Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

"Plaske och förbaske" är en rent förbaskat bra översättning! Men frasen låter av någon anledning mycket bättre med "mig" än med "oss". Kanske det var så enkelt som att Hallqvist inte ville vattna ur sin fina fras? Hon tycks ju som sagt inte ha prioriterat detaljerna högst, utan mer hur det låter - och man skulle väl också kunna hävda att det inte spelar någon roll om Gollums pronomenförvirring återges korrekt mening för mening, så länge den är något så när lik sett över totalen. (Fast det är den alltså inte hos Hallqvist?)

Har det förresten tagits upp nånting i den här tråden, eller på annat håll i forumet, varför Hallqvist valde att lämna Rivendell oöversatt? Det tycker jag är en av de konstigaste och sämsta detaljerna i hennes Bilbo. Har hon själv anfört något till sitt försvar i något sammanhang?




Det där var en förträfflig sammanfattning av Anderssons tolkienska gärning i stort!

Det skulle mycket väl kunna vara så att Britt G. gav efter för välljudet, men att det sker i just den första repliken är ett argument för att hon inte riktigt fattat galoppen ännu. Senare i texten verkar det vara korrekt mening för mening. Så totalen är inget problem för Britt G. Det är detaljer det handlar om. Andersson verkar för övrigt ha inspirerats av Britt G:


Rivendell kan mycket väl vara farbror Tolkiens fel. I "Guiden" säger han ju att man kan lämna det oöversatt. Så han kan ha rekommenderat det redan när Britt G. var i farten. Förleden i Sackville-Bagger är ett annat exempel på ett oöversatt namn. Det är naturligtvis inte lika störande. Och frågan är om det kan skyllas på farbror Tolkien. Båda sakerna har varit uppe tidigare, men jag kommer inte riktigt ihåg vad som sas.

I ringsagan benämner han ett flertal gånger sitt tredje enkla jag som "han".

Nils Håkanson kommenterar i sin Dolda gudar (en bok som redan varit uppe i en annan tråd) Gollums "schizofrena monodialog med sig själv". Håkanson noterar att "[h]os Erik Andersson, liksom i originalet, markeras det personlighetskluvna draget med styckesbrytningar [sic] och anföringstecken" (s. 23). Håkanson citerar sedan även Hallqvists översättning. Och se på! Hon har missat det här med att varje stycke är en egen replik. Snygg observation! Håkanson påpekar inte uttryckligen att Hallqvist har missat, men man missar som läsare inte det efter hans tidigare påpekande. Tack för bidraget till tråden, Nils!

(Håkansons sätt att citera Hallqvist är dock inte helt rättvist. Det ser ut som hon helt har missat att markera anföringen. Det har hon inte. Den markeras med tankstreck när Gollum inleder denna sin monodialog lite tidigare, innan Håkansons citat tar sin början. Håkanssons citat av det engelska originalet är tyvärr inte heller helt tydligt. Man undrar om citattecknen är Håkanssons eller Tolkiens. Han borde ha visat att rubbet, inklusive citattecken, är ett citat. Håkanson har även slarvat med de tre svenska Gollumarnas väsande. Två väser för lite och en väser för mycket. Dessutom säger Anderssons Gollum här "fickorna sina". Det ska ju vara "fickorna sin". Och det ska inte vara "tillbaks igen" utan "tillbaksigen" eller "Tillbaksigen" i undertiteln på Hompen. Jo, allt det här kan vara förlagets fel.)

När vi nu är inne på versöversättningar (eller, hm, nåja, Swedenmarksågningar) känns det på sin plats att även Hallqvist får en högst berättigad släng av sleven. Ursäkta om det är en upprepning, jag orkar inte läsa igenom alla fjorton sidorna i tråden först.

I Misty Mountains-sången lyder originalets tredje strof såhär:



Medan Hallqvist får det till detta:



Det uteblivna "for" förändrar innebörden ganska rejält, på ett sätt som knappast kan ha varit genomtänkt. Särskilt inte då nästa strof beskriver att "han" (rimligen dvärgarna, motsvaras av ett par "they" i original) skapar ytterligare underbara ting. Fast... med Hallqvists syftning blir även detta ett verk av någon diffus forntida alvfurste/kung. Oops!

En mindre omformulering skulle lätt kunnat lösa detta, så det är en märklig miss.

(Och för ärlighets skull får jag väl också erkänna att det inte var jag som upptäckte detta, utan det tas upp på s. 27 i den här masteruppsatsen om versöversättningarna i The Hobbit. Vi får se om jag orkar skriva något om den vid senare tillfälle.)

Det ska bli spännande att läsa uppsatsen. Jag stör mig på att hon i inledningstexten är inkonsekvent (även om jag kan förstå varför och acceptera missen):
Hon skriver att namnet Tolkien associerar till bl a "... hobbitar, trollkarlar och orcher". I ingen enhetlig svensk beskrivning av Tolkiens värld är "hobbits" och "orcs" översatta till "hobBITAR" och "orCHer". Det ska vara "hober" och "orcher" eller "hobbitar" och "orker", samt möjligtvis "resar", det sista ur Hallqvists "Bilbo".
Ja ja. Man är väl lite petig.

Ja, här kan jag ju inte annat än hålla med dig, vi kanske får starta en tråd om den stackars uppsatsen där vi kan peta så mycket vi vill Å andra sidan vet jag inte om jag ids peta så mycket, för så spännande var den inte (av det jag har läst i alla fall, är inte klar).