Tolkien skrev:
Thrice he cried. Thrice the great ram boomed. And suddenly upon the last stroke the Gate of Gondor broke. As if stricken by some blasting spell it burst asunder: there was a flash of searing lightning, and the doors tumbled in riven fragments to the ground.
Erik Andersson (sid 115) skrev:
Tre gånger ropade han. Tre gånger dånade den väldiga murbräckan. Och plötsligt, vid det sista slaget, brast Gondors port. Som om den hade blivit träffad av en förtrollad kastvind störtade den samman: en ljungande blixt spred sitt ljus, och dörrarna for i småbitar till marken.
Är inte detta en mer än lovligt mjäkig översättning av "as if stricken by some blasting spell"? OK, det är väldigt svåröversatt, det medges. Men en "förtrollad kastvind"? Då börjar åtminstone jag leta efter någon fé som just har snärtat till med ett sån't där trollspö med stjärna i toppen...
"Som slagen av en tryckvåg av trollkraft", kanske, eller något i den stilen? Det är väl kanske inte heller idealiskt, men jag tycker nog att det i alla fall har lite mer muskler än Eriks godnattsagevariant.
Sedan tycker jag nog också att "spillror" hade varit bättre än "småbitar", men det är mindre väsentligt.
Tolkien skrev:
'Now is the hour come, Riders of the Mark, sons of Eorl! Foes and fire are before you, and your homes far behind. Yet, though you fight upon an alien field, the glory that you reap there shall be your own for ever. Oaths ye have taken: now fulfil them all, to lord and land and league of friendship!'
Erik Andersson (sid 125) skrev:
»Nu är stunden inne, Marks ryttare, Eorls söner! Eld och fiender väntar er, och hemmet är långt i fjärran. Men trots att ni strider på ett främmande fält skall den ära ni skördar stanna hos er för evigt. Eder har ni svurit: uppfyll dem nu, både till rike, regent och orubblig vänskap!«
Jag tycker inte att översättningen av den i original så poetiska sista meningen blev särskilt bra. Dels har Eriks variant ingen vidare rytm. Den förstörs främst av ordet "både", tycker jag, det hade varit mycket bättre att bara ta bort det. Men sedan allittererar inte heller den svenska versionen. Eftersom "regent" betonas på andra stavelsen allittererar det nämligen med j-ljud, inte r-ljud. Dvs "till jord, regent och järnfast vänskap" hade allittererat. Ohlmarks var faktiskt inne på ett bättre spår med sitt "fosterland, furste och fredhelgds vänskap".
Mitt förslag:
Eder ni svurit: uppfyll nu dem alla, till furste, fosterland och folkens vänskap!Tolkien skrev:
They looked at him, and for a while he was silent. At last he spoke. 'My friends,' he said, 'and all you people of this city and of the Western lands! Things of great sorrow and renown have come to pass. Shall we weep or be glad? Beyond hope the Captain of our foes has been destroyed, and you have heard the echo of his last despair. But he has not gone without woe and bitter loss. And that I might have averted but for the madness of Denethor. So long has the reach of our Enemy become! Alas! but now I perceive how his will was able to enter into the very heart of the City.
Erik Andersson (sid 151) skrev:
De såg på honom, och en stund stod han tyst. Till sist talade han: »Mina vänner«, sade han, »och allt folk i denna stad och i västerländerna! Sorgliga ting liksom ärorika har timat. Skall vi gråta eller fröjdas? Vi vågade knappast hoppas på att kunna förgöra fiendens anförare, men det var hans sista vånda ni hörde ekot av. Det kostade oss dock stor smärta och svåra förluster. Kanske hade jag kunnat förhindra det om det inte hade varit för Denethors vansinne. Så lång räckvidd har fienden fått! Ack! Men nu förstår jag hur hans vilja kunde nå ända in i stadens hjärta.
I den här passagen talar Gandalf väldigt högtidligt. Det gör han i större delen av Eriks version också, men jag tycker att det är ett kraftigt stilbrott i mitten. Jag syftar då på:
"Vi vågade knappast hoppas på att kunna förgöra fiendens anförare, men det var hans sista vånda ni hörde ekot av." Det där känns väldigt ansträngt och klumpigt formulerat, ungefär som om Erik haft en tillfällig blockering och bara hävt ur sig något för att kunna komma vidare, och hade tänkt sig att gå tillbaka och bättra till passagen senare. Varför inte använda en hyfsat rak översättning istället?
"Bortom allt hopp har våra fienders anförare förgjorts, och ni hörde ekot av hans sista förtvivlan."