Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har svårt att se någon anledning till den bisarra översättningen av Wingfoot till "Vingstige". Är det ett misstag, eller är det verkligen ett medvetet namnval av Erik?

Nej, jag har också tänkt på det. Visst är det så att man vanligtvis ändrar namn till något snarliknande efter behov. Ex:

-Värst vad Katarina dricker mycket kaffe.
-Ja, hon skulle heta Kafferina.

(dåligt exempel, men jag är trött och behöver kaffe jag med!)

Men eftersom Tolkien absolut inte har gjort det så ser jag inte varför Andersson skulle göra det. Vingfot är det väl inget fel på?

Här upplevde jag den svenska texten som lite tungrodd och utan flyt, så jag tog fram originalet och jämförde. Och det är mycket riktigt en del skillnader.

För det första, och det var nog det jag reagerade på, så beskriver de tre meningarna som börjar med "But at the moment" helt enkelt vad Uglúk gör och varför. Det är författaren som förklarar det för oss. Men på svenska har det blivit att Uglúk inte verkade upplagd för lek. Verkade för vem då? För Merry, troligtvis, men då har vi ju inte samma perspektiv som i originalet: Inte en allvetande berättare som förklarar utan en iakttagande hobbit som gissar. Och det rimmar ganska illa med nästa mening, som berättar saker som Merry knappast kan veta.

Sedan tycks Erik inte ha förstått "had to humour unwilling followers". Vad som menas är att Uglúk måste blidka sina ovilliga orkpolare, genom att se till att hobbitarna kan springa själva så att orkerna slipper bära dem. Men på svenska tycks det vara hobbitarnas ovilja som avses.




Här är ännu ett exempel på ett (tycker jag) onödigt långt avsteg från originalet. Vad hade det varit för fel på t ex:
"Var hittar vi kost och logi?"
"... Nog skall ni få kost och logi, alltid: mer än ni tål."
Dessutom har hänvisningen till "He" (Saruman) försvunnit.




Här får man genom originalets formulering - "the long loping strides of Orcs" - den underförstådda informationen att orker brukar förflytta sig med "långa skumpande orkkliv", det är normalt. I översättningen har detta försvunnit, det skulle lika gärna kunna vara bara den här gången som orkkliven var just långa och skumpande. Ändå hade det varit så enkelt att behålla informationen: bara att formulera det t ex "med orkers långa skumpande kliv".
Vidare känns andra meningen otympligt formulerad på svenska. Ett enkelt "men" instucket direkt efter semikolonet hade varit en markant förbättring. (Att dessutom plocka bort semikolonet hade också varit en förbättring. Men det där med semikolon är ju ett ämne väl värt en egen diskussion i den här nyöversättningen.)

Ja, det håller jag definitivt med om. Anderssons text är klart trögflytande här. Andersson tvingar Merry att dricka på något obestämt vis. Tolkien tvingar resolut vätskan ned genom Merrys strupe. Andersson får Merry på fötter på något obestämt vis. Tolkien närmast sliter upp honom.

Jag måste försvara Andersson med en liten, för mig, mysig detalj. Att han använder ordet benfängsel till Merrys fjättrade fötter. Har tidigare bara hört handfängsel men inser nu att det borde gälla det mesta där man är bunden eller ofri.

Just det ordvalet reagerade jag tvärtom på. "Fängsel" brukar väl inte bestå av remmar eller rep? Så något bra ordval tycker jag inte det är.

Det tycker jag. Fängsel är ju något som fängslar, håller fast och torde kunna användas på allt som binder fast.

Klockrena exempel Kamelen.

Jojo, men det används ju främst i en snävare betydelse. Svensk ordbok ger "bojor" som enda förklaring till "fängsel". Ordet "boja" förklaras sedan som "metallanordning avsedd att inskränka fångens rörelsefrihet vanl. bestående av låsbara byglar, hopsmidda ringar e. d., förenade med en kedja ". Hmm, det blev ju väldigt snävt. Ordböcker är ibland lite väl förenklade. Googling på "repfängsel" tyder på att det åtminstone i ett sammanhang är vanligt med "fängsel" som är repanordningar. Och det går säkert att hitta fler belägg på användningar av "fängsel" som ligger någorlunda nära Anderssons användning. Men jag tycker ändå inte att det är ett bra ordval.

Jag har fått för mig att förekomsten av ålderdomliga ord, eller ord med högtidlig stil som är allt annat än vardagliga, är högre i De två tornen än i Ringens brödraskap. (Jag ställer mig fortfarande lite kluven till vad jag tycker om det.) Någon annan som reflekterat över detta?

Kanske beror det delvis på en mer uppmärksam läsning från min sida, men antagligen i högre grad på att Ringarnas herre ju har en tilltagande stilnivå från det vardagsnära Fylke till det alltmer högstämda och ödesmättade. Detta har ju Andersson också angett som den stora utmaningen i hans översättargärning. Någon som lagt märke till hur han rent faktiskt hanterar glidningen i stilen?

Det skulle vara intressant att apropå detta göra en närmare jämförelse mellan Tolkien, Ohlmarks och Andersson angående stilnivå (och jämnhet i denna), språkligt flyt och ordval (själv imponerades jag spontant av Sarumans tal (hehe, språkligt alltså...!) i De två tornen utan att ha gjort någon egentlig jämförelse). För tillfället så har jag nöjt mig med att iallafall samla ihop en liten lista med ett urval av Anderssonska ord i De två tornen. Kanske kan detta fungera som en försmak på den ännu mer (?) högtidligt patinerade stil som vi kommer att mötas av i Konungens återkomst?

Här är iallafall listan:
skuggbemängda, brämet, härtecken, rönte, istadig, anskri, viste, smugorna, torraka, lukar, städsegröna, kvällde, solenna, färdemännen, sävstinna, förklungen tid, änne, töva, redobogenhet, allervärdigaste, sudlat, enär, härnad, färla, lyss, kjusa, kråkomsvävade, dagern, rämnan, Natten flyktade, lopp Erkenbrand, förrn, ve, bese, fördrömda, ådagalägga, undfägnad, gälda, förplägnad, tillfyllest, häftar i skuld, träget, mörkan natt, åstundat, varnagel, evärdelig (stavas felaktigt evärderlig? i Ringens brödraskap, s. 319), försmådde, oförskyllt, överlupits, förskyllan, rådpläga, tillförne, äsping, annorstädes, jag ömkar din skam, fåkunnighet, ådagalade, underpant, anfäktelse, nederfåll, morgonväkten, smygfotade, avtärda, stenskravel, röktöckniga, förtretad, himlapällen, betryckt, gömslet, kesa omkring, näpste, okvädinsord, ävja, syftemål, förglömmelsen, hänsovna, klevan, företes, framdeles, sammalunda, båld, våda, med förlov sagt, risslande, snytena, det länder dig enbart till godo, så framt, mörksens rike, merendels, förgängelse

Vilken lista! Det skulle vara mycket intressant att se vad just de här orden är för ord i originalet.

Gillar! Härliga, mustiga uttryck! Men de ger ganska mycket Kerr-vibbar!

Ok, då kör vi en rond Andersson vs. Ohlmarks där vi jämför tio ord från listan, satta i sitt sammanhang. (11 ord blev det i ofs denna första rond, eftersom två av dem stod i samma mening.)

Exempel 1
T: ”to their left rose grey slopes, dim and shadowy in the late night”
A: ”till vänster fanns grå sluttningar, dunkla och skuggbemängda på efternatten”, s 21, rad 5-6
O: ”till vänster steg grå sluttningar mot skyn, dimhöljt dunkla och skuggiga nu mot slutet av natten”

Kommentar: O. blir lite för pratig, men A. missar däremot att sluttningarna steg. Oavgjort.

Exempel 2
T: ”under the wooded eaves of the White Mountains”
A: ”nedanför det skogklädda brämet av Vita bergen”, s 28, rad 8-9
O: ”under Snötinnarnas skogklädda takskägg”

Kommentar: O. tar sig för stora poetiska friheter med namngivningen av White Mountains. O:s ”takskägg” är väl egentligen mer korrekt, men A:s ”brämet” funkar bättre eftersom det står tillsammans med det svenska ”skogklädda”. 1-0

Exempel 3
T: ”from his helm as a crest a white horsetail flowed”
A: ”från hjälmen fladdrade en vit hästsvans som ett härtecken”, s 33, rad 8-9 nedifrån
O: ”Från hans hjälmkam vajade en vit hästsvans”

Kommentar: O. hoppar helt över att försöka översätta crest, men A:s ”härtecken” funkar. Dessutom är A:s ”fladdrade” bättre än O:s ”vajade”. 1-0

Exempel 4
T: ”May he bear you well and to better fortune than Gárulf, his late master!”
A: ”Må han bära dig väl och till bättre lycka än Gárulf rönte, hans förre herre!”, s 43, rad 4-5
O: ”Må han bära dig väl och till bättre lycka än Gárulf, hans senaste herre!”

Kommentar: Här tycker jag faktiskt att O. träffar mitt i prick, för en gångs skull! A:s ”rönte” känns överflödigt och O:s ”senaste” är också bättre än A:s ”förre”. 0-1

Exempel 5
T: ”A smaller and lighter horse, but restive and fiery, was brought to Legolas.”
A: ”En mindre och lättare häst, men istadig och eldig, fördes fram till Legolas.”, s 43, rad 6-7
O: ”En mindre och lättare häst fast vrenskande och eldig nog fördes fram till Legolas.”

Kommentar: O. tar sig för stora friheter. A. klarar sig utmärkt! 1-0

Exempel 6
T: ”Then with a great cry the Riders charged from the East”
A: ”Med ett mäktigt anskri gick ryttarna till anfall från öster”, s 68, rad 9-10
O: ”Under höga stridsrop brakade sedan ryttarna i samlad formation fram från öster”

Kommentar: Jag gillar A:s lösning. O. sysslar däremot med fria fantasier… 1-0

Exempel 7
T: ”It reminds me, somehow, of the old room in the Great Place of the Tooks away back in the Smials at Tuckborough”
A: ”Jag kommer att tänka på det gamla rummet i Tookarnas stora viste i smugorna i Tockborga”, s 69-70, sista raden resp. rad 1-2
O: ”Det påminner mig på något sätt om storstugan i Tookarnas gamla torghus bland Smattarna, du vet, hemma i Krubbköping för evigheter sen.”

Kommentar: Den här är knepig! Men A:s verkar helt ok, åtminstone jämfört med O:s fantasifoster. 1-0

Exempel 8
T: ”one old stump of a tree with only two bent branches left”
A. ”en gammal torraka som bara hade två krokiga grenar kvar”, s 71, rad 15
O: ”en gammal trädstubbe med bara två böjda grenar kvar”

Kommentar: O:s ”trädstubbe” är väl mer korrekt, O:s faktiskt bättre än A:s som helhet. 0-1

Exempel 9
T: ”we train and we teach, we walk and we weed”
A: ”vi övar och undervisar, vi lukar och lufsar omkring”, s 78, rad 18-19
O: ”vi lär och vi övar, vi vandrar och vi gallrar”

Kommentar: Knepigt. A:s alternativ väl mer semantiskt textnära, även om O:s låter bättre och har mer flyt, delvis eftersom han gör allitterationen på "vi" och inte använder det udda ordet "lukar". Oavgjort.

Exempel 10
T: ”For they were evergreen trees, and their leaves were dark and polished, ands gleamed in the twilight.”
A: ”Ty de var städsegröna, och löven var mörka och blanka och glimmade i skymningsljuset.”, s 80, rad 14-15
O: ”Det var vintergröna träd, deras blad var mörka och blanka och glänste i det svaga aftonljuset.”

Kommentar: O:s ”vintergröna” är nog att föredra, i övrigt är A:s alternativ helt ok. Oavgjort.

Ställning efter rond 1: 5-2 till Andersson, 3 oavgjorda

Kommentar om ronden: Ohlmarks är ofta genial, men tar sig som bekant alldeles för stora friheter. Andersson är textnära och skicklig även om han ibland tappar bort detaljer i beskrivningarna. Han verkar ibland ha en tendens att finna väl excentriska ord som inte alltid smälter in i stilen som helhet. Exemplen är ju också valda utifrån en sådan iakttagelse, så Ohlmarks har väl någon slags fördel i just den här striden antar jag - den gamle herren på täppan som han är.

Fyll gärna på med egna kommentarer och egen poängsättning!

Utmärkt bedömning som nog är ganska lik min egen. (Har nog inte riktigt förstått graden av Ohlmarks egensinnighet förräns nu.)

Det ligger mycket i det du säger, fast siffrorna håller jag inte riktigt med om. Det är dessutom inte ordvalet som verkar avgöra din poängsättning. Det blir snarare en allmän översättningsstrid än en ordvalsstrid som du låter dem utkämpa med varandra.

Hmm, det är mycket i de här exemplen som är värt att kommentera. Jag får väl börja så smått.


Visst försöker Ohlmarks översätta "crest", men frågan är om inte både Ohlmarks och Andersson har missat den i sammanhanget mest uppenbara betydelsen.