Den stegrande kamelen skrev:
Undrar om Andersson hade tillgång till OED medan han översatte?
Det borde han som proffs ha haft, kan man tycka. Särskilt som det var Tolkien han översatte. Och den har funnits elektroniskt ganska länge. Men om han läste fel tror jag han gjorde det utan ordbokens hjälp. Ett ord kan vara begripligt fast det inte är lexikaliserat. Ja, ofta begripligare.
Den stegrande kamelen skrev:
Jag som trodde att du i egenskap av ohlmarxist uppskattade sådana fasoner hos en översättare!
Visst kan jag även finna kvaliteter i en sådan förseelse! Så här låter det i ett känt amerikanskt standardverk om romankonsten:
Wayne C. Booth skrev:
Just as many poets in the modern period, whether symbolists, imagists, or whatvever, felt that the "natural object is always the adequate symbol," so the novelists and critics of widely different schools have echoed again and again the belief of Flaubert that the fully expressed "natural" event will convey its own meanings far better than any explicit evaluative commentary might do. "When I read in a novel, 'John was peevish,' " says Ortega, "it is as though the writer invited me to visualize, on the strength of his definition, John's peevishness in my own imagination. That is to say, he expects me to be the novelist. What is required, I should think, is exactly the opposite: that he furnish the visible facts so that I obligingly discover and define John to be peevish." Some decades before this formulation of the need for purity, the unknown James Joyce, revising the fat sprawling manuscript which finally became the lean, pure Portrait of the Artist as a Young Man, carefully expunged most of the adverbs and adjectives and finally all but a scarcely recognizable remnant of the authorial commentary. We see clear evidences of the process in the intermediate manuscript, Stephen Hero. Having once written, "Stephen stuck his spoon angrily through the bottom of the [egg] shell," he reconsidered and crayoned out "angrily." Why? Because it was clearly the author refusing to let the natural, the pure object—in this case a physical action—speak for itself.
We can see then that T. S. Eliot was not creating a new concept when he talked of the "objective correlative." (The Rhetoric of Fiction, andra utgåvan, 1983, s. 96f.)
Resonemanget i en eller annan form borde vara välkänt för Andersson. Så om han inte läste fel utan medvetet gjorde ändringen är den inget annat än ett hån mot Tolkien, och den här diskussionen hör då snarare hemma i tråden om
anderssonska skämtsamheter. Ja, ganska kul skämt faktiskt, om man är på det humöret.
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
Men just här blev det kanske inte helt lyckat, för enligt min ordbok betyder äsping "hona av huggorm". (Det är inget ord jag själv hade i vokabulären, så jag får lita på ordboken.)