Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Du brukar ju ofta vilja framhäva Ohlmarks förträfflighet, och visst skiljer det en del mellan hans version och Anderssons, men jag ser nog inget hos Andersson som är direkt anmärkningsvärt.


Eller finns det kanske någon liten nyansskillnad mellan "tog hans arm" och "tog honom i armen" som jag inte är medveten om? På engelska kan man ju säga "took his arm" eller "took him by the arm", där det senare handlar mer om att gripa tag i och dra med sig än att stödja, men finns den skillnaden på svenska? (Jag har själv valt "tog hans arm", men bara för att jag tycker det låter bättre, inte för att jag ser något fel med det andra.)

Ja, Ohlmarks är i många fall en förträfflig kritiker av Andersson. Och här lyckades han ju till slut hjälpa dig!

Andersson har naturligtvis haft Ohlmarks version till hands när han översatt. Och ibland får man känslan att han har gjort en särskild poäng av att undvika Ohlmarks formuleringar – ibland till den grad att det nästan blir krystat istället. Jag kan relatera, jag känner ofta något liknande inför Anderssons ordval. Jag översätter efter eget huvud, sedan kollar jag O & A, och om A visar sig ha samma som jag tänker jag ett varv till på om det verkligen var så lyckat.

Genialt!

Som konstaterats tidigare i tråden infördes detta anderssonska fel även i den reviderade svenska alvbibeln. Rent syntaktiskt kan "that" naturligtvis syfta på såväl det ena som det andra, men Anderssons tolkning får Gandalf att framstå som betydligt mer patetiskt självupptagen än han faktiskt är. Kom igen nu, Gandalf! Ta inte den här skiten! Tala ur skägget! "Olórin I was in the West that is forgotten" (Unfinished Tales, s. 330).

Jag förstår var Andersson hittade de där bergen och jag tror jag förstår varför han klämde in dem här. Tilltaget är intressant, men är det bra?

Ja, jag tror också jag förstår varför. Utan "bergen" låter det väl som om även maskarna kommer från Lugbúrz – ett problem som inte finns i samma utsträckning i originalet, eftersom det är skillnad mellan the maggots and apes och the maggots and the apes.

Men tydligen tyckte jag inte att lösningen var bra nog för att ta efter i alla fall:

Jag tycks ha känt, och känner nog nu också, att risken för missförstånd inte är större än att den går att leva med så här. Annars skulle man ju kunna formulera det "Lugbúrz-aporna", om man verkligen ville undanröja problemet.

Så tänkte jag också att Andersson tänkte.

En lösning skulle kunna vara att prata om "de där maskkräken och de där aporna från Lugbúrz". Risken för missförstånd är då mer i klass med den risk som finns i originalet.

Någonstans tar det emot att ha med de där inflyttade bergen. Det är som med de tre stegen.

Ja, det är roligt! Fast jag förstår inte riktigt varför Sjögren inte tyckte att han kunde använda Andersson just här.


Kontexten i Sjögrens bok är att han resonerar kring att ondskan i Arda ofta saknar namn. Kanske tyckte han inte att det framgick tillräckligt tydligt från Anderssons version av citatet att dessa namnlösa varelser faktiskt är onda?

Jag tycker ordet ting stör, av typ den anledning du är inne på senare. Andersson har visserligen översatt ordagrant, men på engelska får man lite andra associationer:


Äldsta belägget avser vålnaden i Hamlet.

Danskan och norsken har valt väsen, fast på danska respektive norska.

Ja, så kan det förstås vara! Själv använde jag varelser, ser jag. Det är ganska vanligt att Tolkien använder things om levande (eller vandöda) väsen, så man får vara på sin vakt så man inte översätter för ordagrant.