Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det där veandet störde mig inte så mycket. Det är inte samma stilmiss. Men jag håller med om att det är mesigt.

En rolig sak med hemortsrätt är att det har sina rötter i vår fattigvårdslagstiftning. Den moderna användningen är mer allmän: man kan säga att Legolas Andersson saknar hemortsrätt i Tolkiens Midgård.

Ack ja, han har problem med sina tempus ibland, den gode Andersson. Här höll de väl rimligen på att dunsta, även om de inte hade dunstat färdigt än, snarare än att de just skulle till att börja dunsta som Andersson vill ha det till.

Det var väl inte så farligt. Det finns en betydligt värre sak!

Menar du att orkhövdingen kom in i kammaren snarare än att störta in i densamma?

Ja, han får väl åtminstone rusa eller springa in i kammaren, eller något sådant! Din orkhövding verkar dock röra sig så häftigt att hans attribut har lossnat.

Min orkhövding är numera klädd i svart pansar snarare än brynja, som ett led i en allmän genomgång av diverse filurers rustningar. Men i övrigt ser meningen fortfarande likadan ut. Tycker du verkligen att det blir störande att formulera det så? Risken att någon skulle tro att det är kammaren som är nästan av manshöjd och klädd i pansar betraktar jag som tämligen obefintlig. Och att använda samma ordföljd som originalet blir bara otympligt och svårläst och tar udden av dramatiken i meningen:


Skulle jag ändra meningen så skulle jag nog hellre lägga till ett semikolon i så fall:


Men det känns som om jag redan är nära övre gränsen för hur många semikolon jag är villig att tolerera i min text. ..

Risken är fullkomligt obefintlig! Men snyggt är det inte. Och det stör läsningen. Jag skulle definitivt ändra på ena eller andra viset.

Okej, du brukar ha rätt. Det får bli semikolon!

Varför "Men just när de var på väg att dra sig tillbaka"? Det låter återigen som att de inte hunnit påbörja sin reträtt, som ett eko av Andersson. Varför inte någonting i stil med "Men just som de drog sig tillbaka, innan Pipping och Munter hunnit..."?

Hmm, ja, du har en poäng. Vad jag avsåg var förstås "just när de var i färd med att dra sig tillbaka", med "på väg att" som en synonym till "i färd att". Men det förstnämnda kan också ha en lite annan betydelse, "skall just till att", som riskerar att komma i vägen här. Plus att din variant helt enkelt är snyggare. Det får bli den!

Alltid glad att vara till hjälp! Jag har just läst ut the Fellowship of the Ring på originalspråk för första gången, så nu passar en (om)läsning av din översättning fint! Faktiskt har jag hoppat direkt till Frodos och Sams färd genom Emyn Muil i the Two Towers, och ämnar läsa första delen, om Aragorns och de andras äventyr i Rohan, först när Frodo och Sam hunnit förbi Cirith Ungol. Jag tänker att det känns spännande att inte ha resten av sällskapets förehavanden i färskt minne när jag läser om hobbitarnas mödor och ovisshet.

När jag häromdagen låg och slöläste i min gamla Platon (i Claes Lindskogs översättning) knäppte det plötsligt till. Först förstod jag inte varför. Men så här stod det:


Det var många år sedan jag läste det där stycket första gången. Det jag reagerade på nu var naturligtvis det lilla ordet synd. Det är egentligen inget att reagera på och naturligtvis inget jag reagerat på vid tidigare läsningar. Men skadad som jag blivit av den diskussion som förts i den här tråden hoppade nu ordet upp och bet mig i näsan. Inte så att jag finner ordet märkligt här. Nej, tvärtom är det ett bara alltför självklart exempel på hur fel det rent historiskt är att vilja begränsa ordet synd till en kristen kontext!

Hoppas det inte är jag som har försökt begränsa det till en kristen kontext! Det är i alla fall inget jag skulle vilja göra om jag funderar på saken. Men däremot tycker jag ordet behöver en religiös kontext av något slag för att komma till sin rätt. Även Platon hade väl gudar i sin världsbild, antar jag, vars rättesnören man kunde förbryta sig mot.

Det har du kanske inte försökt. Men fundera på saken! Att ordet har kommit att i stor utsträckning begränsas till en kristen kontext är det verkligt starka argumentet för att undvika ordet i ringsagan, såväl i original som i översättning; det är även ett argument för att undvika det i Platonöversättningar. Men att låta ordet glimma till i en enstaka central scen i ringsagan är att ge det precis rätt roll. Det gör visserligen översättningen bättre än originalet. Men att avstå från den möjligheten ger en ännu större avvikelse åt andra hållet.


Inte nödvändigtvis. Men här finns definitivt en sådan. Den som här använder begreppet är något av en förkunnare. Och i den här scenen rättesnöresförsäljare! Men för att inte framställa hoberna som alltför religiöst drillade kan det vara klokt att använda en formulering i stil med den du hjälpt mig komma fram till: "Synd? Han undgick att begå en synd när han hejdade sig. Medlidande och barmhärtighet: att inte slå tillbaka om inte nöden kräver."


Ja, men genom sitt språkrör ifrågasätter han om gudarna kommer före sina rättesnören: