Ordval i "De två tornen"

Den stegrande kamelen · **Postat:** fre jan 29, 2016 8:12 pm

Jag har ju en tendens att hacka på den gode Andersson, i synnerhet när det gäller bristen på skönhet och poesi i hans ordval. Därför vill jag gärna lyfta fram ett exempel på motsatsen, nu när jag just träffade på det!

Tolkien (III, 4) skrev:

and they saw the sloe in the thicket, and the wild apple and the cherry blossoming in spring, and the green herbs in the waterlands in the summer, and the seeding grasses in the autumn fields.

Andersson (s. 87) skrev:

och de såg slånbäret i snåret, vildäpplet och körsbärsblomman om våren och gröna örter i sommarens vattuland och gräset som frösådde sig på höstjordarna.

Det där med "sommarens vattuland" är riktigt snyggt! Jag knyckte det ogenerat till min översättning.

Ohlmarxisten · **Postat:** lör maj 28, 2016 10:22 am

Den stegrande kamelen skrev:

Det där med "sommarens vattuland" är riktigt snyggt!

Hela citatet är riktigt snyggt! Det bedagade vattulandet. Och det lantbrukskunniga gräset som ägnar sig åt frösådd på de skånska höstjordarna. A. U. Bååth, Ola Hansson eller Vilhelm Ekelund hade inte kunnat göra det bättre. Men det är inte Tolkien.

De stilmedel som Tolkien använder i hela det här stycket är av annat slag. Parallellism, polysyndes och personifikation är det som gäller. (Ja, Andersson planterar här vad som senare närmast blir ett syftningsfel.)

Ohlmarxisten skrev:

Och de såg slånbäret i snåret, och vildapeln och körsbärsträdet blomma om våren, och de gröna örterna på sommarens sankmarker, och det fröande gräset på höstens fält.

Den stegrande kamelen · **Postat:** lör maj 28, 2016 2:44 pm

Jag är lite osäker på vad du menar att Anderssons synd består i, förutom möjligen det något för handlingskraftiga gräset. Har jag gjort mig skyldig till samma sak?

Kamelen skrev:

Men våra hjärtan fortsatte inte att växa på samma sätt, för enterna gav sin kärlek till de ting de mötte ute i världen, medan entfruarna ägnade sin omsorg åt andra ting. Enterna älskade nämligen de stora träden och de vilda skogarna och de höga bergens sluttningar; och de drack ur fjällbäckarna och åt bara sådan frukt som träden lät falla i deras väg; och de lärde sig av alverna och talade med träden. Men entfruarna hängav sig åt de mindre träden och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånbären i snåren och hur vildäpplena och körsbären stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält. De hade ingen önskan att tala med dessa ting, men de ville att de skulle höra och åtlyda vad som sades åt dem.

Ohlmarxisten · **Postat:** sön maj 29, 2016 7:56 am

Den stegrande kamelen skrev:

Har jag gjort mig skyldig till samma sak?

Ja, du verkar ha gjort det lika illa, om inte värre!

Begrunda det här:

Tolkien skrev:

The Entwives ordered them to grow according to their wishes, and bear leaf and fruit to their liking; [...]

Den stegrande kamelen · **Postat:** sön maj 29, 2016 12:43 pm

Jag lägger väl till en mening till i mitt utdrag, då då!

Kamelen skrev:

Men våra hjärtan fortsatte inte att växa på samma sätt, för enterna gav sin kärlek till de ting de mötte ute i världen, medan entfruarna ägnade sin omsorg åt andra ting. Enterna älskade nämligen de stora träden och de vilda skogarna och de höga bergens sluttningar; och de drack ur fjällbäckarna och åt bara sådan frukt som träden lät falla i deras väg; och de lärde sig av alverna och talade med träden. Men entfruarna hängav sig åt de mindre träden och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånbären i snåren och hur vildäpplena och körsbären stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält. De hade ingen önskan att tala med dessa ting, men de ville att de skulle höra och åtlyda vad som sades åt dem. Entfruarna befallde dem att växa efter deras vilja och att bära löv och frukt enligt deras behag; för entfruarna önskade sig ordning och överflöd och frid (med vilket de menade att saker och ting skulle bli kvar där de hade satt dem).

Men om du menar att det blir någon osäkerhet om vilket "dem" som åsyftas i "Entfruarna befallde dem" så håller jag inte alls med.

Ohlmarxisten · **Postat:** sön maj 29, 2016 5:54 pm

Den stegrande kamelen skrev:

Men om du menar att det blir någon osäkerhet om vilket "dem" som åsyftas i "Entfruarna befallde dem" så håller jag inte alls med.

Det är väl ändå klart att det är ett anderssonskt påhitt att entiskorna beordrar körsbärsblommor? I ditt fall är allt mer oklart. Att tala om äpplen och bär som står i blom är naturligtvis oegentligt och känns inte riktigt som entgubben. Men så säger man säkert ändå ibland, och man förstår att det inte är själva äpplena och bären som avses. Och de där slånbären kanske kan åka snålskjuts på sina fräcka kompisar.

Den stegrande kamelen · **Postat:** mån maj 30, 2016 2:08 pm

Ah, det var det du for efter! Jag hade inte i just det här sammanhanget reflekterat över skillnaden mellan ett träd och dess blommor och frukt. Jag tycker nog visserligen att min version funkar, men jag håller med om att det kan formuleras bättre: "hur vildapel och körsbärsträd stod i vårlig blom" till exempel.

Ohlmarxisten · **Postat:** mån maj 30, 2016 3:20 pm

Den stegrande kamelen skrev:

hur vildapel och körsbärsträd stod i vårlig blom

Jag skulle även skippa det inledande "hur" (och verbet), för att få de skilda leden (verserna!) mer parallella. Det ska kännas som att den vandrade blicken i varje vers först stannar på de ting som versen riktar sig till.

Den stegrande kamelen · **Postat:** mån maj 30, 2016 3:48 pm

Ohlmarxisten skrev:

Jag skulle även skippa det inledande "hur" (och verbet), för att få de skilda leden (verserna!) mer parallella.

Njä, det tycker jag faktiskt inte. Jag vill ha kvar "hur": dels för att markera pausen mellan slånbären och det som står i blom (vilket Tolkien ju gör med ett kommatecken som inte funkar i svenskan), och dels för att det utan "hur" blir mer uppenbart och lite störande att fruktträden inte har bestämd form som allt annat i meningen. Och bestämd form vill jag inte ha, för det låter lite klumpigt på just dessa båda ord, tycker jag.

Så här får det nog bli, tror jag:

Citera:

Men entfruarna hängav sig åt de mindre träden och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånbären i snåren och hur vildapel och körsbär stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält.

Ohlmarxisten · **Postat:** mån maj 30, 2016 4:20 pm

Det blir bara bättre med bestämd form (och ändrat tempus)! Det hänger ihop med personifieringen. Och problemet med slånbären har accentuerats, när kompisarna nu fått annan form.

Den "engelska" kommateringen har jag inga större problem att till stora delar acceptera just här. Det är ju en replik, som dessutom är retoriskt utformad. Det vill jag inte tappa bort.

Den stegrande kamelen · **Postat:** tis maj 31, 2016 7:45 pm

Äsch, det blir inget bra när jag går in så här i efterhand och petar på någon enskild fras. Jag tappar känsla för helheten! Min första variant var trots allt bättre än den andra. Självklart blir det inget bra att byta från frukt till träd för äpplen och körsbär men lämna slånbären i fred. Och självklart borde jag inte ha ändrat de två träden till singular. Men skam den som ger sig! Istället för att backa kommer här en tredje variant istället. Och vi ställer väl upp alla varianterna på rad, för lättare jämförelser. (Du får leva med att jag hittar på din variant av första halvan av meningen själv, Ohlmarxisten! :mrgreen:

)

Tolkien skrev:

But the Entwives gave their minds to the lesser trees, and to the meads in the sunshine beyond the feet of the forests; and they saw the sloe in the thicket, and the wild apple and the cherry blossoming in spring, and the green herbs in the waterlands in the summer, and the seeding grasses in the autumn fields.

Kamelen skrev:

Men entfruarna hängav sig åt de mindre träden och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånbuskarna i snåren och hur vildaplar och körsbärsträd stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält.

Ohlmarxisten skrev:

Men entiskorna hängav sig åt de mindre träden, och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas fötter; och de såg slånbäret i snåret, och vildapeln och körsbärsträdet blomma om våren, och de gröna örterna på sommarens sankmarker, och det fröande gräset på höstens fält.

Ohlmarxisten · **Postat:** ons jun 01, 2016 7:03 am

Så här ser en sann jämförelse ut:

Tolkien skrev:

But the Entwives gave their minds to the lesser trees,
and to the meads in the sunshine beyond the feet of the forests;
and they saw the sloe in the thicket,
and the wild apple and the cherry blossoming in spring,
and the green herbs in the waterlands in summer,
and the seeding grasses in the autumn fields.

They did not desire to speak with these things; but they wished them to hear and obey what was said to them. The Entwives ordered them to grow according to their wishes, and bear leaf and fruit to their liking;

Andersson skrev:

Men entiskorna ägnade sig åt de mindre träden
och åt solbelysta ängar bortom skogens rand;
och de såg slånbäret i snåret,
vildäpplet och körsbärsblomman om våren
och gröna örter i sommarens vattuland
och gräset som frösådde sig på höstjordarna.

De hade ingen önskan att tala med dessa ting; men de ville att de skulle lyssna på vad som sades åt dem och lyda. Entiskorna beordrade dem att växa enligt deras vilja och bära löv och frukt enligt deras önskemål;

Ohlmarxisten skrev:

Men entiskorna vände sin håg åt de mindre träden
och åt ängarna i solskenet bortom skogens bryn;
och de såg slånbäret i snåret,
och vildapeln och körsbärsträdet blomma om våren,
och de gröna örterna på sommarens sankmarker,
och de fröande gräsen på höstens fält.

De hade ingen önskan att tala med dessa ting, men de ville att de skulle lyssna till och åtlyda vad som sades dem. Entiskorna befallde dem att växa enligt deras vilja och bära blad och frukt efter deras önskemål.

Kamelen skrev:

Men entfruarna hängav sig åt de mindre träden
och åt ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn;
och de såg slånbuskarna i snåren
och hur vildaplar och körsbärsträd stod i vårlig blom,
och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland
och det fröande gräset på höstens fält.

De hade ingen önskan att tala med dessa ting, men de ville att de skulle höra och åtlyda vad som sades åt dem. Entfruarna befallde dem att växa efter deras vilja och att bära löv och frukt enligt deras behag;

Ohlmarxisten · **Postat:** tor jun 02, 2016 6:04 am

Det är fortfarande problem med logiken i din text, Kamelen. Slånbäret vill här så gärna vara ett mindre träd. Det är därför inte helt lyckat att kalla stackaren för slånbuske. Översättningen av "leaf" till "löv" är även den problematisk. Inte alla de nämnda växterna och växtgrupperna bär löv.

Den stegrande kamelen · **Postat:** fre jun 03, 2016 8:48 pm

"Vände sin håg" är väldigt snyggt. Det knycker jag! (Dock tycker jag "vände sin håg till" känns mer naturligt än "åt".) Men i övrigt backar jag ett steg till min tidigare version och låter mig sedan nöja.

Citera:

Men entfruarna vände sin håg till de mindre träden och till ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånbären i snåren och hur vildapel och körsbär stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält.

Den stegrande kamelen · **Postat:** fre jun 03, 2016 9:01 pm

Eller förresten, jag ändrar mig en sista gång. "Slånen" får det bli. Det är ju trots allt inga bär inblandade. Även om busken som helhet ofta får gå under namnet slånbär blir det bättre med den renare formen här för att undvika bärliga missförstånd, trots att den låter lite mer ovan.

Citera:

Men entfruarna vände sin håg till de mindre träden och till ängarna i solskenet bortom skogarnas bryn; och de såg slånen i snåret och hur vildapel och körsbär stod i vårlig blom, och de såg de gröna örterna i sommarens vattuland och det fröande gräset på höstens fält.

Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ordval i "De två tornen"

Vilka är online