Tom Shippeys kända bok
The Road to Middle-earth (1982) föregicks av uppsatsen "Creation from Philology in
The Lord of the Rings" (1979). Hans metod framstår där mer renodlad än i den senare i boken. Han slår helt enkelt upp ord som
dwarf,
elf och
orc i
OED och läser
The Lord of the Rings närmast som en kommentar till
OED. Som Shippey själv säger, halvvägs genom uppsatsen, "the road to Middle-Earth [sic] lies between the lines of the
OED" (s. 298). Och det gäller även mer bokstavligt, skulle jag säga. Det gäller även vägen till namnet
Middle-earth. Så här skriver
OED om
middle earth:
OED skrev:
[An etymologizing perversion of MIDDLE-ERD.] The earth, as placed between heaven and hell, or as supposed to occupy the centre of the universe. Now only arch., sometimes applied to the real world in contradistinction to fairyland.
Jag sa tidigare att
OED här är "helt i linje med Tolkiens användning". Men det är kanske inte riktigt sant. Tolkien utgår från
OED, men det verkar även här, precis som i de många exempel Shippey tar upp, finnas en viss spänning i förhållandet till
OED. Så här uttrycker sig Tolkien själv i ett brev:
Tolkien (1955) skrev:
'Middle-earth', by the way, is not a name of a never-never land without relation to the world we live in (like the Mercury of Eddison). It is just a use of Middle English middel-erde (or erthe), altered from Old English Middangeard: the name for the inhabited lands of Men 'between the seas'. (Letters, #165.)
OED säger "sometimes applied to the real world in contradistinction to fairyland". Och Tolkien hänger på och säger att " 'Middle-earth', by the way, is not a name of a never-never land". Men för alla "oinitierade" är Tolkiens Middle-earth det verkliga paradexempelet på vad
OED menar med "fairyland". Att Tolkien nämner Eddison och Mercury är nog inte heller en slump. Eddison omnämnde faktiskt sitt Mercury som "middle earth" på ett antal ställen. Till saken hör också att Tolkien säger sig "have read all that E. R. Eddison wrote, in spite of his peculiarly bad nomenclature" (
Letters, #294).
Och Tolkien återkommer till statusen hos Middle-earth gång på gång i breven:
Tolkien (1956) skrev:
I am historically minded. Middle-earth is not an imaginary world. The name is the modern form (appearing in the 13th century and still in use) of midden-erd > middel-erd, an ancient name for the oikoumenē, the abiding place of Men, the objectively real world, in use specifically opposed to imaginary worlds (as Fairyland) or unseen worlds (as Heaven or Hell). (Letters, #183.)
Tolkien verkar närmast ha suttit med
OED (aka
New English Dictionary) framför sig när han bestämde sig för Middle-earth, om han nu inte kunde
OED utantill. Och han refererar direkt till ordboken när han åter igen ser sig föranledd att kommentera namnet:
Tolkien (1958) skrev:
Middle-earth is (by the way & if such a note is necessary) not my own invention. It is a modernization or alteration (N[ew] E[nglish] Dictionary] 'a perversion') of an old word for the inhabited world of Men, the oikoumenē: middle because thought of vaguely as set amidst the encircling Seas and (in the northern-imagination) between ice of the North and the fire of the South. O.English middan-geard, mediaeval E. middenerd, middle-erd. Many reviewers seem to assume that Middle-earth is another planet! (Letters, #211.)
Mot den här bakgrunden kan man kanske förstå att Tolkien inte var negativ till Ohlmarks val av Midgård. Ohlmarks verkade åtminstone ha förstått ordets historia och borde därmed ha begripit att det inte var fråga om Merkurius eller någon annan planet! Men hade någon antytt att man då kanske kunde ha använt Midgard på engelska och på så sätt gjort de fornnordiska associationerna mer påfrestande tydliga för Tolkien, så hade Tolkien säkert gått i taket. Så här skriver
OED om
Midgard:
OED skrev:
The proper name, in Scandinavian mythology, of the world inhabited by living men, in contradistinction to Asgard (Ásgarðr), the home of the gods. Also attrib., as midgard sea, snake.
Det är uppenbarligen inte det här Tolkien haft framför ögonen när han valde Middle-earth. Och att Midgard är skandinaviskt eller nordiskt kan knappast ens Tolkien förneka. Han försöker inte ens, vad jag vet. Däremot reagerar han naturligtvis starkt på att Middle-earth skulle vara nordiskt:
Tolkien (1967) skrev:
[Charlotte och Dennis Plimmer:] Middle-earth .... corresponds spiritually to Nordic Europe.
[Tolkien:] Not Nordic, please! A word I personally dislike; it is associated, though of French origin, with racialist theories. Geographically Northern is usually better. But examination will show that even this is inapplicable (geographically or spiritually) to 'Middle-earth'. This is an old word, not invented by me, as reference to a dictionary such as the Shorter Oxford will show. It meant the habitable lands of our world, set amid the surrounding Ocean. The action of the story takes place in the North-west of 'Middle-earth', equivalent in latitude to the coastlands of Europe and the north shores of the Mediterranean. But this is not a purely 'Nordic' area in any sense. (Letters, #294.)
Att Tolkien skulle ha kunnat acceptera Midgard i sitt verk är alltså inte särskilt troligt.