Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Den är knepig och det är synd, tycker jag, att Andersson tappar bort ordet somehow. Han förkortar meningen onödigt emedan Ohlmarks klarar sig galant fram till Smattarna. Därefter glider han helt ofattbart ut i den språkliga geografin.

En sluttning kan ju faktiskt resa sig, i betydelsen finnas, så rose behöver ju inte betyda "steg" utan kan ju betyda "fanns", eller?


Tolkien har ju också allitteration på "we".

Det var därför han tyckte det var bra med alliterationen i översättningen...

Några kommentarer till.


Men "skuggbemängd" då? Vad menar Andersson egentligen? Att sluttningarna är "fläckiga" av skuggor eller att sluttningarna inte går att skilja från skuggorna eller vad? Hmm, undrar verkligen var han har hittat det här ordet. I något gammalt poetiskt album, kanske?


Andersson använder här tydligen "anskri" i den mindre brukliga betydelsen "stridsrop". Mindre lyckat, tycker jag.


Andersson har (förutom "somehow") även strukit "away back in". Det är väl detta som hos Ohlmarks blivit "hemma i […] för evigheter sen".

Ohlmarxisten skrev:
Poängsättningen är mest en kul grej, inte något hugget i sten om man säger så, det viktiga är ju diskussionen.

Ohlmarxisten skrev:
Javisst, jag betonar väl sammanhanget mer än själva ordvalet i sig, vilket dock inte behöver utesluta en omsorgsfull detaljstudie av specifika ord.

Ohlmarxisten skrev:
...och den är?

Älva skrev:
Ja, verkligen. Ännu ett exempel på ett betydelsebärande litet ord som Andersson faktiskt slarvar bort!

Turambar skrev:
Att sluttningarna reser sig säger ju något om hur de är belägna i relation till de som betraktar dem. I det här fallet sluttade de uppenbarligen uppåt, vilket inte framgår lika tydligt hos Andersson, där sluttningarna endast "fanns".

En annan sak som jag inte tog upp i min jämförelse är det som "Den stegrande kamelen" uppmärksammat i en annan tråd, nämligen Anderssons nonchalans i fråga om ordföljden.

Kanske att ”från hjälmen fladdrade som ett härtecken en vit hästsvans” skulle ligga närmare den episka känsla Tolkien vill förmedla än ”från hjälmen fladdrade en vit hästsvans som ett härtecken”? D v s att ordföljden hos Tolkien ofta är omkastad på ett sätt som faktiskt även är otidsenligt och bryter med den "ordinära" engelskan?

Absolut.


Såväl "härtecken" som "hjälmkam" är möjliga betydelser. Men här torde det väl vara "hjälmbuske" som avses.

Ok, eller kanske "hjälmplym" som väl låter snäppet förnämare? Har för mig att det nämndes i något annat sammanhang, i stil med att plymerna bildade skummande vågor, ett böljande hav av plymer när ryttarna kom stormande.

… eller bara "plym". Ohlmarks vinner omgången klart.

Rond 2 Andersson vs. Ohlmarks

Exempel 11
T: "a spring bubbling out from the bank"
A: "en källa som kvällde fram ur backen", s. 96, rad 18-19
O: "en liten källa som porlade fram från backen"

Kommentar: "Porlade" är mycket bättre än "kvällde", men "ur backen" kanske är snäppet bättre än "från backen". 0-1

Exempel 12
T: "and then a marching music began like solemn drums"
A: "och sedan började en marschmusik med solenna trummor", s 98, rad 8
O: "och sen uppstämdes ett slags marschmusik likt högtidliga trummors dån"

Kommentar: "Högtidliga" är bättre än "solenna". Dessutom missar A. "like"/"likt"! O. aningen för utbroderande. 0-1

Exempel 13
T: "The morning was bright and clear about them, and birds were singing, when the travellers came to the stream. It ran down swiftly into the plain, and beyond the feet of the hills turned across their path in a wide bend, flowing away east to feed the Entwash far off in its reed-choked beds."
A: "Morgonen var ljus och klar omkring dem, och fåglarna sjöng när färdemännen kom fram till forsen. Den rann stritt ut på slätten; och bortom kullarnas fot böjde den av över deras väg och flöt mot öster, för att i fjärran förena sig med Ente älv i dess sävstinna lopp.", s 126, s 4-7 nedifrån
O: "Morgonen var ljus och strålande och fåglarna sjöng när färdmännen var framme vid ån. Den rann med snabbt lopp ner mot slätten och vred tvärsöver deras väg i en vid båge nedom kullarnas fot för att fortsätta mot öster och förena sitt vatten med Ente älvs i dess röda nedskurna bädd."

Kommentar: "Å" är väl egentligen mer korrekt än "fors". I övrigt är A:s helhetslösning bättre. O. verkar ha en bristande kunskap om idiomatiska uttryck i engelskan, vilket leder till konstigheter som "dess röda nedskurna bädd". (Dessutom är det lite kul att se att han verkar associera till herr Nedomkull...) 1-0

Exempel 14
T: "'It seems that you are come on the wings of song out of the forgotten days', he said."
A: "'Det förefaller som om du är kommen på sångens vingar från förklungen tid', sade han.", s 131, rad 8-9 nedifrån
O: "'Det vill synas som om du burits på sångens vingar hit från förgätna dagar', sade han."

Kommentar: "Förgätna dagar" är bättre än "förklungen tid", men "förefaller" är bättre än "vill synas". Oavgjort.

Exempel 15
T: "but his white hair was long and thick and fell in great braids from beneath a thin golden circlet set upon his brow."
A: "men hans vita hår var långt och kraftigt, och det hängde i stora flätor under det tunna gulddiademet på hans änne.", s 133, 3-4
O: "men hans vita hår var långt och tjockt och föll i fylliga breda lockar ner från en tunn guldring runt hjässan."

Kommentar: "Flätor" är korrekt, inte "lockar". Däremot föredrar jag "en tunn guldring runt hjässan" istället för "det tunna gulddiademet på hans änne". Oavgjort.

Exempel 16
T: "Let them take provision, but delay not, nor burden themselves with treasures, great or small."
A: "Låt dem ta med förnödenheter men varken töva eller tynga sig med dyrbarheter, stora eller små.", s 140, rad 7-9
O: "Låt dem genast insamla förråd, men uppskjut därför ingenting och låt dem ej heller belamra sig med skatter, vare sig stora eller små."

Kommentar: "Förnödenheter" är bättre än "förråd", men "uppskjut" är bättre/tydligare än "töva". Oavgjort.

Exempel 17
T: "'Such a resolve might be expected from a lord of the House of Eorl, old though he be', he said."
A: "'En sådan redobogenhet kan förväntas av en kung från Eorls ätt, även om han är gammal', sade han.", s 142, rad 6-7
O: "'Ett sådant beslut var att vänta av en härskare av Eorls ätt', sade han."

Kommentar: "Beslutenhet" borde det vara, och inte "redobogenhet", dock är det inte fel. Helheten är bättre hos A. 1-0

Exempel 18
T: "'And if that plea does not excuse you from war, most noble Wormtongue', he said..."
A: "'Och om denna bön inte befriar dig från krigstjänst, allervärdigaste Ormstunga', sade han...", s 142, rad 16-17
O: "'Och om denna feglingsbön likväl inte befriar dig från krigstjänsten, min högädle Ormstunga', sade han..."

Kommentar: "Vädjan" kanske skulle vara bättre än "bön"/"feglingsbön"? "Most noble" tycker jag är lite klurig faktiskt. Oavgjort.

Exempel 19
T: "Another went to the well at the foot of the terrace and in his helm drew water. With it he washed clean the stones that Wormtongue had defiled."
A: "En annan gick till källan vid terrassens fot och hämtade vatten i sin hjälm. Sedan tvättade han stenarna som Ormstunga hade sudlat.", s 143, rad 4-6 nedifrån.
O: "En annan gick till brunnen vid terrassens fot och hämtade vatten i sin hjälm. Med det tvättade han rena de stenar som Ormstunga sudlat med sin spottklyscha."

Kommentar: "Källan" eller "brunnen" är egalt. I övrigt är O:s lösning mest korrekt, sånär som på påhänget "med sin spottklyscha", som dock kan fungera förklarande av det inte alltför vanligt förekommande ordet "sudla". Oavgjort.

Exempel 20
T: "'Do you not remember how eagerly he urged that no man should be spared on a wildgoose chase northward, when the immediate peril was westward?'"
A: "'Minns du inte hur ivrigt han yrkade att ingen kunde avvaras till en meningslös utryckning mot norr enär den verkliga faran fanns i väster?'", s 144, rad 20-22
O: "Minns du inte hur ivrigt han yrkade att alla skulle ut på en vildgåsjakt norrut - då den omedelbara faran hotade från väster?'"

Kommentar: Här verkar det återigen vara Ohlmarks bristande kunskap om engelska idiom som ger sig till känna med förvirring och visst humorvärde. Hans "då den" flyter dock bättre än "enär". 1-0

Resultatet av rond 2: 3-2 till Andersson, 5 oavgjorda

Kommentar om ronden: I sina försök till högstämd vokabulär fortsätter Andersson att leverera väl excentriska ordval som kanske inte borde vara de mest naturliga förstahandsvalen. Tyvärr inverkar detta negativt på den språkliga helheten, flytet och transparensen. Han fortsätter även med den irriterande ovanan att tappa bort små betydelsebärande ord!

En beklämmande svaghet hos Ohlmarks däremot är att hans kunskap då och då verkar brista när det gäller engelska idiomatiska uttryck, kanske speciellt ålderdomliga sådana. Det blir ofta lite lustigt då han verkar ha fått helt fria händer och då väljer att översätta ordagrant eller spekulativt. (En klassiker i sammanhanget är Gandalfs uttryck i sin beskrivning av Saruman: "A wild beast cornered", som A. helt korrekt översätter till "Ett vilt djur inträngt i ett hörn" (s. 210, rad 8 nedifrån), något som O. dock får till smått fantastiska "Inte ens ett vilddjur med både taggar och horn"! (Kanske associerar han här etymologin från fornfranskans "corne" / latinets "cornu", som betyder horn.)

Fyll gärna på med egna kommentarer!

Att O. hade bristande kunskaper i engelska är ju en populär föreställning. Men i det här fallet förefaller det mig smått absurt att anta att O. inte förstod ordet 'reed-choked', eller att han på fullt allvar trodde att det hade nåt med 'red' att göra. Jag tror snarare att han läste fel. Exakt hur karln bar sig åt i sådana fall är förstås inte gott att säga, men en gissning är att han gjorde en råöversättning med Tolkiens text framför sig och läste fel då och då; och att han sedan renskrev sin egen text (för att få flyt i språket) utan alltför många sidoblickar på Tolkiens. För många ord, för kort tid (och kanske lite för stor tilltro till den egna förmågan). Men okunnighet? Njae.

Beslutsamhet?

Den där är ju en klassiker. Kanske förstod O. faktiskt inte det uttrycket. Eller trodde han i ett svengelskt ögonblick att motsvarande uttryck finns på svenska? I vilket fall som helst har han översatt som om han inte förstod. En klar miss.

Hm, med all respekt för att det kryllar av versaler i engelskan, men hur ligger det till med försvenskningen här egentligen? Borde det inte vara "Nio" respektive "En"? Tolkien har uppenbarligen en tanke med det hela, som inte framgår i den svenska översättningen. (Jämför t ex med "Den Ende" i Silmarillion.) Om det rent språkligt inte är korrekt med en versal på "en" så borde det väl isåfall åtminstone kursiveras?

Jag har inga problem med torraka, som mycket väl kan vara a stump of a tree. Men, du har rätt, "stump" är engelska för stubbe.
Däremot håller jag inte med om att O:s är bättre än A:s som helhet.
"...two bent branches" bör översättas med två krokiga grenar. O:s ordval "två böjda grenar" kan tolkas som att någon skulle ha böjt dem. Här handlar det om grenar som vuxit sig krokiga...

...Om det inte är Trädskägge som beskrivs, en tanke som alltid har gäckat mig.
I såfall handlar det om en ganska hög stubbe. Men eftersom "stump" även betyder stympad, så kan "one old stump of a tree with only two bent branches left" mycket väl vara en beskrivning av enten. Det tänkte jag redan när jag läste Ohlmarks översättning, trots att "trädstubbe" störde mig, då det lät för kort. Anderssons torraka blir i så fall en mycket bättre översättning. Undrar om han också tänker sig att det är Trädskägge som beskrivs?

Jag tänker mig iallafall alltid det,.

Det här rör väl egentligen inte något specifikt ordval utan snarare en allmän tendens hos Andersson, men jag tror den här tråden är nära nog!



Jag minns inte om vi har diskuterat det här fenomenet tidigare, men Andersson gör påfallande ofta så här: alltså binder ihop två satser med bara ett kommatecken, utan konjunktion. Det ser så fult ut! Är det ens språkligt korrekt? Utan att idas leta rätt på fler exempel just nu så tror jag att det brukar vara just i såna här lägen han tillgriper metoden, som översättning av den där jobbiga -ing-konstruktionen i engelskan som saknar direkt motsvarighet i svenskan. Men så svårt är det väl inte att skriva om lite grann istället? I det här fallet hade det nog räckt med ett simpelt "och".

Jag brukar säga att det är svårt att riktigt sätta fingret på varför Anderssons översättning inte är bra, men kanske är det här en bra indikation på var problemet ligger. Han har gjort det lätt för sig och nöjt sig med att försöka få med (det mesta av) sakinnehållet i varje mening, men har inte alls brytt sig om hur det låter! Eller så har han brytt sig, men är tondöv...

Kanske är även Fogelström en av Anderssons stora förebilder.