bättre)? Eller gröna vallar kanske, men en vall känns mer långsträckt än en mound, tycker jag...

En mound kan vara både naturlig och grävd, så Anderssons kullar är korrekt, även om stenarbetena ger mig bilden av att både de och upphöjningarna är anlagda. Gravhögar fungerar sämre, då det inte anges att det finns några gravar där, så kullar eller högar hade jag valt. Dina vallar låter bra, men ger som du är inne på, fel bild av platsen.

Ja, du har rätt. Det får bli "gröna högar". Visserligen kan "kullar" betyda lite av varje, men den vanliga tolkningen är något som känns för stort för dessa mounds. Dessutom är kullar företrädesvis naturliga, medan jag delar din uppfattning om att det här rör sig om uppförda högar (alternativt övervuxna ruiner).

Frodo satt redan upp, men Andersson låter honom sätta sig upp en gång till. Inte världens största problem kanske, men ett fel är det!

Han kanske frös, trots filtarna. Och då kan det ju vara värmande med lite situps.

Smart! Det ska jag tänka på nästa gång jag är på lajv i för tunna kläder och kvällens lägereld inte värmer tillfredsställande.

Det var sannerligen ett lurigt försök att diskreditera Andersson. Jag gick nästan på det!

Okej, jag nappar väl till slut, då då! Vad menar du?