Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Den garvade kriminalkommissarien Kjell Myrman spelar Gandalf inför överkonstapel O. P. Nilsson:

Den tolvåriga Giannina (berättaren) och hennes kompisar Angela och Ida diskuterar med Gianninas faster Vittoria, som är något av en trollpacka. Den sluga Ida gör en omvänd Gandalf:


Hur står det då i det italienska originalet? Che peccato, förmodar jag. Bokslukaren Ida hade säkert läst ringsagan. Men jag undrar vad den engelska översättaren fått det till.

Då tycker jag det är en mer intressant fråga om den italienske Tolkienöversättaren har "gjort en Andersson" och blandat in peccato istället för pietà på det där stället.

Jo, det är precis vad hen verkar ha gjort. Det var därför jag trodde Ida hade läst ringsagan.

Min italienska är tämligen obefintlig, men det ser ut som om översättaren bara har gjort en halv Andersson: hon har struntat i ordleken eller det stelnade uttrycket och översatt de två delarna var för sig. Ingenting om synd i betydelsen "brott mot den gudomliga viljan", alltså, utan bara ett "så synd". Och då kanske det inte är så sannolikt att detta varit en inspirationskälla för Ferrante. (Fast hon kanske har läst Anderssons översättning? ) Men ett intressant fynd var det ändå! Jag håller med om att det vore spännande att se hur den stackars översättaren till engelska, eller för den delen till andra språk som inte har en så praktisk rak överensstämmelse som svenskan, har löst detta. Tyskan har väl t ex inte heller något självklart ordval?

Lösningen är inte alls lika snygg som Anderssons. Läsaren får tänka lite mer själv. Jamen, det sa jag ju redan för sexton år sedan!

Så här "löser" Ann Goldstein det:

Eh, jaha. Det var ju ... inte så bra.

Hittade även tyskan Karin Kriegers försök:

Mindre illa, men rätt krampaktigt. Men det blir förstås svårt när det lämpliga uttrycket inte finns i språket, så det kanske inte blir så mycket bättre än så.

En lösning vore att behålla det italienska uttrycket oöversatt och ge såväl den bokstavliga som den allmänna betydelsen i en anmärkning.

Jag spinner vidare på den gamla pity-dialogen.
För mig är det inte den försvunna ordleken som är det största problemet utan följden av utebliven ordlek. Frodos ord "pity" ger Gandalf direkt anledning att associera till sitt svar, så att säga. Det blir ett flöde i dialogen.
Utan kopplingen mellan de två betydelserna av pity haltar dialogen:

"Så olyckligt att inte Bilbo högg ned det där vedervärdiga kräket när han hade möjlighet!”
”Olyckligt? Det var medlidande som hejdade handen. Medlidande och barmhärtighet – slå aldrig ihjäl utan anledning."

Om man nu ska göra ett försök att få till en koppling får man kanske lämna pity helt bakom sig och titta på om det finns andra ord i sammanhanget som går att koppla.
Tidigare har jag försökt med "nåd": "Vilken nåd det varit om Bilby högg ned det där vedervärdiga kräket ..." "Nåd? Det var nåd som hejdade handen." Men då är man kvar vid pity.
Kan det finnas andra ord i originalet som går att koppla till varandra på svenska?
Här är originalet:

'What a pity that Bilbo did not stab that vile creature, when he had a chance!'
'Pity? It was Pity that stayed his hand. Pity, and Mercy: not to strike without need.'

Förutom pity har vi således stab, vile och creature att laborera med.
Och kan något av dessa ord istället kopplas associativt till något svenskt ord för stayed, hand, pity, mercy, strike eller möjligtvis need?

Jag tycker det är bättre att skippa ordleken helt ifall det bara blir en haltande ordlek, vilket jag bl a tycker att Anderssons är. Enligt mig är den förfärlig. "Nej, det var för att inte begå en synd som han ..." Förfärligt! Det var inte alls därför Bilbo hejdade handen. Det var för att han KÄNDE för Gollum, kände medlidande. Det är enligt mig en väsentlig skillnad. Anderssons lösning gör Tolkien till en dålig författare, och det får inte översättningar göra.
Hellre då en koppling till handen, t ex, om det låter sig göras: "Varför höll han inne med slaget?" "Medlidande höll inne slaget." Då blir det svar på tal, så att säga. Och går det att hitta en ordlek i det kan det bli riktigt bra.

Tja, själva den anderssonska ordleken är som påvisats i tråden fullständigt naturlig på svenska. Detta till skillnad från alla andra försök till konstruerade ordlekar som förevisats här i tråden, vilka luktar översättning lång väg. Ja, det är bättre att skippa ordleken än att ta någon av dessa konstruerade ordlekar. Ohlmarks lösning är ur det perspektivet bra. Han låter visserligen Frodo redan från början (innan Gandalf lägger sig i) inse att det handlar om barmhärtighet, men det hela flyter ändå bra på svenska och luktar inte översättning.


Men den anderssonske Gandalf fortsätter sedan så här: "Genom att inte dräpa visade han misskund". Bilbo undgår således att begå en synd genom sin förmåga att känna medlidande. Kopplingen är tydlig och klar. Men visst, det går att fila på Gandalfs replik. Här är mitt gamla förslag (som fick sin slutliga form sedan Kamelen kommit med liknande kritik som den du framför nu):


Hur Bilbo verkligen tänkte framgår för övrigt av hoberboken. Jag var inne på det i ett tidigare inlägg.

Ohlmarks lösning förtjänar en närmare analys.



Eftersom det inte i ett slag går att fånga båda de aktuella betydelserna hos pity ("skada, skam" respektive "medlidande, barmhärtighet"), tar Ohlmarks betydelserna en i taget i Frodos replik. Först säger Frodo att det är en skam att Bilbo inte dödade Gollum. Sedan frågar han varför Bilbo visade barmhärtighet mot Gollum. Smart och elegant!

Detta drag innebär dock att Ohlmarks tillskriver Frodo insikten att det var medlidande som låg bakom Bilbos beslut, men det sägs inte i originalet att Frodo inte inser att Bilbo kände medlidande med Gollum; det är möjligen något Gandalf kan sägas insinuera. Frodo svarar sedan Gandalf att han inte kan känna något medlidande med Gollum och att Gollum förtjänar att dö. Och det är där Frodo verkligen bekänner färg. Det Frodo framförallt inte inser är värdet i att känna medlidande med Gollum. Om han insåg att Bilbo visade medlidande eller inte är egentligen en bisak.

Så i sak är Ohlmarks tillägg tämligen harmlöst. Offret ligger på ett helt annat plan. Dialogen har i hans översättning inte alls samma stuns som i originalet och är inte alls minnesvärd på samma vis. En stor del av litterariteten försvinner. Men översättningen sätter medlidandet i fokus, flyter bra och luktar inte på något vis översättning.

Ah, denna kära gamla surdeg!


Jag håller (förstås) inte med. Undrar om det inte kan vara själva vetskapen om exakt vad det är som översätts som förstärker den lukten i näsan? Men det är ju omöjligt för oss att veta hur en förstagångsläsare skulle uppleva de olika översättningsförslagen. När det gäller just den här passagen är vi väl så långt från förstagångsläsare som någon kan komma.

Själv känner jag att jag utan vidare skulle kunna använda min variant med lida/medlidande i en egenskriven historia på svenska (om jag hade med en sån ordvrängare som Gandalf ). Eller för den delen mitt tidigare nämnda alternativ med "Vilken miss att... / Miss? Nej, det var misskund som ..." (Men däremot kanske inte filmversionen med ömkligt/ömkan – det är inget riktigt naturligt sätt att uttrycka sig på i mitt språkbruk.)

Men om jag ändå skulle ta bort alla försök till ordlek så skulle jag nog (just nu, men sånt ändrar sig fort!) översätta ungefär så här, i all enkelhet: